Annons

Citeras som: Läkartidningen. 2013;110:CIPF Läkartidningen 46/2013
Läkartidningen.se 2013-11-12

Brukarstyrda inläggningar kan utveckla psykiatrins slutenvård

Den psykiatriska vårdavdelningen behöver en renässans – som asyl, för diagnostik samt för vård och behandling. I Norge finns exempel på brukarstyrda inläggningar som det finns anledning för oss att ta efter, menar Lars Jacobsson.

Lars Jacobsson
professor emeritus, Umeå
lars.jacobsson@psychiat.umu.se

 

Illustration: Colourbox

Under mina snart 50 år inom psykiatrin har det alltid varit brist på vårdplatser. Inte ens när vi hade som flest i slutet av 1960-talet (ca 37 000 platser) tyckte vi – åtminstone de flesta – att det var tillräckligt, och vad ska vi säga nu med ca 5 000 vårdplatser på några miljoner fler människor? Den enorma minskningen av vårdplatsantalet motiverades till en början med den totala institutionens negativa effekter i form av institutionalisering, passivisering och autonomiförlust för patienterna. Till detta har kommit förbättrade behandlingsmetoder och mer resurser ute i samhället för att möta framför allt de psykiskt långtidssjukas behov, och på senare år säkert också ekonomiska motiv – en vårdplats kostar betydligt mer än öppenvård, åtminstone för vårdapparaten.

Jag har dock, trots mitt intresse för saken, aldrig sett någon mera ingående diskussion om en vårdavdelnings roll i det samlade psykiatriska vårdutbudet. Detta tillsammans med en känsla av att slutenvården numera ses som litet av psykiatrins bakgård, något nödvändigt ont som man inte gärna satsar på, ligger bakom denna artikel. Jag har också en känsla av att avdelningsmiljön under de senaste decennierna blivit torftigare, både fysiskt och vårdmiljömässigt. Fysiskt genom att man numera har mycket korta vårdtider och allt sjukare patienter med utagerande beteenden, och därmed fokus på farlighetsbedömning och risker med inventarier som kan komma till användning vid självmordsförsök eller aggressiva utspel. Detta kan lätt leda till en mera konfrontativ hållning hos personal som måste hantera en passivt aggressiv miljö.

Ofta blir vårdtiden enbart en väntan på att mediciner ska ha effekt. Till detta kommer att man på många håll nu också återinfört någon form av uniform för personalen av hygieniska skäl! Detta gör att avdelningarna fått en mycket starkare karaktär av medicinsk verksamhet och en tydligare medikalisering av den psykiatriska vården. Vårdmiljömässigt har avdelningarna berövats på icke medicinskt utbildad personal, såsom kuratorer, psykologer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och andra personalgrupper som tidigare bidrog till den terapeutiska miljön. Nu finns dessa personalkategorier i öppenvården och blir inte längre lika självklart inblandade som när man hade miljöterapeutiska ambitioner på avdelningarna.

Den starka satsningen på öppenvården har på sina håll också lett till en dränering av kompetens från slutenvården till den öppna vården, av det enkla skälet att öppenvårdsarbetet blivit alltmer resurskrävande och också mera kompetenskrävande. Då har varit bra att ha personal med erfarenhet av den »tyngre« vården på en avdelning.

Vad är då poängen med en vårdavdelning? Jag inbegriper här också andra typer av slutenvårdsenheter än den klassiska vårdavdelningen på ett sjukhus. Jag kan se åtminstone tre viktiga huvudfunktioner hos den slutna vården:

1. Asylfunktionen, dvs möjligheten för en plågad person att komma bort från en destruktiv livsmiljö och få en chans att hämta andan; återhämtning i en tillrättalagd miljö.

2. Diagnostik. En vårdavdelning ger möjlighet till en längre tids observation. Flera personer bidrar till att samla information om en patients psykiska tillstånd och psykosociala situation. Psykiatrin har ju ett påtagligt problem i det att vi nästan aldrig kan ställa en diagnos utifrån någon form av »objektiv« mätning. Det finns inga blodprov och inga neurofysiologiska eller radiologiska metoder som kan ge annat än mer eller mindre begränsade bidrag i den diagnostiska processen. Det är anamnesen, samtalet med patienten och sjukhistorien, som är grunden, ofta kompletterad av anhöriga/närstående och det vi kan observera av patientens sätt att vara, beteenden och förhållningssätt i olika typer av relationer och sociala situationer på en vårdavdelning. Man får också möjlighet att observera förändringar över tid, inte bara över dygnet utan över flera dagar.

