Annons

Citeras som: Läkartidningen. 2014;111:CRYI Läkartidningen 14/2014
Lakartidningen.se 2014-04-01

Varför var kollegorna tysta i Astrid Lindgren-fallet?

Den oskyldigt anklagade narkosläkaren i Astrid Lindgren-fallet möttes av tystnad och delvis bristande stöd från läkarkollegor på sjukhuset, inklusive en del chefer som också var läkare. Som läkare måste vi ha civilkurage nog att ställa upp för kollegor som hamnar i allvarliga trångmål i samband med sin yrkesutövning. 

Jan Halldin
leg läkare, med dr, Danderyd

jan.halldin@gmail.com

I Läkartidningens helsidesannons för den på egna förlaget år 2012 utgivna boken »3 ml. Om ett blodprov och ett åtal« av Sara Gunnarsdotter står bland annat: »Läs den omskakande dokumentationen om den oskyldigt mordanklagade läkaren som fick sitt liv förstört av polis, åklagare och media« [1]. I annonsen nämns inte läkarkollegorna.

Utifrån främst Gunnarsdotters bok, Kjell-Olof Feldts och Birgitta von Otters bok »Barnläkarfallet. En förnekad rättsskandal« [2] samt en artikel om förändringar av läkares arbetsvillkor [3] har jag försökt göra en bedömning av och hitta en förklaring till en del läkarkollegors hållning i denna Kafkaliknande rättsprocess.

Elva månader efter anhållandet åtalades narkosläkaren i början av februari 2010 för dråp. Enligt åtalet skulle hon uppsåtligen ha berövat ett svårt hjärnskadat spädbarn, Linnéa, livet genom förgiftning med en injektion av narkosmedlet tiopental den 20 september 2008. Efter drygt två och ett halvt års rättsprocess friades hon av en enig tingsrätt den 21 oktober 2011. Domen överklagades inte. Tack vare att hon själv är narkosläkare och visade sig besitta en stor mental styrka kunde hon med hjälp av sin försvarsadvokat starta en egen utredning i målet [2], vilket sannolikt var av betydelse för utgången.

Den extremt höga tiopentalkoncentrationen i blodprovet på 3 ml som togs på den avlidna flickan tolkades av åklagaren som bevis för att den anklagade narkosläkaren hade utfört ett barmhärtighetsmord.

I den friande tingsrättsdomen ansågs det klarlagt att tiopental hade administrerats vid två tillfällen den 12 september utan att någon journalnotering gjorts. Domstolen ansåg också att det inte kunde uteslutas att tiopental givits i samband med en shuntoperation den 11 september och även i samband med en MR-undersökning den 19 september, dagen innan Linnéa dog [4].

Den specialistläkare som var ansvarig för anestesin den 19 september har nu trätt fram i Läkartidningen. Han säger att han sett narkoskurvan från undersökningen och anser på grundval av denna att det är »mycket osannolikt, på gränsen till omöjligt, att något tiopental givits« den 19 september [5]. Redan i polisförhör i maj 2010 angav han att han inte kom ihåg den här specifika undersökningen. Han säger också att försvarets två expertvittnen har fel när de anser att tiopental skulle kunna ha använts den 19 september trots att det inte fanns noterat i journalen [5].

Den anklagade narkosläkaren ska ha blivit uppringd av en sektionschef på Astrid Lindgrens barnsjukhus (ALB) sex dagar före rättegångens början. Sektionschefen hade berättat att en av de tre läkarna som ordinerat tiopental sagt att han var ansvarig för att det tiopental som gavs till barnet den 12 september inte hade  journalförts. Sektionschefen ville dock inte lämna ut denne läkare och kollega [2]. En sjuksköterska, kallad som vittne av narkosläkarens försvarsadvokat (och som tidigare blivit förhörd av polisen och av försvarsadvokaten), berättade detaljerat om hur det gick till när Linnéa erhöll tiopental vid två tillfällen den 12 september.

Den anklagade narkosläkaren fick stöd från en del läkarkollegor och andra arbetskamrater på ALB. Bland annat överlämnades till divisionschefen vid ALB en namnlista med vädjan om att narkosläkaren skulle få återgå till sitt arbete. Divisionschefens enda reaktion uppges ha varit ha varit att hon ville veta vem som tagit initiativet till uppropet [2].

Karolinska universitetssjukhuset (KS) stängde omedelbart av narkosläkaren från arbetsplatsen och belade henne med arbetsförbud. Hon fick inte ens uppsöka sitt arbetsrum, som låg i en annan byggnad [2]. Sin grundlön fick hon dock behålla. Våren 2012 köptes hon ut [2].

