© LÄKARTIDNINGEN

2010-11-30 nummer 48 - Läs artikeln som PDF - Skriv ut
KLINIK OCH VETENSKAP

Telomerer, åldrande och livsstil forskning med motstridiga fynd


Disa Dahlman, med stud, läkarprogrammet, Lunds universitet
Frej Fyhrquist, professor, Medicinska forskningsinstitutet Minerva och Invärtes medicin, Helsingfors universitets centralsjukhus, Helsingfors
Peter M Nilsson, professor, överläkare, institutionen för kliniska vetenskaper, Skånes universitetssjukhus, Malmö
peter.nilsson@med.lu.se


Sammanfattat

Telomerer utgör DNA-kedjans ändstycken i varje kromosom och skyddar arvsmassan vid celldelning.

Kort telomerlängd är associerad med tillstånd som hjärtkärlsjukdom, diabetes och fetma.

De flesta undersökningar

visar att ärftlighetsgången för telomerer är paternell.

Inverkan av livsstilsfaktorer, stress och läkemedel tycks också ha betydelse för telomerlängden.

Flera observationsstudier har presenterat oväntade resultat, vilket kan bero på att företrädesvis andra faktorer än just telomerlängden är betydelsefulla för hälsotillståndet. Det råder också brist på långtidsstudier och standardiserade undersökningsmetoder.

En central fråga, ännu obesvarad, är huruvida telomerlängden endast utgör en markör för biologiskt åldrande eller om den kan tillskrivas en mer primär och kausal roll i åldrandeprocesserna.


o Nobelpriset i medicin eller fysiologi 2009 utdelades till forskning inom telomerbiologi, vilket påtagligt ökat intresset för detta expanderande vetenskapliga område. Alla celler genomgår celldelning, varvid DNA-molekylen förkortas. För att det kodande DNA:t inte ska skadas har det »buffertzoner« av repetitiva TTAGGG-sekvenser, telomerer, i sina ändar. Telomererna förkortas vid mitos men återuppbyggs i könsceller, stamceller och maligna celler med hjälp av enzymet telomeras [1]. Dessa celler får därmed ökad livslängd. I takt med antalet celldelningar och inverkan av oxidativ stress [2] minskar dock telomerlängden för att till slut bli så kort att cellen inte längre kan dela sig utan går i senescens [3, 4]. Telomerbindande proteiner som det s k TRF2 bidrar till att skydda cellen från senescens och apoptos [5].

Telomerlängdens koppling till kroppens åldrande har undersökts med avseende på ett flertal tillstånd och parametrar [6] (Fakta 1). Punktmutationer i telomerbindande proteiner har visat klar koppling mellan korta telomerer och kort livslängd. I sådana fall har man sett en tydlig kausalitet mellan accelererad telomerförkortning och både generellt och vaskulärt åldrande. Telomerlängden mäts oftast med Southern blot-analys [7, 8], PCR [7, 9] eller immunfluorescensmetoden FISH [7, 10].

Telomerlängd och sjukdomsfaktorer

Kort telomerlängd är associerad med hjärtkärlproblem, såsom hjärtsvikt [11], koronarsjukdom [12-14], ateroskleros [15, 16] och högt pulstryck [17], och kan predicera ökad risk för hjärtkärlsjukdom [18-20]. I en skotsk primärpreventiv studie (WOSCOP) framkom att personer som utvecklade koronarsjukdom och hjärtinfarkt hade kortare telomerlängd redan vid baslinjen än kontrollerna [21]. Det är dock oklart om snabb telomerförkortning är en följd av åldersrelaterade sjukdomar eller en orsak till dessa.

Patienter med typ 1-diabetes [22], typ 2-diabetes [23, 24], insulinresistens [25], glukosintolerans [26] och annan metabol rubbning [27] har påvisats ha signifikant kortare telomerer än friska kontrollpersoner. I en amerikansk populationsbaserad uppföljningsstudie fann man att insulinresistens och fetma hos ungdomar var relaterade till kortare telomerlängd [28], vilket stöder uppfattningen om en koppling mellan kroppsmått, metabola processer och påskyndat biologiskt åldrande [29].

