Under de senaste tio åren har andelen läkare med utländsk utbildning ökat, och cirka hälften av de svenska läkarlegitimationerna utfärdas i dag till utlands­utbildade [1]. De flesta har utbildats inom EU. En kartläggning 2012 i Västra Götalandsregionen visade att den språkliga och kulturella kompetensen hos icke-nordiska läkare behövde säkerställas, medan verksamheterna inte uppfattade problem med den allmänna medicinska kompetensen. De utländska läkarna beskrev en osäkerhet i arbetet och svårigheter i den sociala situationen – upplevelser som medför att en del flyttar tillbaka till hemlandet [2].

Regionens budget 2012 angav att »den tillgång som medarbetare med utländsk bakgrund har ska tas tillvara och utvecklas. Det gäller såväl språkkunskaper som kulturkompetens«. Detta är i samklang med WHO:s kodex (Fakta 1) om etisk rekrytering av vårdpersonal [3]. Denna artikel beskriver förberedelserna inför och erfarenheterna av det första gemensamma introduktionsprogrammet i Västra Götalandsregionen för EU-utbildade läkare 2013–2014.

Förberedelser och programupplägg

Pedagogik och innehåll. En projektgrupp, inklusive en pedagog med lång erfarenhet av vuxenpedagogik och arbetsplatslärande, arbetade fram introduktionsprogrammets struktur – en kombination av klinisk tjänstgöring, teori och grupphandledning [4, 5]. Programinnehållet inriktades på kunskap om det svenska hälso- och sjukvårdssystemet samt på språk och kultur för att skapa sammanhang och förståelse och ge en trygg grund för arbetet. Innehållet innefattade områden och problem specifika för svensk sjukvård: kommunikation, patientsamtal, läkemedelsanvändning, hälso- och sjukvårdsorganisation, författningskunskap, försäkringsmedicin samt professionell utveckling (Tabell 1). Några rent medicinska ämnen ingick inte. Drygt halva programtiden bestod av språkutbildning och grupphandledning. Projektgruppen inbjöd företrädare för ingående ämnesområden och de tre specialistområdena somatisk sjukvård, psykiatri och allmänmedicin att medverka i planering och genomförande av programmet. Inför programmets start intervjuades samtliga deltagare av två personer från projektgruppen för att kartlägga förväntningar och för att individanpassa programmet så långt som möjligt. 

Språkutbildning. För de deltagare som inte hade svenska som förstaspråk ingick språkutbildning, och en lärare med erfarenhet av att utbilda hälsovårdspersonal rekryterades. 

Annan klinik. För att ge en bild av svensk sjukvård ingick en 4-veckors auskultation på de två områden där deltagaren inte hade sin tjänst. 

Grupphandledning utgjorde en central del i programmet, med reflektion kring teorimoment samt deltagarnas egna upplevelser. I grupphandledningen bidrog deltagarna själva aktivt till lärandet med erfarenheter från sina arbetsplatser. Handledningsgrupperna innehöll deltagare med olika erfarenheter vad gällde språk, medicinsk kunskap och erfarenhet. Tre läkare med lång erfarenhet av utbildning rekryterades som grupphandledare. 

Programredovisning

Deltagare och genomförande. PLUS, program för lärande och utveckling i svensk hälso- och sjukvård, startade i april 2013 med två introduktionsveckor och omfattade totalt 40 veckor. Under startveckorna presenterades programinnehållet, och tre handledningsgrupper bildades som höll samman under hela programmet. Varje vecka avsattes en dag för PLUS med halva dagen för de olika programpunkterna (Tabell 1) och andra halvan för grupphandledning. En dag varannan vecka användes för språkutbildning. 

Deltagarna hade utbildats i Rumänien, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Grekland eller England och bestod av tre kategorier: icke svenskspråkiga läkare, nyligen examinerade eller specialister samt svenskar som läst medicin i EU. Femton deltagare kom från primärvård och åtta från slutenvård. Nio kvinnor och tolv män fullföljde programmet. Åldern varierade mellan 27 och 48 år. Två deltagare avbröt programmet. Tjänstgöringstiden i Sverige varierade från 6 månader till 4 år. Deltagarna var anställda inom Västra Götalandsregionen och förväntades därmed ha kunskaper i svenska språket motsvarande B2 enligt den europeiska språkskalan. Sex deltagare hade svenska eller norska som första språk.

Utvärderingar

Utvärderingar av programmet utfördes av en extern utvärderare ett halvår efter start samt ett halvår efter avslutat program [6]. Antalet intervjuade personer bestämdes av mättnadsuppfyllelse (det vill säga när teoretisk mättnad uppnåddes och inga nya synpunkter framkom i intervjuerna) och kom att omfatta fyra kvinnor och sju män. Av dessa var två ST-läkare uppvuxna i Sverige, sex ST-läkare var uppvuxna utanför Sverige och tre var specialistläkare. Dessutom intervjuades sju chefer. I slutet av programmet skrev deltagarna en rapport där de reflekterade över sin personliga och professionella utveckling under PLUS samt över de olika teoriavsnitten.

