När vi behandlar blodtryck har vi nytta av att veta att olika folkgrupper svarar olika på blodtryckssänkande läkemedel. På en vårdcentral med stor andel patienter från Afrika söder om Sahara är detta viktigt för det dagliga arbetet. Få studier är gjorda för att undersöka kardiovaskulär behandling av svarta patienter specifikt. De flesta slutsatser får dras ur studier som omfattar fler eller färre svarta försökspersoner. Detta innebär oftast en jämförelse mellan svarta och vita amerikaner. Oavsett detta framkommer en klar skillnad i typ av hypertoni, samt incidens och behandling mellan folkgrupperna.

De svarta patienterna uppvisar en högre grad av saltkänslig hypertoni med låga reninnivåer och hög plasmavolym jämfört med vita patienter. Denna patientgrupp sänker också framgångsrikt sitt blodtryck med saltrestriktion [1]. Man kan invända att det krävdes ett mycket lågt koksaltintag för att få en kliniskt relevant blodtryckssänkning. Saltkänsliga svarta hypertonipatienter har också visat sig ha en högre frekvens av njurkomplikationer jämfört med vita patienter [2].

Den mest effektiva läkemedelsgruppen för blodtryckssänkning i den svarta gruppen är tiaziddiuretika [3], vilket är rimligt med tanke på att vi behandlar en saltkänslig hypertoni. Även kalciumantagonister var effektiva blodtryckssänkare till samma nivå som hos vita försökspersoner [2]. Det är rimligt att diuretika och kalciumantagonister har större effekt än ACE-hämmare och betablockerare med tanke på de senare läkemedlens verkan genom bland annat sänkning av angiotensinnivåer.

Detta är också relevant vid hjärtsviktsbehandling. I en analys av data från SOLVD-studien av patienter med vänsterkammarsvikt sågs en signifikant minskad risk för hospitalisering av vita försökspersoner efter enalaprilbehandling, medan man inte såg denna effekt hos svarta försökspersoner [4]. I African–American heart failure trial (A-HeFT, [5]) sågs en signifikant sänkning av mortalitet hos svarta hjärtsviktspatienter som fick isosorbiddinitrat–hydralazin, och FDA (USA:s läkemedelsverk) godkände därför detta läkemedel för indikationen hjärtsvikt hos svarta patienter. Vid hypertensiv nefropati vågar man där inte rekommendera kalciumantagonist även om läkemedelsgruppen haft bra effekt [2]. Både vid diabetesnefropati och hypertensiv nefropati rekommenderar man ACE-hämmare, där tillägg av tiaziddiuretika utjämnar skillnaden i blodtrycksrespons mellan vita och svarta patienter [2].

Sammanfattningsvis finns bristfällig information för evidensbaserad behandling av t ex den stora gruppen svensk–somaliska patienter med hypertoni, vilken är i växande. I International Society on Hypertension in Blacks consensus statement från USA förordas kalciumantagonist + ACE-hämmare/angiotensinreceptorblockerare (ARB) alternativt tiaziddiuretika + ACE-hämmare/ARB [6].

En stor, svensk multietnisk blodtrycksstudie skulle vara av värde för folkhälsan och gagna patientgrupper med stora medicinska behov. I väntan på detta vill jag betona vikten av en varierad medicinsk behandling vid hjärt–kärlsjukdom hos patienter från olika etniska grupper.