Telomerlängden påverkas av arv och livsstil

Faktorer i fosterutvecklingen och tidigt i livet kan tänkas predicera telomerlängd [30], t ex vid prematuritet eller tillväxthämning [31], på samma sätt som visats för hjärtkärlsjukdom och diabetes [30, 31]. Genetiken bakom telomerasaktivitet och telomerlängd har börjat kartläggas [32, 33]. Det mesta talar för att telomerlängden är paternellt bestämd [34-36], även om det finns en enstaka studie som talar för ett maternellt inflytande i stället [37], varför fler studier är önskvärda.

Telomerlängd och telomerförkortning associeras även med livsstilsfaktorer. Ett samband har antytts mellan låg socioekonomisk position och förkortad telomerlängd [38], men detta är föremål för debatt [39-43]. Andra studier kopplar samman biologi och psykologi genom analyser av mindfulness-meditation, telomerlängd och åldrande [44]. Pessimism har visats stå i relation till kortare telomerlängd och ökat uttryck av inflammationsmarkören interleukin-6 [45]. Upplevd psykisk stress och kortisolnivå har kopplats till telomerförkortning [46] och akut ökad telomerasaktivitet [47].

Ohälsosam livsstil i form av fetma och rökning har visats korrelera med förkortad telomerlängd [48]. En pilotstudie på män med prostatacancer tyder på att livsstilsintervention ökade telomerasnivån [49], vars genes är oklar. Hög nivå av omega 3-fettsyror i blod har också associerats med långsam telomerförkortning efter fem års uppföljning [50].

Läkemedelsbehandling tycks komplicera bilden

I WOSCOP-studien tog pravastatinbehandling bort den signifikanta riskökningen för koronarsjukdom kopplad till kort telomerlängd vid baslinjen [21]. Detta kan bero på att telomerlängden i sig inte avgör när en cell slutar dela sig utan att det finns skyddande mekanismer, t ex i form av telomerassocierade proteiner (TRF2) eller läkemedel.

Det finns också studier som pekar ut kortare telomerer som en prediktionsfaktor för ökad total mortalitet [51]. Man har även kunnat visa att typ 1-diabetiker som behandlas med an­giotensinreceptorblockerare eller ACE-hämmare har mindre andel korta telomerer (<6,6 kilobaspar) än patienter behandlade med betablockerare eller kalciumkanalblockerare [52].

Motstridiga fynd förbryllar

Några nya forskningsfynd är förvånande. Exempelvis har telomerlängden hos individer med vänsterkammarhypertrofi visats vara längre än hos kontroller [53, 54], kanske genom kompensationsfenomen, som aktivering av kardiella stamceller. Korta telomerer predicerar inte heller incidenta fall av venös tromboembolism [55].

I den belgiska Asklepiosstudien kunde man inte påvisa några entydiga samband mellan korta telomerer och aterosklerotiska plack eller kardiovaskulära riskfaktorer som rökning [56, se även 57]. Kort telomerlängd kopplades till inflammationsmarkörer, oxidativ stress och »ohälsosam livsstil« men inte till vare sig kolesterolnivå eller högt blodtryck [58]. I den populationsbaserade Framinghamstudien framkom ingen koppling mellan kort telomerlängd och arteria carotis-plack, förutom hos obesa män [59]. Dessa resultat antyder att tvärsnittsundersökningar endast ger en fragmentarisk bild av telomerernas biologi.