Erfarenheter och diskussion

Ett språktest som gjordes vid programstart visade att alla inte uppnådde B2. Vid programmets slut hade nästan samtliga deltagare som haft språkundervisning en språknivå motsvarande C1.  Vi anser att samtalen på svenska i handledningsgrupperna haft stor betydelse för deltagarnas goda språkutveckling. Det förbättrade språket märktes i grupphandledningen, där samtliga efter 3–4 månader kunde delta aktivt i diskussionerna. En av deltagarna uttryckte det såhär: »Jag bidrar i diskussionen och är en aktiv person på arbetsplatsen jämfört med tidigare.« Vi tror att utveckling av den språkliga kompetensen är av avgörande betydelse för integrationen i svensk sjukvård [7].

Grupphandledningen utgick från programinnehållet, litteraturuppgifter och upplevelser under den gångna veckan. Frågor och erfarenheter i samband med möten med patienter, personal, kollegor och chefer kom upp till diskussion. Praktiska problem med remittering, intygs- och journalskrivande dryftades.  Handledarna stimulerade alla deltagarna att vara aktiva med synpunkter. Även olika rutiner och regler på deltagarnas arbetsplatser kunde redovisas. För en del var det en stor frustration när grupphandledaren inte omedelbart gav »ett rätt svar« utan framhöll att det ofta finns flera lösningar och möjligheter. 

Att dela sina erfarenheter med andra i samma situation utan tidigare arbete i svensk sjukvård upplevdes ha ett stort värde och underlättade förståelsen för den svenska sjukvården. Samtidigt fick deltagarna genom PLUS en möjlighet att bygga upp ett eget nätverk. En mycket positiv sida av PLUS var att deltagarna fick möta och lära känna andra i samma situation. Många har blivit vänner och stöttat varandra under etableringen på den svenska arbetsmarknaden [6]. Ett viktigt inslag i programmet blev utbildningen i den patientcentrerade konsultationen, som flertalet inte tidigare hade erfarenhet av. Kunskaperna kunde enligt deltagarna omedelbart omsättas i vardagsarbetet och underlätta patientkontakten. PLUS bygger på vuxenpedagogik med utgångspunkt i utmaningar som läkarna ställs inför i sin yrkesutövning, ett upplägg som gav upphov till frågor och frustration hos deltagarna. I synnerhet avspeglades detta i grupphandledningen som är basen i programmet. Den grundläggande utbildningen som många av de utlandsutbildade läkarna fått utgår från utbildningslandets sjukvårdssystem, som ofta är en mer auktoritär utbildningsmodell. 

Deltagarna bedömde att viktiga färdigheter som de tillägnade sig i programmet, utöver god svenska, var förmågan till reflektion, att arbeta i grupp, att lära av varandra och att se sammanhang inom den svenska sjukvården. Till detta kom ren faktakunskap kring specifikt svenska företeelser, som svensk försäkringsmedicin, läkemedelstradition, författningskunskap, kultur och svenskt samhällsliv. Viktiga erfarenheter var också ökad kunskap om andra yrkeskategorier inom sjukvården och förbättrad förståelse för svenska patienter och deras förväntningar. I huvudsak har erfarenheterna från pilotprogrammet efter utvärderingar förts vidare som bas för fortsatt utveckling av PLUS. Utvecklingen och genomförandet av PLUS visar på behov hos de läkare som fått sin utbildning utanför Sverige. I den externa utvärderingen framhölls att det var »ett delvis djärvt upplägg som hade hög relevans för deltagarna« och att »det utgör ett viktigt led i att kvalitetssäkra hälso- och sjukvården«.

Det vuxenpedagogiska programupplägget med grupphandledning som bas har blivit ett signum för introduktionen av nyanställda utlandsutbildade läkare i Västra Götalandsregionens sjukvård. PLUS kan användas som modell vid introduktion och stöd till alla nyanställda läkare och kan för tredjelandsläkare anpassas till tjänstgöringar under legitimationsprocessen.

 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Fakta 1. WHO:s uppförande­kodex om etisk rekrytering av vårdpersonal.

  • Allas rätt att söka bättre levnadsvillkor.
  • Ansvaret för introduktion och patientsäkerhet hos myndigheter och organisationer, inte hos individer.
  • Bättre personalplanering på olika nivåer.
  • Stimulera nyckelkompetenser – allmänmedicin.
  • Bilaterala överenskommelser.

Citat från en deltagare i PLUS med några års erfarenhet av svensk sjukvård:

»… ett nödvändigt program, speciellt för dem som flyttat till Sverige och inte har så mycket information om det svenska sjukvårdssystemet, om svenska kulturen och samhället.«

»... att programmet hjälpt mig att bättre förstå de kulturella skillnaderna som ibland kan vara viktiga i anpassningsprocessen.«

»Jag har också förstått att olika saker speciellt i talet och beteendet kan ha helt annorlunda betydelse i Sverige jämfört med mitt hemland och kanske var det så att jag fick en bättre kommunikationsförmåga, som gjorde att jag blev bättre förstådd.«