Den 17 januari publicerade Läkartidningen en artikel med rubriken »Patienterna kan få sköta kollen av journalloggarna« (Läkartidningen. 2014;111:CP6H). Rubriken, liksom den följande ingressen, kan vid en snabb genomläsning ge intrycket av att Landstinget i Uppsala län vill vältra över huvudansvaret för kontroller av journalåtkomst på den enskilde patienten. Så är inte fallet.

Landstinget har, i dialog med Datainspektionen, under många år arbetat med att förbättra den interna kontrollen när det gäller journalåtkomst. Det pågår en utveckling av sammanhållen journalföring, där allt fler vårdgivare på elektronisk väg kan komma åt en enskild patients journal. För att patienterna ska kunna lita på att deras personliga integritet fortfarande är skyddad, och att ingen onödigtvis går in och läser i deras journaler, måste uppföljningssystemen utvecklas i samma takt.

I dag görs den interna kontrollen till stor del genom stickprovskontroll. Det innebär att en viss andel av alla journalåtkomster följs upp och att man kontrollerar att den som gått in i en journal haft behörighet samt anledning att ta del av anteckningarna på grund av sin tjänst.

Landstinget gör också riktade kontroller i fall där man misstänker att det kan finnas större risk för journalintrång, till exempel vid vård av kända personer eller om patienten har skyddad identitet. Ytterligare kontroller görs på förekommen anledning när patienter eller personal framfört misstankar om att det har skett intrång.

Landstinget har inga planer på att sluta med denna typ av logguppföljning, som landstinget är skyldigt att göra enligt lag. Det som beskrivs i artikeln, att patienter får möjlighet att granska sina egna loggar, ersätter inte landstingets egen uppföljning. Det innebär bara att det finns ytterligare en möjlighet att upptäcka överträdelser.

Patienter har redan tidigare kunnat begära ut listor över vilka som tagit del av deras journal på papper. Denna rättighet är reglerad i lag. När vi nu ger patienterna möjlighet att ta del av logglistorna genom en webbtjänst förenklar vi för patienterna att utöva sina rättigheter. Sett ur ett patientperspektiv är detta en positiv utveckling.

Varje extra kontroll, vare sig den görs av landstinget eller av patienten själv, innebär att sannolikheten att ett journalintrång ska bli upptäckt ökar. Detta kan i sin tur ha en avskräckande effekt för den som funderar på att av ren nyfikenhet titta på sin grannes eller arbetskollegas journal.

Vi arbetar för att utveckla kontrollen så att den blir så effektiv som möjligt, utan att ta mer kraft från sjukvårdens personal. Att erbjuda patienterna att kunna vara med och kontrollera är inte landstingets huvudstrategi, men det är ett välkommet komplement till övrig kontroll.