© LÄKARTIDNINGEN

2007-10-02 nummer 40 - Läs artikeln som PDF - Skriv ut
NYA RÖN

Språkförsening signalerar
stor risk för andra funktionshinder


Mats Reimer, barnläkare i primärvården, Barnmottagningen, Mölnlycke

o Av de insatser som görs vid våra barnavårdscentraler (BVC) är vaccinationsprogrammet det som har överlägset störst evidens, medan hälsorådgivning och screening vilar på betydligt svagare vetenskaplig grund. Därför är det glädjande att logopeden Carmela Miniscalco i sin doktorsavhandling utvärderat den språkscreening som sker på barnavårdscentralerna vid 2,5 års ålder. Avhandlingen består av fyra publicerade delarbeten baserade på undersökningar av en kohort ur en vanlig svenskspråkig BVC-population i södra Bohuslän.

Miniscalcos forskning visar att språkscreeningen har en mycket hög specificitet (0,93), så att ett barn som av BVC-sköterskan bedömts som språkförsenat så gott som alltid är det enligt en fördjupad undersökning hos logopeden. Däremot är inte sensitiviteten lika hög (0,69), så screening missar en del barn som enligt logopedens test bedöms ha språkförsening.

Barnen undersöktes ånyo runt tiden för skolstart, med förnyad logopedisk bedömning samt neuropsykiatrisk undersökning av läkare och psykolog.

Man fann då inte bara att den tidiga språkscreeningen var bra på att förutsäga vilka barn som vid 6 års ålder fortfarande hade språkliga problem utan också att språkförsening vid 2,5 år i mycket stor utsträckning är förknippad med neuropsykiatriska diagnoser vid 7–8 års ålder.

62 procent uppfyllde kriterierna för ADHD eller autismspektrumstörning, och ytterligare 10 procent hade svag begåvning utan annan diagnos. Således var det bara hos omkring en fjärdedel av barnen som tidig språkförsening verkade vara ett renodlat språkligt problem.

Detta fynd stämmer väl överens med utvecklingen inom barnneuropsykiatri, där man betonar den stora förekomsten av samsjuklighet (komorbiditet) och därmed behovet av att göra en bredare bedömning, oavsett om det är utvecklingsförsening eller beteendeproblem som gör att föräldrar söker med sitt barn.

Avhandlingen har stor klinisk relevans, och en slutsats man kan dra är att de barn som är språkförsenade vid 2,5 års ålder bör remitteras för hörselundersökning och logopedbedömning. Det är också motiverat med en bredare uppföljning på BVC under åren fram till skolstart.



Avhandling:Miniscalco C. Language problems at 2 1/2 years of age and their relationship with school-age language impairment and neuropsychiatric disorders. Göteborg:Göteborgs universitet;2007.




Kommentarer till Läkartidningens artiklar på nätet
Det finns inga kommentarer till denna artikel.