3. Vård och behandling. Vid de flesta psykiatriska tillstånd finns inte någon behandling som har en omedelbar och varaktig effekt. En psykos tar ofta flera dygn, ibland veckor och månader att behandla, liksom vissa depressiva tillstånd och även ångesttillstånd. Mera personlighetsmässiga problem kräver också långa behandlingsinsatser där en avdelningsmiljö/behandlingshemsmiljö kan vara avgörande. Patienten kan vara i behov av skydd mot självdestruktiva impulser eller aggressiva utbrott och hjälp med sömnproblem, matvanor och annat som hör till vardagen.

Asylfunktionen kan naturligtvis mötas på annat sätt än genom en vårdavdelning, men behovet av en diagnostisk process som vägledning för den fortsatta behandlingen, liksom behovet av omvårdnad och mera specifik behandling, motiverar existensen av en avdelning. Jag tror alltså att det finns anledning för oss att diskutera en vårdavdelnings funktion litet mera ingående än hittills.

De flesta långtidssjuka lever numera ute i samhället med mer eller mindre stöd från framför allt socialtjänsten och inte minst anhöriga. Periodvis är de i behov av en mera kvalificerad omsorg, som kanske i första hand handlar om asylfunktionen. På många håll använder man sig av planerade inläggningar för denna typ av patienter. Det handlar ofta om patienter med en underliggande psykosdiagnos och som har olika typer av underhållsbehandling eller personlighetsstörning och där man vet att försämringar inträffar av och till. Då kan systemet med planerade inläggningar två–tre gånger per år vara en mycket bättre lösning än att invänta en försämring som kanske innebär en tvångsinläggning och också längre vårdtider.

I Norge har man sedan flera år på många håll systematiskt arbetat med s k brukarstyrda inläggningar. Jag tror att det finns anledning för oss att ta efter den modell som utvecklats där. I korthet går den ut på att man erbjuder en grupp patienter möjligheten att själva bestämma när de behöver en kort tids vård och omsorg på en avdelning. Man har systematiserat det så att erbjudandet gäller en vårdtid på upp till fem dygn. Det måste gå minst tre veckor mellan varje ny inläggning, och det ska inte finnas behov av ändring av behandlingsupplägget, framför allt vad gäller medicinering, under den aktuella vårdtiden. Det finns ytterligare en del praktiska betingelser, t ex att brukaren själv måste ta ansvar för att ta sig till avdelningen och att man helst ska komma före kl 20 på kvällen.

Det finns nu flera utvärderingar gjorda av ett sådant system på olika håll i Norge, och resultaten är ganska entydiga. Inläggningsfrekvensen ökar en del jämfört med tiden före introduktionen av modellen, men den sammanlagda vårdtiden minskar betydligt (30–40 procent), och den samlade tiden för tvångsinläggning halveras. Patienterna använder sig av krisplatserna i genomsnitt knappt fem gånger per år, med en varaktighet av 2,5 dygn per tillfälle. Patienterna uttryckte också genomgående sin uppskattning av arrangemanget och särskilt att själva få bestämma över inläggning och vårdtid [1, 2].

Detta är, menar jag, i första hand ett exempel på asylfunktionen, eftersom varken diagnostik eller behandlingsupplägg ingår i erbjudandet. Ofta har man avsatt två platser för den här typen av inläggning på en vårdavdelning. Om man vill utnyttja vårdavdelningen också för en diagnostisk process borde avdelningspersonalen kompletteras med fast psykolog och kurator i första hand. Vård och behandling handlar inte bara om att tillgodose de medicinska behoven utan också om att utnyttja vårdtiden för att arbeta mera miljöterapeutiskt, och då skulle arbetsterapeuter och sjukgymnaster också kunna bidra till en mera innehållsrik vårdtid.

