Ett av rättsläkarnas uppdrag har varit att biträda polisen vid brottsplatsundersökningar. Foto: Colourbox

»I en skrivelse till landets rättsläkare den 3 april har du meddelat att beredskapen vid landets sex rättsmedicinska avdelningar av besparingsskäl upphör från och med den 1 maj. Även om du nyligen meddelat att verkställigheten av beslutet är uppskjuten till hösten synes din intention kvarstå.

Möjligheten för samhället att nyttja rättsläkare utanför kontorstid har funnits i Sverige sedan många decennier, liksom den finns i övriga delar av västvärlden. Insatsen har kompenserats som s k beredskap B med en totalkostnad för hela landet, inklusive ersättning för arbetad tid, på fyra–sex miljoner kronor/år.

Uppdraget har varit att biträda polisen vid brottsplatsundersökning i samband med misstänkta mord, undersöka misshandelsoffer och misstänkta gärningsmän utanför kontorstid samt, under senare år, även biträda sjukvården i donationsfrågor rörande avlidna. Inte sällan har den per telefon tillgängliga rättsläkaren också biträtt kliniska kolleger i akuta frågor av medikolegal karaktär.

Ditt beslut kommer att inverka negativt på rättssäkerheten eftersom Rättsmedicinalverket och dess anställda läkare, genom lagstiftning, i det närmaste har monopol på uppgifter av detta slag.

I ett begränsat antal svåra mordfall varje år är den rättsmedicinska kompetensen på brottsplatsen av stor betydelse för den fortsatta utredningen genom att bidra med information som ökar möjligheten att lösa brottet. Den rättsmedicinskt kunniga experten kan också göra iakttagelser som leder till att omfattande polisarbete kan avblåsas och oskyldiga slippa bli misstänkliggjorda, i de fall då sjukdom eller kanske en olycka kan förklara ett initialt misstänkt scenario. När ditt beslut genomförts får polisens tekniska personal klara sig bäst de kan fram tills det åter är vardag.

Under senare år har våld i »nära relationer«, i första hand misshandel av kvinnor och barn, alltmer kommit i fokus. I sådana fall saknas ofta vittnesbevisning, vilket innebär att dokumentationen och bedömningen av skadorna kan vara av avgörande betydelse. Rättsväsendet har gjort betydande satsningar för att kunna hantera dessa brott och lagföra våldsutövarna. Man har specialutbildat poliser och åklagare, familjevåldsenheter har skapats hos polisen, och särskilda s k barnahus eller utredningsenheter har bildats tillsammans med socialförvaltningar och andra berörda myndigheter för att bemästra denna svår-utredda brottslighet. Det har hela tiden varit självklart att rättsläkarens kompetens att bedöma skador är en viktig komponent i organisationen. 

Relationsbrott har en mycket tydlig koncentration till helger, och dokumentation av vissa skador kräver bedömning inom loppet av några timmar; vissa skador har en tendens att snabbt bli svårbedömda, och målsäganden kanske ångrar sig efter några dygn och går inte längre med på att bli undersökt.

Förhoppningen att sådana undersökningar lika väl kan utföras inom sjukvården vilar på en helt föråldrad syn på läkares olika kompetensområden. Är det rimligt att i fortsättningen bemöta dessa brottsoffer med ett löfte om att rättsläkaren är tillbaka i tjänst på måndag?

Engagemang och deltagande i transplantationsverksamhet är en annan uppgift för rättsläkarna som är av vitalt samhällsintresse. Dödsfall bland unga människor är i sig svåra tragedier, men kan innebära att värdefulla organ och vävnader kan tillvaratas för donationsändamål. Dessa dödsfall inträffar ofta på ett sådant sätt att utredning sker genom polis och därmed även rättsmedicin. 

Det finns i dag ett välfungerande system för dialog mellan vävnadskoordinatörer och rättsläkare om vilka hjärndöda patienter som kan vara aktuella som organdonatorer. Dessutom tillvaratas den dominerande delen av vävnaderna, såsom hjärtklaffar, hornhinnor, öronben, hud m m, vid de rättsmedicinska avdelningarna, som därmed lämnar ett viktigt bidrag till ibland helt livsavgörande kirurgi! 

Eftersom all donationsverksamhet fungerar under svår tidsnöd har rättsläkarnas insatser under jourtid kunnat nyttjas för att hantera denna verksamhet, som också oftast inträffar under helger och veckoslut. Om inte längre rättsläkare finns att tillgå efter kontorstid riskerar vi att de framgångar som vunnits i transplantationsverksamheten de senaste åren går förlorade.

Slutligen måste också nämnas att en verksamhet som bara fungerar under kontorstid kommer att ändra karaktär och förlora samhällelig närvaro. Vår specialitet riskerar att definieras som obduktionsorienterad, vilket kommer att påverka rekryteringen av unga läkare negativt, och kanske också leder till att flera av de blivande rättsläkare vars rekrytering du verksamt bidragit till slutar.

En enig rättsläkarkår vädjar till dig att ompröva din prioritering av besparingar i Rättsmedicinalverket och att bibehålla rättsläkarnas tillgänglighet utanför kontorstid.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.