Narkosläkaren tvingades därtill avbryta sin forskning och undervisning vid Karolinska institutet (KI), vilket hon fick besked om av KI:s rektor [1, 2]. En sekreterare på Utbildningsdepartementet ringde dessutom upp henne och meddelade att hon inte längre fick delta i sammanträden med den regionala etikprövningsnämnden, i vilken hon var ledamot [1, 2]. Varken från ledningen på KS eller KI fick narkosläkaren något stöd.

I paragraf 15 i Läkarförbundets etiska regler står att »Läkaren ska bemöta sina kollegor som han/hon vill bli bemött av dem.« Narkosläkaren fick inte det bemötande hon i enlighet med denna paragraf hade kunnat förvänta sig, vare sig från en del kollegor på arbetsplatsen eller kollegor på sjukhusets olika ledningsnivåer. Varför?

En orsak till läkarkollegornas tystnad kan vara att de själva var rädda för att drabbas av påföljder och massmedial uppmärksamhet om de gav sig till känna. Deras tystnad kan ha förstärkts av att arbetsvillkoren för läkare försämrats [3], och av att divisionschef och sjukhuschef, båda läkare, mest tycktes värna om sjukhusets rykte och varumärke [2].

En jämförelse av enkätdata från två slumpmässiga urval 1992 respektive 2010 rörande svenska läkares arbetsmiljö visar påtagliga försämringar i form av minskat stöd och återkoppling i arbetet, minskat läkarkollegialt ledarskap och avprofessionalisering med minskad tid för kunskapsutveckling och forskning [3].

Denna ändrade arbetsinriktning för läkare med ledningsansvar har lett till en tydligare uppdelning av läkarna i två grupper – dels en grupp som arbetar med ledningsfrågor med främst ekonomistyrning som medel, dels den stora gruppen som arbetar i daglig patientverksamhet. Denna uppsplittring kan leda till lojalitetskonflikter, vilket är en tänkbar orsak till tystnaden hos läkarkollegorna i arbetsledande befattningar i Astrid Lindgren-fallet. 

Vi måste som läkare bryta vår tystnad – även om vi själva riskerar en »prickning« för exempelvis bristande journalföring – och ställa upp om en kollega blir utsatt för liknande rättsövergrepp som narkosläkaren. Detta förhållningssätt bör gälla även för de läkarkollegor som sitter i arbetsledande befattningar.  

För att säkerställa ett sådant förhållningssätt inom vården måste vi tillskapa en förbättrad vårdarbetsmiljö med bland annat bättre arbetsvillkor för läkare.

Vår sjukvård måste genomsyras av humanistiska värderingar, som bör styra vårt handlande som läkare gentemot såväl patienter som läkarkollegor och andra arbetskamrater. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus – samlingssida!

 

Referenser

  1. Gunnarsdotter S. 3 ml. Om ett blodprov och ett åtal. Stockholm: Läkartidningens Förlag AB; 2012.  
  2. Feldt KO, von Otter B. Barnläkarfallet. En förnekad rättsskandal. Stockholm: Albert Bonniers Förlag; 2013.
  3. Bejerot E, Aronsson G, Hasselbladh H, et al. Läkarkåren en profession med allt mindre stöd och inflytande. Enkätstudie om svenska läkares arbetsmiljö 1992 och 2010. Läkartidningen. 2011;108:2652-6.  
  4. Gunnarsdotter S. Chefläkaren kontaktade inte läkarna i sin interna utredning. Läkartidningen. 2014;111:323-4.
  5. Gunnarsdotter S. Kollega till narkosläkaren: »Jag har känt mig utpekad som skyldig till att ha givit läkemedel som jag inte har gett«. Läkartidningen. 2014;111:322-3.

Kommentarer (3)

  • Då drog debatten igång

    2014-04-03 10:32 | Jan Halldin frågar sig varför kollegerna var så tysta i Astrid Lindgren-fallet (LT Nr 14 sid 625). Det var faktiskt så att jag som läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus publicerade en artikel på Dagens Nyheters debattsida dagen efter häktningen (7/3 2009) med titeln: ”Åklagaren har allvarligt skadat vår barnsjukvård”. Därmed ”drog debatten i de etablerade medierna igång på allvar”, enligt Sara Gunnarsdotter. Några dagar senare publicerade tre åklagare inklusive Peter Claesson en artikel på DN-debatt med rubriken ”Horribelt Lagercrantz”. De menade att läkare inte kunde stå över lagen, vilket jag aldrig påstått.
    Redan några dagar efter häktningen gick det ut ett påbud från sjukhusledningen att ingen anställd på Karolinska Universitetssjukhuset skulle yttra sig för media utan det skulle enbart ske via sjukhusets presstalesman.
    Samma år publicerade Karolinska University Press boken: ”Liv och död. Livsuppehållande behandling från början till slut”, som författats av fem läkare vid Karolinska inklusive jag själv samt en jurist. Dåvarande rektor försökte stoppa utgivningen, antagligen för att skydda Karolinskas varumärke. Boken handlade om vad som är mänskligt liv och när är det rimligt att inte fortsätta med livsuppehållande behandling. Denna fundamentala fråga har tyvärr kommit bort i diskussionen om Astrid Lindgren-fallet, som mest handlat om bristande dokumentation och juridiska tillkortakommanden.