Fler longitudinella studier behövs

Utöver tvärsnittsstudier behövs longitudinella studier i definierade befolkningar [60]. Den österrikiska Bruneckstudien undersökte telomerlängdsförändring hos 550 individer och vid baslinjen hos 159 individer som avled under den tioåriga uppföljningsperioden [57]. Telomerlängden vid baslinjen var kortast hos dem som avled [se även 51]. Däremot fanns inga starka prediktorer för telomerförkortning över tid, mer än att de som hade längst telomerer vid baslinjen minskade mest i telomerlängd [se även 28]. Hos 16 procent av individerna ökade telomerlängden, vilket kan bero på aktivering av telomeras­innehållande stamceller eller förekomst av subklinisk cancer.

I Malmö finns telomerlängdsdata för ca 700 individer från studien Malmö Kost Cancer. Dessa data har använts i tvärsnittsstudier [61-63], och nu pågår en uppföljning av 354 av individerna efter 15 år. Fokus ligger på telomerlängdsförändring i relation till vaskulärt åldrande [30, 64-66].

Ett annat metodproblem är att de flesta telomermätningar utförs på leukocyter i perifert blod, och det är oklart om detta avspeglar telomerlängd i andra vävnader, som kärlvägg (här har man kunnat visa en korrelation [67]) och myokardium. Det är möjligt att kronisk inflammation leder till ökad celldelning i mononukleära celler och därmed till telomerförkortning. Att mätmetoder som PCR och Southern blot-analys inte är standardiserade gör också att olika resultat blir svårjämförda [7, 68, 69].

Utblick mot framtiden

Telomerforskning är ett nytt område med stort behov av fler långtidsuppföljningar och data från olika interventionsstudier för att undersöka kardiovaskulärt verksamma läkemedels inverkan på telomerbiologin. Telomerlängdsmätning kan vara betydelsefull vid kardiovaskulära interventioner [70-73]. En avhandling rörande Asklepiosstudien har nyligen presenterats [74], i nuläget sker en återundersökning av Asklepiosdeltagarna och liknande forskning pågår i Malmö med förväntade resultat under 2011.

Ett Berzelius-symposium betitlat »Telomere biology in health and disease a crystal ball for the future?« planeras till 2527 maj 2011 i samarbete med Svenska läkaresällskapet och med stöd av Svensk internmedicinsk förening. Några av de frågeställningar som belyses från grundforskningen är telomerlängd som markör för malignitet och telomerbiologins betydelse för regenerativ medicin byggd på stamcellsterapi. Samband mellan psykosocial stressbelastning och telomerförkortning kommer också att diskuteras, vilket öppnar för en diskussion om omgivningsfaktorers samband med åldrande och telomerbiologisk påverkan.

*

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



A new interest in telomere biology was sparked by the award of a Nobel Prize in 2009. In a number of observational studies it has been documented that short telomeres are associated with hypertension, type 2 diabetes, insulin resistance and cardiovascular disease. This could be due to the association with intermediate phenotypes such as obesity, or to the influence of a less healthy lifestyle. Cross-sectional measurements of telomere length are not enough to evaluate the importance of changes in telomere biology associated with cardiovascular risk. Therefore it takes longitudinal studies to compare the telomere attrition rate over time in defined subjects at varying cardiovascular risk, so far not often reported. In some studies it was shown that some subjects might even increase their telomere length over time, maybe caused by an increased activity of telomerase. The influence of cardiovascular drugs on telomere biology and related changes should be further explored.

Disa Dahlman, Frej Fyhrquist, Peter M Nilsson

Correspondence: Peter M Nilsson, Institutionen för kliniska vetenskaper, Skånes universitetssjukhus,

SE-205 02 Malmö, Sweden

peter.nilsson@med.lu.se



Referenser
1. Viidik A. Korta telomerer vid sjukdom - orsak eller verkan? Dysfunktion av telomeras försvagar kromosomernas skyddande slutstycken. Läkartidningen. 2003;100:3286-7.