På grund av det minskade intresset för vårdavdelningen som terapeutisk miljö, och synen på den som något som egentligen inte borde finnas om bara öppenvården fungerade optimalt, har slutenvården inte utvecklats utifrån de nya förutsättningarna. Vissa patientkategorier mår heller inte bra i dessa miljöer. Jag tänker särskilt på de unga med självskadebeteenden, där kampen mot avdelningsstrukturen blir huvudinnehållet i stället för kampen för att hitta sig själv och sin livsmening.

Som emeritus har jag mindre insyn i dagens vårdsituation än förr, och kanske är det jag skriver här inte relevant – eller finns det kanske anledning att diskutera slutenvårdens status inom psykiatrin litet mera ingående?! Personligen tror jag att det är dags att tänka nytt. Kanske är det något för Svenska psykiatriska föreningen och Psykiatriska Riksföreningen för sjuksköterskor att samla en framtidskommission om: behövs den psykiatriska slutenvården och vad ska den i så fall innehålla, alternativa vårdformer med aktivare patienter och personal som livsstilslotsar (»coach« är ett förbrukat begrepp). Eller är det en uppgift för Sveriges Kommuner och landsting och Ing-Marie Wieselgren, eller varför inte socialminister Göran Hägglund och Socialdepartementet?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Referenser

  1. Heskestad S, Tytlandsvik M. Brukerstyrte kriseinleggelser ved alvorlig psykisk lidelse. Tidsskr Nor Legeforen. 2008;128:32-5.
  2. Støvind H, Hanneborg EM, Ruud T. Bedre tid med brukerstyrte inleggelser? Sykepleien. 2012;100:62-4.

Kommentarer (1)

  • Partiell renässans för psykiatriska vårdavdelningar!

    2013-12-04 18:21:00 | Angeläget förslag! Asylfunktionen kan för övrigt behövas även för icke-psykoser. Detta förutsätter differentiering på olika små avdelningar.

    Den norska idén bör också kompletteras så att den korta självvalda vårdtiden ibland kan förlängas på rekommendation av den som patienten känner störst förtroende för. Anledningen kan vara precisering av diagnos(er) eller observation vid försök till förbättrad behandling, med utnyttjande av olika slags kompetent personal.

    Psykiatrin skulle för övrigt behöva omorganiseras så att vissa psykologer/neuropsykologer, kuratorer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och psykiatrer anställs halvtid på vårdavdelning och halvtid i öppen vård.

    Visst är det sant att diagnostisering inom psykiatrin är främst en fråga om anamnes, status, samtal med patient/anhöriga och observation över tid, men neurofysiologiska analyser skulle också behöva lyftas fram.

    Kjell Norlin, f d chefsöverläkare, Neuropsykiatriska kliniken, Bollnäs

    Jäv:

Kommentera

Kommentera

Läkartidningen - Start

Läckage efter gastrisk bypass-kirurgi kräver snabb intervention

Nya rön | Läckage efter gastrisk bypass är en fruktad komplikation. I en studie granskades 6 030 patienter varav 64 bedömdes ha läckage. Patienterna bör erbjudas tidig intervention och preoperativ avlastning av Roux-slyngan. () 16 APR 2014

bild

Licensför-
skrivning av progesteron och dydrogesteron
bör underlättas

Debatt | Läkemedelsverket bör se positivt på nya licensförskrivningar av progesteron och dydrogesteron, skriver Hans Frykman.   () 17 APR 2014

Apropå! »Ovälkomna« besök på sjukhusFår läkare agera mänsklig vägspärr mot politiker?

Debatt | Alla ska behandlas lika i offentlig miljö, skriver Assar Horn apropå politikerbesök på sjukhus. (3 kommentarer) 16 APR 2014

bild

Psykofarmaka vanligare efter intensivvård

Nya rön | I JAMA presenteras en studie där författarna tittat på förekomst av psykiatriska diagnoser hos patienter som vårdas på IVA. Av IVA-patienter som inte hade en psykiatrisk diagnos före intensivvårdsperioden fick 0,5 procent en sådan diagnos under den tremånadersperiod som följde vården. () 16 APR 2014

bild

Högfrekvent ventilation
gav bra effekt på lång sikt

Nya rön | I New England Journal of Medicine presenteras en studie i vilken man tittat på effekterna av högfrekvent ventilation på för tidigt födda. Avseende lungfunktion hade de barnen högre FEF75-flöde än de med sedvanlig ventilation i respirator. () 16 APR 2014

