Malignt hudmelanom och skivepitelcancer utgör 16 proent av alla cancerfall i Sverige och är de cancerformer som ökar mest [1]. I Sverige ökar också dödligheten i malignt hudmelanom sett till hela ­ålderspannet för såväl män som kvinnor [2]. Skivepitelcancer kräver vanligen operation och i vissa fall strålbehandling. Det är en vanlig cancerform efter 85 års ålder och kommer i den åldrande svenska befolkningen att utgöra ett växande folkhälsoproblem [3]. 

Vi belyser den framtida utvecklingen baserat på prognoser för insjuknande i malignt hudmelanom och skiv­epitelcancer i södra Sverige. Figur 1 visar prognoser för fall av malignt hudmelanom respektive övrig hudcancer (huvudsakligen skivepitelcancer, exklusive basalcells­cancer) i ett 20-årsperspektiv för Blekinge, Halland, Kronoberg och Skåne enligt:  

1. »Befolkningstrend«. Prognoserna påverkas enbart av befolkningsutvecklingen inom varje län enligt Statistiska centralbyråns beräkningar. De observerade köns- och åldersspecifika incidens­talen 2008–2012 antas vara oförändrade i framtiden (turkos prognoslinje)

2. »Befolkningstrend+incidenstrend«. Här har vi lagt till en modellerad incidens­trend över tid i femårsintervall till och med år 2032 (gul prognoslinje). Trenden beror också av åldersgrupp och födelsekohort [4].

De största procentuella ­ökningarna väntas ske i Blek­inge och Halland, med potentiellt en fördubbling av antalet maligna hudmelanomfall inom en 10-årsperiod. De sammanlagda prognoserna för Blekinge, Halland, Kronoberg och Skåne pekar på en 75-procentig ökning av malignt hudmelanom mellan ­perioderna 2008–2012 och 2018–2022, från 645 till 1 129 fall per år i genomsnitt. 

Man ser avsevärda skillnader i utvecklingen jämfört med prognoserna som bygger på oförändrade incidenstal framöver, vilka sammantaget visar på en 13-procentig ökning till 729 melanomfall per år i genomsnitt under 2018–2022. 

För skivepitelcancer hamnar motsvarande ökningar ­under en 10-årsperiod på 84 procent, från 1 489 till 2 741 fall per år beräknat på både befolknings- och incidens­trend, respektive 19 procent till 1 775 fall per år vid oförändrade incidenstal. För att de turkos prognoslinjerna i Figur 1 ska träffa rätt krävs ett markant trendbrott. 

Prognoser av antalet nya hudcancerfall ger underlag till bedömning av resursbehov inom hälso- och sjukvården.  Inte minst rör det malignt hudmelanom och vikten av god tillgänglighet för tidig diagnostik. Prognoserna ­indikerar oroväckande in­cidens­ökningar när befolkningsutvecklingen rensats bort (skillnaden mellan gul och turkos prognoslinje), vilket talar för ökade risker för individen, som dessutom förstoras vid oförändrat sjukvårdsutbud. Tjockleken på malignt hudmelanom vid ­diagnos är kopplat till risken för meta­staser, vilket i sin tur ytter­ligare påverkar behovet av sjukvårdsresurser. Vi planerar att ta fram fördjupade prognoser baserat på kvalitetsregisterdata gällande ­melanomtjocklek. 

Även för övriga landsdelar finns anledning att bedöma utvecklingen av hudcancer. Under perioden 2008–2012 har den genomsnittliga ökningstakten i antalet maligna hudmelanom per år varit 6,8 procent för södra Sverige, 7,8 procent i Västra Götaland, 7,7 i Sydöstra sjukvårdsregionen, 4,2 i Stockholm–Gotlands sjukvårdsregion, 6,1 i Uppsala–Örebro sjukvårdsregion och 2,6 procent i Norra sjukvårdsregionen. Ökande incidenser av hudcancer har beskrivits i flera länder. Prognoser för Schweiz, Storbritannien och USA pekar på upp till 54 procent fler fall av malignt hudmelanom under en 10-årsperiod [5-7]. 

Prognoserna pekar på en alarmerande ökning av hudcancer om de stigande incidenstrenderna fortsätter. Vi understryker behovet av en kraftsamling kring primärpreventiva insatser för att på sikt kunna bryta dessa trender. I Sverige bör lagstift­ande åtgärder övervägas som snabbt leder fram till ett totalt stopp för solarier utanför medicinsk användning. En handlingsplan för insatser i samband med solsemester bör också tas fram snabbt. Solsemester kopplas till risken för solbränna, särskilt hos unga. 

Bland svenska 0,5–1,5-år­ingar har en tredjedel varit utomlands på en solig ort och en femtedel har bränt sig allvarligt minst en gång [8]. Från Danmark rapporteras att bland 15–59-åringar önskar 2 av 3 bli bruna och 1 av 4 blir solbrända under solsemester [9]. »Kræftens Bekæmpelse« och resebyråer i Danmark har samarbetat och drivit kampanjer med fokus på barnfamiljer och ungdomar. Rese­närer får information om UV-index på resmålet samt goda råd om solande via resebyråns hemsidor, i samband med bokning av resan och under resans gång.

Ett långsiktigt arbete behövs för att påverka attityder, ideal och beteende i riktning mot minskad solbränna. Flera primärpreventiva insatser har utvärderats. De visar att ökad kunskap och kännedom inte nödvändigtvis leder till ändrat solbeteende. Attityder och uppfattningar skiljer sig mellan olika grupper, vilket innebär att primärpreventiva insatser måste anpassas till olika målgrupper [10, 11].

Samtidigt finns goda exempel där skydd mot UV-strålning och uppnådda attitydförändringar beräknats minska risken att insjukna i hudcancer med upp till 45 procent till år 2050 [12]. 

Erfarenheter och effekter av hudcancerprevention i Au­stralien är värt att lyfta fram. Landet har en historia med mycket höga incidenstal i hudcancer och mortalitet i malignt hudmelanom [13]. Många soltimmar per år, stark UV-strålning och en stor andel av befolkningen med solkänslig hudtyp bidrar till detta. Både incidenstalen och dödligheten i malignt hudmelanom har dock kunnat minskas under de senaste decennierna [14, 15]. 

Folkbildning avseende hudcancer startade stor­skaligt redan på 1960-talet. Kampanjer i kombination med insatser i skola, på arbetsplatser, i samhället och kopplat till fritidsaktiviteter har visats vara effektiva avseende förändrat solbeteende, minskad solbränna och ökad kännedom om riskerna [14, 16]. Effekt på trender i incidens och mortalitet har inneburit ekonomisk vinning för staten [14]. 

Det är nu hög tid att regioner/landsting, kommuner, länsstyrelser och intresseorganisationer i Sverige kraftsamlar kring primärprevention av hudcancer för att bryta en alarmerande trend som bär med sig allvarlig sjukdom och samhälleliga kostnader. Insatserna behöver ske på ett flertal olika arenor, samordnas nationellt och anpassas till olika målgrupper.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.