2. Monaghan P, Haussmann, MF. Do telomere dynamics link lifestyle and lifespan? Trends Ecol Evol. 2006;21:48-52.

3. Wong JM, Collins K. Telomere maintenance and disease. Lancet. 2003;362:983-8.

4. Aviv A, Levy D, Mangel M. Growth, telomere dynamics and successful and unsuccessful human aging. Mech Ageing Dev. 2003;124:829-37.

5. Karlseder J, Smogorzewska A, de Lange T. Senescence induced by altered telomere state, not telomere loss. Science. 2002;292:2446-9.

6. Roos G, Osterman P. Nobelpriset om telomerers skyddsfunktion kan ge stor klinisk nytta. Läkartidningen. 2010;107(4):190-3.

7. Aviv A. The epidemiology of human telomeres: faults and promises. J Gerontol A Biol Sci Med Sci. 2008;63:979-83.

8. Svenson U, Roos G. Telomere length as a biological marker in malignancy. Biochim Biophys Acta. 2009;1792:317-23.

9. Cawthon RM. Telomere measurement by quantitative PCR. Nucleic Acids Res. 2002;30:e47.

10. Canela A, Vera E, Klatt P, Blasco MA. High-throughput telomere length quantification by FISH and its application to human population studies. Proc Natl Acad Sci USA. 2007;104:5300-5.

11. Van der Harst P, van der Steege G, de Boer RA, Voors AA, Hall AS, et al. Telomere length of circulating leukocytes is decreased in patients with chronic heart failure. J Am Coll Cardiol. 2007;49:1459-64.

12. Brouilette S, Singh RK, Thompson JR, Goodall AH, Samani NJ. White cell telomere length and risk of premature myocardial infarction. Arterioscler Thromb Vasc Biol. 2003;23:842-6.

13. Fitzpatrick AL, Kronmal RA, Gardner JP, Psaty BM, Jenny NS, Tracy RP, et al. Leukocyte telomere length and cardiovascular disease in the cardiovascular health study. Am J Epidemiol. 2007;165:14-21.

14. Zee RY, Michaud SE, Germer S, Ridker PM. Association of shorter mean telomere length with risk of incident myocardial infarction: a prospective, nested case-control approach. Clin Chim Acta. 2009;403:139-41.

15. Samani NJ, Boultby R, Butler R, Thompson JR, Goodall AH. Telomere shortening in atherosclerosis. Lancet. 2001;358:472-3.

16. Benetos A, Gardner JP, Zureik M, Labat C, Xiaobin L, Adamopoulos C, et al. Short telomeres are associated with increased carotid atherosclerosis in hypertensive subjects. Hypertension. 2004;43:182-5.

17. Jeanclos E, Schork NJ, Kyvik KO, Kimura M, Skurnick JH, Aviv A. Telomere length inversely correlates with pulse pressure and is highly familial. Hypertension. 2000;36:195-200.

18. Ogami M, Ikura Y, Ohsawa M, Matsuo T, Kayo S, Yoshimi N, et al. Telomere shortening in human coronary artery diseases. Arterioscler Thromb Vasc Biol. 2004;24:546-50.

19. Fuster JJ, Andres V. Telomere biology and cardiovascular disease. Circ Res. 2006;99:1167-80.

20. Yang Z, Huang X, Jiang H, Zhang Y, Liu H, Qin C, et al. Short telomeres and prognosis of hypertension in a Chinese population. Hypertension. 2009;53:639-45.

21. Brouilette SW, Moore SJ, MacMahon AD, Thompson JR, Shepherd J, Packard C, et al. Telomere length, risk of coronary heart disease, and statin treatment in the West of Scotland Coronary Protection Study: a nested case-control study. Lancet. 2007;369:107-14.

22. Jeanclos E, Krolewski A, Skurnick J, Kimura M, Aviv H, Warram JH, et al. Shortened telomere length in white blood cells of patients with IDDM. Diabetes. 1998;47:482-6.

23. Sampson MJ, Winterbone MS, Hughes JC, Dozio N, Hughes DA. Monocyte telomere shortening and oxidative DNA damage in type 2 diabetes. Diabetes Care. 2006;29:283-9.

