Som konsekvens av den sorgliga Macchiarini-affären har etikfrågorna i sjukvården, forskningen och även i undervisningen uppmärksammats. En engagerad debatt pågår i pressen där filosofer av olika skolor men också kolleger, oftast på ett intresseväckande sätt, belyser detta så centrala ämne.
Efter många år som lärare på Karolinska institutet fastnade jag för frågan: Hur kan utbildningen i medicinsk etik utvecklas så att studenternas förmåga till etisk reflexion ytterligare skärps? Etikundervisningen på läkarutbildningen på Karolinska institutet är genomtänkt och bra. Sedan flera år finns en etikstrimma som löper under utbildningen med föreläsningar, seminarier, rollspel, mentorsprogram, reflexionsgrupper och en alltid fulltecknad valbar kurs i ämnet. Nya grepp är dock alltid intressanta. Ett förslag som förts fram är obligatorisk läsning av skönlitteratur med efterföljande samtal kring etiska problem, ett annat är skrivarkurser då studenterna efter att ha läst intressant litteratur får belysa ett etiskt dilemma skriftligt.
Läkarens yrkesetik, en hörnsten i etikutbildningen, tycks allt oftare få stryka på foten för New public management, en styrning av sjukvården där ekonomiska faktorer styr verksamheten. Läkekonsten begränsas av tidspressen och produktionskravet; även detta har livligt debatterats. Jag tror att intresset för etikfrågor stimuleras av debatten och att aktiviteten i reflexionsgrupperna, som jag själv är involverad i, blir livlig.
