© LÄKARTIDNINGEN

2005-09-13 nummer 37 - Läs artikeln som PDF - Skriv ut
— 

Förlänger ett gott skratt livet?

o Människan är det enda djur som kan skratta, och ett gott skratt har påvisbara fysiologiska effekter genom att sänka muskelspänningen, öka syretensionen och ge hjärtat viss träning.

Även om forskningen är otillräcklig finns det data som stöder att ett gott skratt har positiva hälsoeffekter vad avser skelett och muskler, hjärta och kärl samt de endokrina, immunologiska och neurologiska systemen. Man har faktiskt påvisat att skratt kan förbättra kolhydratomsättningen hos typ 2-diabetiker, öka leptinkoncentrationen i bröstmjölk och utöva kardioprotektiva effekter. Det är naturligtvis rimligt att tro att skratt, som leder till pulsökning och muskelaktivitet, skulle kunna öka energiomsättningen, men detta har inte varit testat intill nu.

Nyligen presenterade en grupp forskare från Nashville en undersökning som antyder att skratt har påvisbara effekter på energiomsättningen. Forskarna placerade individer par om par i kammare för att mäta energiomsättningen under strikt kontrollerade betingelser och visade omväxlande humoristiska eller tråkiga videosekvenser i 5–10-minutersomgångar. Skrattomfattningen registrerades med mikrofoner, och via kalorimetern kunde man parvis följa förändringen i energiomsättning. När man skrattade i kalorimetern ökade energiomsättningen med 0,19 ± 0,31 kcal per minut över basalomsättningen, vilket var en klart signifikant stegring. Pulsfrekvensen ökade med 2 ± 4 slag per minut, och energiutgiften under pågående skratt var positivt korrelerad med hjärtfrekvensen.

När författarna extrapolerar dessa resultat till en mera verklighetsanknuten situation konstaterar de att ett äkta skratt förorsakar en 10–20 procents ökning i energiomfattning och puls över vilonivån. Det skulle kunna innebära att 10–15 minuters dagligt skratt kan öka energiutgifterna med 10–40 kalorier om dagen, vilket omräknat till energiutgifter per år skulle motsvara ett årligt vikttapp på 0,5–2 kg.

Försöksuppläggningen innebar att individerna fördes samman parvis i kalorimetern. Tanken var den att man skrattar mer och hjärtligare med andra. Skratt kan vara naturligt eller tillgjort, och man kan påvisa att dessa två typer av skratt engagerar olika neurologiska banor. Ett äkta skratt ger stämbandsvibratationer, medan ett oäkta skratt är mera atonalt men samtidigt mera bullrande.

Många undersökningar visar just nu på samma princip, nämligen att små energiintag eller energiutgifter över mycket lång tid kan ha påvisbara effekter på kroppsvikten. Våra egna beräkningar av hur mycket energi vi sparar genom att använda mobiltelefon och fjärrkontroller för att reglera garagedörrar, hemelektronik och mobiltelefoner antyder att under ett helt år kan dessa inbesparade aktiviteter motsvara en fettvävsmängd på ungefär ett halvt kilo [opublicerade data].

Humorn som medicinskt redskap är numera väletablerad (http://humorstudies.org). Det finns clowner anställda på barnsjukhus på många håll, även i Sverige. Och humorns läkande och välgörande effekter har dokumenterats vetenskapligt i många sammanhang.

Det har skapats ett nordiskt medicinskt humorsällskap, och det finns en hel uppsättning av bibliografier om humor under olika premisser: etniska, situationsrelaterade, galghumor, vitsande osv (http://www.hnu.edu/ishs/resource. htm#Bibliographies). Intressant är alltså att humorforskning, som funnits länge i seriösa former och mest engagerat folklivsforskare och sociologer, har tagit steget över till den medicinska världen, där man kunnat påvisa objektivt verifierbara, statistiskt signifikanta hälsobringande effekter.

En av de första som bidragit till denna litteratur var den svenske läkaren Lars Ljungdahl, som 1989 i en JAMA-artikel visade att patienter med smärtproblematik som fick ägna sig åt humorupplevelse gemensamt upplevde mindre värk. I vår tid kan man tycka att det inom sjukvårdsvärlden med dess kroniska krav på återhållsamhet, besparing och effektivitetsökning inte finns särskilt mycket att skratta åt.

Det är tänkbart att ett mera systematiskt utnyttjande av humor i vården skulle kunna vara ett okonventionellt, biverkningsfritt och kostnadseffektivt sätt att minska smärta, öka välbefinnande och till och med påverka energiförbrukningen.



Buchowski MS, et al. Energy expenditure of genuine laughter. Ob Rev. 2005: 6 suppl 1:40.


Skratt har positiva effekter på hälsan och också på energiutgifterna. Extrapolerat till verkligheten visar resultaten från en studie att ett äkta skratt – tillsammans med andra – 10–15 minuter om dagen motsvarar ett årligt vikttapp på 0,5–2 kg.



Kommentarer till Läkartidningens artiklar på nätet
Det finns inga kommentarer till denna artikel.