I senaste numret av Läkartidningen presenteras en lista framtagen av Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) över vad man kallar onödiga åtgärder i svensk hälso- och sjukvård [1]. Bland de åtgärder man anser vara onödiga finns fysisk aktivitet på recept, FaR. Via en länk presenteras ett underlag där man med ett urval av sju referenser hävdar att »fysisk aktivitet på recept är onödigt och paternalistiskt«.

I Sverige finns en lång tradition av hälsofrämjande arbete på många områden och arbetsmetoden FaR för att främja fysisk aktivitet har sin grund i svensk primärvård [2]. Redan i mitten av 1980-talet började man i några primärvårdsområden systematiskt skriva ut fysisk aktivitet på recept, och samarbeten med organisationer utanför hälso- och sjukvården initierades. Arbetsmetoden är väl utvärderad vetenskapligt framför allt i Sverige, men även internationellt. Följsamheten har i svenska undersökningar visats vara mycket god. Över 50 procent av dem som fått FaR utskrivet följer ordinationen [3, 4]. En SBU-utredning som publicerades 2007 visade också att hälsofrämjande arbete i hälso- och sjukvården för att öka den fysiska aktiviteten är effektivt [5]. Ett stort antal internationella metaanalyser och översikter av senare datum, där ytterligare nya studier finns med, bekräftar fynden och arbetsmetoden får nu stor spridning även internationellt.

Enligt uppdaterad statistik från Global Burden of Disease (GBD) svarar ofördelaktiga levnadsvanor för merparten av sjukdomsbördan i Sverige [6]. Socialstyrelsens »Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder« från 2011 till stöd för styrning och ledning av vården bygger på en omfattande och systematisk genomgång av studier rörande arbetsmetoder för att ändra levnadsvanor [7]. FaR är en rekommenderad arbetsmetod för att öka den fysiska aktiviteten hos individer som är fysiskt inaktiva och förskrivningen sker under en patientcentrerad dialog. Riktlinjerna har tagits väl emot av såväl hälso- och sjukvårdspersonal som av patienter och vi befinner oss just nu i ett paradigmskifte i svensk hälso- och sjukvård [8]. 

Med regelbundenhet granskar stora internationella och nationella expertgrupper den samlade vetenskapliga evidensen rörande fysisk aktivitet och hälsa samt metoder för att främja fysisk aktivitet. Det är dylika dokument som för utvecklingen framåt till gagn för patienters hälsa. Den av SFAM framtagna listan är inte baserad på den samlade vetenskapliga evidensen och vi betvivlar att den representerar svenska allmänläkares syn på det preventiva arbetet och FaR.