    Hugo Lagercrantz, senior professor, Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus

    Jäv:

  • Vårdanställdas tystnad måste brytas

    2014-04-04 10:40 | Hugo Lagerkrantz skriver i sin kommentar till min artikel i LT nr 14/2014 om hur man från sjukhusledningens sida genom ett påbud fick anställda vid Karolinska Universitetssjukhuset att inte yttra sig till media i Astrid Lindgren-fallet - ett påbud som strider mot yttrandefriheten.
    Det viktigaste i vården just nu är att skapa ett sådant arbetsklimat att anställda vågar bryta sin tystnad exempelvis när patienters liv och hälsa hotas eller arbetskamrater utsätts för rättsövergrepp.
    En annan viktig aspekt, som Lagerkrantz mycket riktigt påpekar har kommit bort i diskussionen, är frågan om vad som är mänskligt liv och när det är rimligt att inte fortsätta med livsuppehållande behandling. Dessa frågeställningar avhandlas förutom i en bok, som Lagerkrantz nämner i sin kommentar och som jag tyvärr inte har läst, också i den klart sevärda pjäsen Intensiven, som just nu går på Stadsteatern.

    Jan Halldin, leg läk, med dr, pensionär

    Jäv:

  • Är alla läkare per automatik oskyldiga?

    2014-04-05 10:50 | Jag har noga följt den här debatten och läst väldigt många publicerade inlägg, närvarat i rättssalen, m.m. Bristande stöd av kollegor påstår Halldin. Jag har tvärt emot reagerat på hur kollegor, på ett tidigt stadium, utan några faktaupgifter, försvarat läkaren som att det var ett övergrepp att ens reagera på rättsläkarens larm. För det var ju faktiskt en kollega som larmade. Socialstyrelsens utredning som trots det höga morfin och tiopentalvärdet, och utan vidare reflektion, gör bedömningen att vård givits enl VBE, för att man inte kunnat identifiera några systemfel. När rättsväsendet börjar acceptera den typen av expertulåtanden som underlag för att lägga ner förundersökningar, DÅ bör vi oroa oss. Inte så att det måste finnas någon skyldig men nog skulle det varit fel att inte vända på alla stenar och försöka finna orsak till uppmätta värden.
    Är det självklart att läkare per automatik ska försvara kollegor utan tillgång till fakta, bara för att det är läkare? Handlar alla läkare alltid "rätt" i ett yrke där det finns mycket gråzon? Det borde ligga i allas intresse att utreda och förstå, både förklara värden men också öppet diskutera var gränsen för läkares så kallade vårdbeslut ska gå.
    Den intressanta frågan hade ju som författarna ovan säger, varit var gränsen för att avbryta vård rimligen ska gå. Hade domstolen kommit fram till att det var ställt utom all tvivel att läkaren gett tiopentalet och fortfarande medan barnet levde då hade frågan om rimligheten om avbrytande av vård kommit i fokus, och målet fått ett värde för framtida vård.
    Nu utsattes en kollega för stark psykisk press bara med den vinning att rättsväsendet blivit mer klara över att de behöver noga granska expertutlåtandens bevisvärde. Det i sig har nog större betydelse än vad många inser.

    Susanne Flyborg, överläkare, Landstinget Värmland

    Jäv:

Kommentera

Kommentera

Tillverkaren överger Macchiarini-metoden

Nyheter | Det företag som tillverkade Paolo Macchiarinis syntetiska luftstrupar har övergivit metoden och lanserar nu »andra generationens« syntetiska strupar, som bara ska sitta inne under en kortare tid. () 29 JUN 2016

bild

Läkarföreningen
på Karolinska oroas
av långa vårdköer

Nyheter | Köerna till neurokirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset är en försmak av Framtidens hälso- och sjukvård, en omorganisation av vården i Stockholm. Det menar läkarföreningen med ordförande Yvonne Dellmark och pekar på en rad problem som måste lösas i hela länet. () 29 JUN 2016