Åtalsanmälan mot före detta läkare för alternativ behandling

Patientsäkerhet | Den första april erbjöds en wallraffande radioreporter cancerbehandling i form av svamphämmande medel av en före detta läkare. Nu har IVO anmält den före detta läkaren till åtal. (IVO 8.7.2-10493) () 16 APR 2014

Borde ha misstänkt kranskärlssjukdom

Patientsäkerhet | Vid tryck över bröstet med utstrålning i armarna bör bakomliggande kranskärlssjukdom misstänkas. Enligt IVO bör därmed också information om riskfaktorer och andra medicinska och hälsomässiga bakgrundsfaktorer inhämtas. () 16 APR 2014

Ingen överklagar domen i förlossningsmålet i Eksjö

Nyheter | Åklagaren Stefan Edwardson tror inte att hovrätten skulle ändra tingsrättens friande dom mot förlossningsläkaren. Därför har han i dag beslutat sig för att inte överklaga domen. Målsägarbiträdet gör samma bedömning. () 15 APR 2014

bild

Giftinformationscentralens kartläggning 2010Förgiftning bland barn vanligt
– men allt färre sjukhusvårdas

Originalstudie | Giftinformationscentralen får varje år drygt 30 000 förfrågningar som gäller förgiftningstillbud hos barn. De flesta frågorna rör enkla tillbud, allvarliga förgiftningar är ovanliga – endast en minoritet av fallen behöver sjukhusvård. Sedan 1990 har antalet sjukhusvårdade fall minskat med två tredjedelar. () 15 APR 2014

Ingen ökad patientsäkerhet
av regeringens satsning

Patientsäkerhet | Trots en påtaglig utveckling vad gäller spridningen och användningen av metoder för patientsäkerhetsarbete går det ännu inte att se några påtagliga effekter av insatta åtgärder. Det konstaterar Socialstyrelsen i en rapport. () 15 APR 2014

Kostnaderna för hyrläkare fortsätter öka

Nyheter | Landstingens mål var att halvera kostnaderna för inhyrd personal på två år. I stället har en ökning skett. Förra året betalade de sammanlagt 2,86 miljarder kronor till bemanningsföretagen. (1 kommentar) 15 APR 2014

Fler patienter med hjärtsvikt bör remitteras till specialist

Rapport | Hos patienter med måttlig till svår hjärtsvikt i åldern <80 år med en eller flera riskfaktorer bör remiss till hjärtsviktscentrum för specialistbedömning och eventuellt ställningstagande till avancerad behandling övervägas. () 15 APR 2014

Risk för överdiagnostik av autismspektrumstörning

Debatt | Diagnosen autismspektrumstörning bör inte ställas alltför lättvindigt, skriver Lena Nylander och Gunilla Thernlund. (1 kommentar) 15 APR 2014

Psykogena icke-epileptiska anfall – inte att förväxla med epilepsi

Översikt | Patienter med psykogena icke-epileptiska anfall felbehandlas ofta med antiepileptika. Långvariga anfall kan misstas för status epilepticus, med risk för onödig intubationsnarkos och komplikationer till följd av intensivvård. Video-EEG rekommenderas för diagnostik. () 15 APR 2014

Nationell forskarskola har global räckvidd

Kommentar | Vetenskapsrådet har satsat på en nationell forskarskola i allmänmedicin med hittills 50 doktorander. Forskarskolan får goda omdömen, och intresset för programmet är stort. Utbildningen är av värde även för patienter, sjukvård, handledare och universitet. () 15 APR 2014

Senaste nummer

Senaste nummer

Nr 16–17

Förgiftningstillbud bland barn vanliga

Tidigare nummer

Astrid Lindgren-fallet

Här hittar du artiklarna om fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus

Arkivet

Läkartidningens arkiv innehåller över 40 000 artiklar. Välj gamla eller nya arkivet.

Böcker

Beställ en bok från Läkartidningen!

Läkartidningen arrangerar

Ta del av de senaste rönen. Träffa kollegor. Knyt kontakt med nya arbetsgivare.

Annons
Annons
Annons Annons Annons