24. Olivieri F, Lorenzi M, Antonicelli R, Testa R, Sirolla C, Cardelli M, et al. Leukocyte telomere shortening in elderly Type2DM patients with previous myocardial infarction. Atherosclerosis. 2009;206:588-93.

25. Gardner JP, Li S, Srinivasan SR, Chen W, Kimura M, Lu X, et al. Rise in insulin resistance is associated with escalated telomere attrition. Circulation. 2005;111:2171-7.

26. Adaikalakoteswari A, Balasubramanyam M, Ravikumar R, Deepa R, Mohan V. Association of telomere shortening with impaired glucose tolerance and diabetic macroangiopathy. Atherosclerosis. 2007;195: 83-9.

27. Obana N, Takagi S, Kinouchi Y, Tokita Y, Sekikawa A, Takahashi S, et al. Telomere shortening of peripheral blood mononuclear cells in coronary disease patients with metabolic disorders. Intern Med. 2003;42:150-3.

28. Aviv A, Chen W, Gardner JP, Kimura M, Brimacombe M, Cao X, et al. Leukocyte telomere dynamics: longitudinal findings among young adults in the Bogalusa Heart Study. Am J Epidemiol. 2009;169:323-9.

29. Nilsson P. Livets biologiska triangel - samspel mellan nutrition, reproduktion och livslängd. Läkartidningen. 2001;98:1797-1800.

30. Nilsson P, Fagerberg B. Fetal programmering av ohälsa i vuxen ålder - arv eller miljö? Läkartidningen. 2004;101:2342-5.

31. Gluckman PD, Hanson MA, Cooper C, Thornburg KL. Effect of in utero and early-life conditions on adult health and disease. N Engl J Med. 2008;359:61-73.

32. Nordfjäll K, Osterman P, Melander O, Nilsson PM, Roos G. hTERT -1327T/C polymorphism is not associated with myocardial infarction or increased age-related telomere attrition in peripheral blood. Biochem Biophys Res Commun. 2007;358:215-8.

33. Hills M, Lansdorp PM. Short telomeres resulting from heritable mutations in the telomerase reverse transcriptase gene predispose for a variety of malignancies. Ann N Y Acad Sci. 2009;1176:178-90.

34. Nordfjäll, K., Larefalk, Å., Lindgren, P., Holmberg, D., Roos, G. Telomere length and heredity: Indications of paternal inheritance. PNAS. 2005;102:16374-16378.

35. Nordfjäll K, Svenson U, Norrback KF, Adolfsson R, Roos G. Large-scale parent-child comparison confirms a strong paternal influence on telomere length. Eur J Hum Genet. 2009 Oct 14. [Epub ahead of print]

36. Njajou OT, Cawthon RM, Damcott CM, Wu SH, Ott S, Garant MJ, et al. Telomere length is paternally inherited and is associated with parental lifespan. Proc Natl Acad Sci USA. 2007 Jul 17;104(29):12135-9.

37. Nawrot TS, Staessen JA, Gardner JP, Aviv A. Telomere length and possible link to X chromosome. Lancet. 2004;363:507-10.

38. Cherkas LF, Aviv A, Valdes AM, Hunkin JL, Gardner JP, Surdulescu GL, et al. The effects of social status on biological aging as measured by white-blood-cell telomere length. Aging Cell. 2006;5:361-5.

39. Kuh D. (Commentary) A life course perspective on telomere length and social inequalities in aging. Aging Cell. 2006;5:579-80.

40. Lansdorp PM. (Commentary) Stress, social ranking and leukocyte telomere length. Aging Cell. 2006;5:583-4.

41. Hornsby PJ. (Commentary) Short telomeres: cause or consequence of aging? Aging Cell. 2006;5:577-8.

42. Adams J, Martin-Ruiz C, Pearce MS, White M, Parker L, von Zglinicki T. No association between socio-economic status and white blood cell telomere length. Aging Cell. 2007;6:125-8.