Gonorré och syfilis ökar kraftigt

Nyheter | Antalet inrapporterade fall av gonorré och syfilis ökade kraftigt under 2015, enligt statistik från Folkhälsomyndigheten. () 29 JUN 2016

bild

Stärkt evidens finns nu för interventionell smärtbehandling

Debatt | Smärta är en av våra största folksjukdomar och kostar samhället 87,5 miljarder kronor årligen. Det är dags att börja utreda och behandla patienter interventionellt som i resten av den utvecklade världen, skriver Johan Hambraeus. (1 kommentar) 29 JUN 2016

Gentest för Lynch syndrom ett billigt sätt att förebygga cancer

Nyheter | Ett gentest för Lynch syndrom av den som får tjocktarmscancer före 50 års ålder är en låg kostnad för att förebygga cancer hos nära släktingar, skriver SBU. () 29 JUN 2016

bild

Nu kommer patienten via video

Nyheter | På avtalad tid klockan nio dyker en man upp i fönstret på min datorskärm och läkarbesöket börjar. Jag sitter hemma i soffan och träffar verksamhetschef Kjell Andersson på Råcksta Vällingby vårdcentral via videolänk. Allt fler vårdcentraler erbjuder virtuella besök. Men det är bara en av flera möjligheter som »andra generationens telemedicin« öppnar, menar primärvårdsläkare som Läkartidningen har talat med. (1 kommentar) 28 JUN 2016

Cancervård koncentreras mer

Nyheter | Samtliga inblandade landsting och regioner väljer att följa RCC:s rekommendationer om att koncentrera ytterligare sex åtgärder inom cancervården till ett fåtal platser i landet. (1 kommentar) 28 JUN 2016

bild

»Jag älskar landstingskaffe
i farten, sparkcykelfärder genom kulvertar...«

Krönika | Man älskar sitt jobb, sjukhusen, patienterna, och allt som läkaryrket bjuder på. Man jobbar konstant för att lära sig mer. Men att lära sig konsten att ta ledigt ibland är ändå den viktigaste kompetensutveckling man kan ägna sig åt. Nyblivna underläkaren Ulrika Nettelblads krönika förklarar. () 28 JUN 2016

ABC om Smärtlindring vid förlossning

Medicinens ABC | Förlossningssmärta skattas högre än flera svåra smärttillstånd, och förlossningssmärta har en rad negativa konsekvenser förutom det lidande det orsakar den födande. I en ABC-artikel beskrivs såväl farmakologiska som icke-farmakologiska metoder för smärtlindring vid förlossning. () 28 JUN 2016

bild

Fem frågor till Maria Lengquist

Författarintervjun | Maria Lengquist har tillsammans med kollegor skrivit en ABC-artikel om smärtlindring vid vaginal förlossning. () 28 JUN 2016

Viktigast inom global hälsa är att göra något – även om det är litet

Människor & möten | Huvudsaken är att göra någonting, om än aldrig så litet – och att göra det nu. Den inställningen har barnläkaren Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för global hälsa. Han är med i planeringskommittén för höstens konferens i global hälsa den 26–27 oktober i Umeå. () 28 JUN 2016

Kvalitet i forskning utvärderas

Nyheter | Vetenskapsrådet får av regeringen i uppdrag att utvärdera den kliniska forskningens vetenskapliga kvalitet vid de sju universitetslandstingen. Utvärderingen kommer vara en del i resursfördelningen enligt ALF-avtalet. () 27 JUN 2016

Det är dags att se värdet av forskning som är patientnära

Debatt | Värdet av patientnära forskning är stort inom medicinska forskningsfält där sjukdomar utvecklas under lång tid, och där behandling och rehabilitering pågår under månader/år. Det är dags att se vårdens potential som kunskapskälla, skriver Anders Wallin (bilden). (3 kommentarer) 27 JUN 2016

Läkare åtalas efter dataintrång

Nyheter | En läkare åtalas bland annat för grovt dataintrång efter att olovligen ha tagit del av patientjournaler för 392 patienter. () 27 JUN 2016

Säkerheten vid omskärelse av pojkar måste kunna bli bättre

Debatt | Allvarliga komplikationer förekommer vid omskärelse av små pojkar, och vi föreslår åtgärder för att förbättra säkerheten för barnen, skriver Estelle Naumburg och medförfattare. (6 kommentarer) 27 JUN 2016

Guide ska följa upp förskrivning

Nyheter | Nu finns en vägledning så att landsting och regioner kan följa upp hur antibiotika förskrivs i primärvården i relation till diagnos. () 27 JUN 2016

Jobb i fokus

146 lediga jobb på

Annons
Annons Annons
Annons Annons Annons Annons