Klinisk tjänst kan vara en snärjig historia; sällan erbjuds bot och enkel bättring. Efter förmåga försöker vi läkare i stället lindra, trösta, ingjuta hopp.

I en nyligen publicerad randomiserad, kontrollerad prövning lottades patienter med kronisk ryggvärk och befintlig analgetikaregim till antingen extra placebotabletter dagligen eller ingen ytterligare behandling [Carvalho C, et al. Pain. Epub 13 okt 2016]. 

Studiedeltagarna informerades om att tabletterna saknade verksam substans, men att placeboeffekt var belagd och att de sannolikt skulle uppleva lindring. Och si! Efter tre veckor upplevde cirka 30 procent minskad funktionsnedsättning, mot ingen förändring i gruppen utan intervention. 

I en annan snitsig prövning lottades deltagare med astma till behandling med betastimuleraren salbutamol, två olika varianter av placebointervention med antingen inhalation eller skenakupunktur eller till ingen behandling [Wechsler ME, et al. N Engl J Med. 2011;365:119-26]. 

Objektivt förbättrade FEV1-värden sågs så klart enbart hos dem som erhållit salbutamol. Men, subjektiv symtomlindring upplevdes i lika hög utsträckning av alla patienter med någon form av aktiv behandling, oavsett objektiva mätvärden.

»Verksam terapi« är ett svårgreppbart, komplext begrepp. Är »Jag tror verkligen på den här behandlingen« måhända ett budskap med läkande egenskaper? Studier indikerar åtminstone att sådan tro ibland kan försätta berg.