»Listen to your patient, he is telling you the diagnosis.« William Osler, den moderna internmedicinens fader, förstod vikten av att lyssna på sina patienter. Det vore djupt olyckligt om den gamla goda, men ibland svåra, konsten att lyhört och strukturerat inhämta en anamnes skulle falla i glömska bland morgondagens läkare. Jag blir därför oroad när jag läser artikeln i Läkartidningen 43/2014 av David Zakim och medarbetare [1], där man talar sig varm för att anamnesupptagning i framtiden ska ske via en dator. 

I Figur 1 redovisar författarna grafiskt det tänkta flödet av information vid datorprogrammet CLEOS. Alla pilar som utgår från patienten pekar på datorprogrammet. Den enda pil som direkt förbinder läkaren med patienten är enkelriktad och bär etiketten »Utbildning/behandling«. Figuren visar att om vi överlåter åt datorer att inhämta anamnesen finns det en risk för att det goda samtalet mellan läkare och patient reduceras till en monolog. Läkarens roll riskerar samtidigt att förminskas till en strikt ordinerande funktion. 

I artikeln redovisas även resultatet av en undersökning där en konsult inom upplevelsedesign intervjuat en liten grupp på 8 patienter som genomgått datoriserad anamnesupptagning. Man fann att patienterna även uttryckte en önskan om att kunna tala med programmet. Är inte detta fynd i själva verket ett starkt argument mot att låta datorer ta över anamnesupptagningen? 

Det är inte min uppfattning att vi läkare ägnar för mycket tid åt att prata med våra patienter. Om vården behöver rationaliseras så är det inte läkarens tid med patienten som ska inskränkas. Låt oss som profession slå fast att det mänskliga mötet mellan läkare och patient aldrig kan delegeras till en dator.

Läs repliken:
Vår metod syftar till att förbättra anamnesupptagning