43. Batty GD, Wang Y, Brouilette SW, Shiels P, Moore J, Samani NJ, et al. Socioeconomic status and telomere length: the West of Scotland Coronary Prevention Study. J Epidemiol Community Health. 2009; 63:839-41.

44. Epel E, Daubenmier J, Moskowitz JT, Folkman S, Blackburn E. Can meditation slow rate of cellular aging? Cognitive stress, mindfulness and telomeres. Longevity, Regeneration and Optimal Health: Ann N Y Acad Sci. 2009;1172:34-53.

45. O´Donovan A, Lin J, Dhabhar FS, Wolkowitz O, Tillie JM, Blackburn E, et al. Pessimism correlates with leukocyte telomere shortness and elevated interleukin-6 in post-menopausal women. Brain Behav Immun. 2009;23:446-9.

46. Epel ES, Blackburn EH, Lin J, Dhabhar FS, Adler NE, Morrow JD, et al. Accelerated telomere shortening in response to life stress. Proc Natl Acad Sci USA. 2004;101:17312-5.

47. Epel ES, Lin J, Dhabar FS, Wolkowitz OM, Puterman E, Karan L, et al. Dynamics of telomerase activity in response to acute psychological stress. Brain Behav Immun. 2009 Dec 16. [Epub ahead of print].

48. Valdes AM, Andrew T, Gardner JP, Kimura M, Oelsner E, Cherkas LF, et al. Obesity, cigarette smoking, and telomere length in women. Lancet. 2005;366:662-4.

49. Ornish D, Lin J, Daubenmier J, Weidner G, Epel E, Kemp C, et al. Increased telomerase activity and comprehensive lifestyle changes: a pilot study. Lancet Oncol. 2008;9:1048-57. Erratum in: Lancet Oncol. 2008;9:1124.

50. Farzaneh-Far R, Lin J, Epel ES, Harris WS, Blackburn EH, Whooley MA. Association of marine omega-3 fatty acid levels with telomeric aging in patients with coronary heart disease. JAMA. 2010;303(3);250-7.

51. Cawthon RM, Smith KR, O'Brien E, Sivatchenko A, Kerber RA. Association between telomere length in blood and mortality in people aged 60 years or older. Lancet. 2003;361:393-5.

52. Fyhrquist F, Tiitu A, Saijonmaa O, Forsblom C, Groop P-H. Telomere length and progression of nephropathy in diabetes type 1 patients. J Intern Med. 2009 June 4. [Epub ahead of print].

53. Vasan RS, Demissie S, Kimura M, Cupples LA, White C, Gardner JP, et al. Association of leukocyte telomere length with echocardiographic left ventricular mass: the Framingham heart study. Circulation. 2009;120:1195-202.

54. Kuznetsova T, Codd V, Brouilette S, Thijs L. Richart T, Staessen J, et al. Telomere length predicts left ventricular mass in a general population. In J Cardiology. 2009; 137 (suppl 1): abstract HT000860. World Hypertension Congress, Beijing, October 2009.

55. Zee RY, Michaud SE, Ridker PM. Mean telomere length and risk of incident venous thromboembolism: a prospective, nested case-control approach. Clin Chim Acta. 2009;406(1-2):148-50.

56. De Meyer T, Rietzschel ER, De Buyzere ML, Langlois MR, De Bacquer D, Segers P, et al; on behalf of the Asklepios Study investigators. Systemic telomere length and preclinical atherosclerosis: the Asklepios Study. Eur Heart J. 2009 Aug 17. [Epub ahead of print].

57. Ehrlenbach S, Willeit P, Kiechl S, Willeit J, Reindl M, Schanda K, et al. Influences on the reduction of relative telomere length over 10 years in the population-based Bruneck Study: introduction of a well-controlled high-throughput assay. Int J Epidemiol. 2009 Aug 7. [Epub ahead of print].

