Det har nu gått 40 år sedan rätten till fri abort infördes i Sverige. I dag är aborträtten återigen ­ifrågasatt. År 2014 kan vi summera enligt följande: 

  • I två landsting motionerade Krist­demokraterna om att införa lokal samvetsklausul. Samvetsklausul eller samvetsfrihet innebär att enskilda medarbetare har rätt att avstå eller vägra utföra vissa ordinarie arbetsuppgifter, i detta fall abortvård, av religiösa eller etiska skäl.
  • Organisationen Kristna läkare och medicinstudenter anmälde Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättigheter (ECSR) eftersom de ­anser att avsaknaden av samvetsklausul inom sjukvården i Sverige bryter mot den reviderade europeiska sociala stadgan (1996) som trädde i kraft i Sverige 1999. 
  • En barnmorska som nekats anställning för att hon inte vill delta i abortvård anser att Sverige bör införa samvetsklausul. Hon planerar att dra Sverige inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter. 
  • Kristna Värdepartiet meddelade att de vill förbjuda all abort förutom när den gravidas liv är i fara, samt införa en samvetsklausul inom vården.
  • Även Sverigedemokraterna vill införa en samvetskalusul. Dessutom vill de  förkorta den fria aborträtten från vecka 18 till vecka 12.
  • RFSU:s filmfestival, som uppmärksammade 40 år av aborträtt, attackerades med en rökbomb av tre maskerade män.

I Sverige, Europa och globalt kämpar progressiva och konservativa krafter om gravidas rättigheter att bestämma över sina egna kroppar och sina liv. Sedan 1960-talet finns en global trend av ökad rätt till abort, men nu ändras abortlagstiftningar också i motsatt riktning. I Nicaragua förbjöds abort helt 2006. Förbudet gäller även då den gravidas liv är i fara. 2014 ville Spaniens regering förbjuda fri abort, något som lyckligtvis stoppades efter folkliga protester. Bland de folkvalda i Europaparlamentet finns en växande opinion mot fri abort och politikerna är mål för lobbyister samt kampanjer mot aborträtt.

Internationellt är abortfrågan kontroversiell inom läkarkåren. Kvinnliga läkares förening har i flera år arbetat med att lyfta frågan internationellt inom MWIA (Medical Women’s International Organisation). På det senaste internationella mötet i Seoul 2013 motionerade vi om att MWIA skulle arbeta för att främja tillgången till säkra och lagliga aborter i alla länder. Den internationella styrelsen ansåg dock att risken för bakslag i frågan var så stor att de rekommenderade oss att dra tillbaka motionen. 

World Medical Association (WMA), där Läkarförbundet ingår som medlemsorganisation, anser att abortlagstiftning är upp till det enskilda landet och att en samvetsklausul bör finnas, om än under hänvisningsplikt [1], det vill säga att läkaren har en skyldighet att hänvisa patienten till någon som utför aborter. WMA har dock kritiserat Nicaraguas totala abortförbud [2]. 

Begränsning av laglig abort leder inte till ett minskat antal aborter [3]. Istället utförs olagliga osäkra aborter och mödradödligheten ökar [4]. Samvetsklausuler leder till att oönskat gravida får olika möjlighet till laglig abort beroende på bostadsort, socioekonomisk status och inkomst [5, 6]. I Europa är det bara fem länder som inte har infört lagstiftning om samvetsfrihet i abort­vården, det vill säga Sverige, Finland, Island, Tjeckien och Bulgarien. 

Samvetsklausulen är en ulv i fårakläder, ett sätt att bakvägen underminera rätten till laglig abort, även om samvetsfrihetens förespråkare bedyrar motsatsen [7]. Vi ser med särskild oro på att en läkarorganisation som Kristna läkare och medicinstudenter via EU-instanser vill påtvinga Sverige en samvetsklausul trots aborträttens starka stöd inom professionen och befolkningen. Vi väntar nu på utfallen från ECSR och hoppas att de inte försämrar abortvården i Sverige.

Som läkare har vi ett ansvar att företräda våra patienter i försvaret av aborträtten. Dels för att värna om individens lagstadgade rätt till vård och att få bestämma över sin egen kropp, dels för att tillgång till säkra aborter är grundläggande för låg mödradödlighet och god reproduktiv hälsa. Det finns även ett behov av att inom kåren stå upp för reproduktiva rättigheter på en internationell nivå. Som det är nu dör 47 000 gravida varje år på grund av illegala och osäkra aborter. Trots detta anser WMA att lagstiftningen är upp till det enskilda landet.

Vi är mycket positiva till Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyrens avståndstagande till samvetsklausul inom vården [8, 9]. Kvinnliga läkares förening verkar för aborträtten med de verktyg vi har, men som liten ideell förening är vårt inflytande begränsat. Det är viktigt att läkarprofessionens fackförbund försvarar aborträtten på hemmaplan, men även arbetar för en utökad aborträtt internationellt. 

Vi föreslår att Läkarförbundet fortsätter sitt arbete för aborträtt genom att utarbeta ett ställningstagande mot samvetsklausuler i vården via förbundets etik- och ansvarsråd (EAR), genom att driva frågan om tillgång till säkra aborter i WMA och genom att i samråd med andra organisationer som Kvinnliga läkares förening, Svensk förening för obstetrik och gynekologi och Vårdförbundet driva opinion för aborträtten i nationella medier.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.