Med syfte att minska överdiagnostik och överbehandling har Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) publicerat ett diskussionsunderlag framtaget av en expertgrupp [1]. Bland sju kritiserade områden finns avbildning av hjärnan vid demens, under rubriken »Spara bilddiagnostiken vid demens till de patienter som har nytta av den«. Argumentationen baseras dock på en felaktig tolkning av befintlig vetenskap och på bristfälliga kunskaper inom området. 

Bilddiagnostik vid demens görs för det första för att utesluta sekundära orsaker till minnessvikt som tumör, blödning, vattenskalle med mera. I stora material är förekomsten mindre än 1 procent, men någon alternativ metod till upptäckt finns inte. Även om dessa tillstånd är ovanliga är neuroradiologiska metoder av avgörande betydelse.

För det andra kan bilddia­gnostik bidra till differentialdiagnostik genom att urskilja atrofi i specifika områden för en viss demenssjukdom, till exempel tinninglobsatrofi vid Alzheimers sjukdom, eller för att påvisa förekomst av förändringar vid blodkärlsrelaterad demenssjukdom. Denna typ av diagnostik bör alltid ingå i bedömningen av bildmaterialet vid demensutredning [2]. 

Kunskapen om differentialdiagnostik av demenssjukdom har ökat. I nya föreslagna diagnostiska kriterier för Alzheimers sjukdom är förekomst av medial tempo­rallobsatrofi obligatorisk. Denna information kan endast fås genom en neuroradiologisk undersökning. Att demenssjuka och deras an­höriga har rätt till en så exakt diagnos som möjligt är självklart. 

Det är anmärkningsvärt att SFAM anser att bilddiagnostik av olika demenssjukdomar är oviktigt, då det ofta är en avgörande pusselbit i det diagnostiska arbetet. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom [3] ges undersökning med DT hög prioritet. I rekommendationerna framhålls även att individuella bedömningar bör göras. Ett exempel är mycket svårt sjuka patienter med kort återstående levnadslängd där transporten till sjukhuset och undersökningen bedöms vara en större belastning än den potentiella nyttan.

Bilddiagnostik åtminstone en gång under utredningens gång rekommenderas förutom av Socialstyrelsen även av SBU och av en europeisk arbetsgrupp [3-5]. Sammanfattningsvis är rätt diagnos i tidigt skede av stor vikt för den som drabbas av en demenssjukdom samt för anhöriga och vårdare, även i avsaknad av sjukdomsmodifierande behandling. Bilddiagnostik vid demensutredning bör utföras rutinmässigt såvida inte patientens tillstånd talar starkt emot det.