58. Bekaert S, De Meyer T, Rietzschel ER, De Buyzere ML, De Bacquer D, Langlois M, et al, Telomere length and cardiovascular risk factors in a middle-aged population free of overt cardiovascular disease. Aging Cell. 2007;6:639-47.

59. O´Donnell CJ, Demissie S, Kimura M, Levy D, Gardner JP, et al. Leukocyte telomere length and carotid artery intimal medial thickness: The Framingham Heart Study. Arterioscler Thromb Vasc Biol. 2008;28:1165-71.

60. De Meyer T, Rietzschel ER, De Buyzere ML, Van Crieklinge W, Bekaert S. Studying telomeres in a longitudinal population based study. Front Biosci. 2008;13:2960-70.

61. Svensson U, Nordfjäll K, Stegmayr B, Manjer J, Nilsson P, Tavelin B, Henriksson B, Lenner P, Roos G. Breast cancer survival is associated with telomere length in peripheral blood cells. Cancer Res. 2008; 68:3618-23.

62. Nordfjäll K, Eliasson M, Stegmayr B, Lundin S, Roos G, Nilsson PM. Increased abdominal obesity, adverse psychosocial factors and shorter telomere length in persons reporting subjective early ageing; the MONICA Northern Sweden Study. Scand J Publ Health. 2008; 36:744-52.

63. Nordfjäll K, Eliasson M, Stegmayr B, Melander O, Nilsson P, Roos G. Telomere length is associated to obesity parameters but with a gender difference. Obesity. 2008 Sep 25. [Epub ahead of print].

64. Nilsson PM, Fyhrqvist F. Tidigt vaskulärt åldrande i relation till kort telomerlängd och ökad kardiovaskulär risk - kommande möjligheter för behandling? Läkartidningen. 2007;104:2801-5.

65. Nilsson PM, Lurbe E, Laurent S. The early life origins of vascular ageing and cardiovascular risk: the EVA syndrome. (Review). J Hypertens. 2008; 26:1049-57.

66. Samani NJ, van der Harst P. Biological ageing and cardiovascular disease. Heart. 2008;94:537-9.

67. Wilson WR, Herbert KE, Mistry Y, Stevens SE, Patel HR, Hastings RA, et al. Blood leucocyte telomere DNA content predicts vascular telomere DNA content in humans with and without vascular disease. Eur Heart J. 2008;29:2689-94.

68. Aviv A, Valdes AM, Spector DM. Human telomere biology: pitfalls of moving from the laboratory to epidemiology. Int J Epidemiol. 2006;35:1424-29.

69. Aviv A. Commentary: Raising the bar on telomere epidemiology. Int J Epidemiol. 2009 Oct 1. [Epub ahead of print]

70. Edo MD, Andrés V. Aging, telomeres, and atherosclerosis. Cardiovasc Res. 2005;66:213-21.

71. Jani B, Rajkumar C. Ageing and vascular ageing. Postgrad Med J. 2006;82:357-62.

72. Shi Y, Camici GG, Lüscher TF. Cardiovascular determinants of life span. Pflugers Arch. 2009 Sep 12. [Epub ahead of print].

73. Minamino T, Komuro I. Vascular aging: insights from studies on cellular senescence, stem cell aging, and progeroid syndromes. Nat Clin Pract Cardiovasc Med. 2008;5:637-48.

74. Rietzschel ER. Askelpios Study. Successful cardiovascular aging. Novel biomarkers, lifestyle and early cardiovascular damage in the general population. (Thesis). Ghent University. Ghent, 2009.

75. Demissie S, Levy D, Benjamin EJ, Cupples LA, Gardner JP, et al. Insulin resistance, oxidative stress, hypertension, and leukocyte telomere length in men from the Framingham Heart Study. Aging Cell. 2006;5:325-30.




Kommentarer till Läkartidningens artiklar på nätet
Det finns inga kommentarer till denna artikel.