I en intressant artikel i Läkartidningen 7/2015 [1] tar Lars Kihlström och Jonas Nordquist upp den viktiga frågan om läkarprofessionens ansvar och roll i »kontraktet« med medborgarna och samhället. De väcker frågan om en svensk motsvarighet till de »Royal Colleges« som finns i den anglosaxiska världen, och som har en formellt reglerad ställning.

Svenska Läkaresällskapet (SLS) välkomnar en fördjupad diskussion om professionens roll, en fråga som vi som ideell, politiskt och fackligt obunden förening ser som en självklar uppgift att driva och utveckla. SLS kärnvärden – vetenskap, utbildning, etik och kvalitet – är tydligt länkade till de kriterier som definierar en profession. Vi ser det som givet att man som läkare omfattar dessa kärnvärden, och därmed också vill bidra till professionens utveckling. 

Lars Kihlström och Jonas Nordquist refererar till remissen angående den nya ST-utbildningen. Den är ett tydligt exempel på betydelsen av professionens engagemang för att justeringar ska kunna åstadkommas, även om ytterligare arbete återstår i denna fråga. 

De professionella organisationerna har i dag ingen formell roll i prövningen av specialistkompetensen. Vi ser dock att ett utvidgat åtagande rörande såväl innehåll som reglering av ST och den formella kompetensprövningen borde kunna vara vår uppgift, och vi är beredda att driva det arbetet vidare i samarbete med Socialstyrelsen och andra berörda. 

En näraliggande fråga rör fortbildningen efter avslutad ST.  Att upprätthålla och utveckla sin kompetens även efter avlagd specialistexamen är ett professionellt ansvar. SLS har nyligen publicerat ett policydokument om fortbildning med förslag till en strukturerad process under professionens ansvar [2]. Vi ska nu, i samarbete med våra sektioner, försöka omsätta denna policy i praktiken.  Tillsammans med Sveriges läkarförbund har vi också sedan länge diskuterat frågor om fortbildning, och i en artikel i LT 8/2015 [3] redogör vi för vår gemensamma syn.

Att många är engagerade i frågor som rör vidare- och fortbildning är kanske inte förvånande. Vi har dock som profession både ansvar och möjlighet att delta med kraft också i andra frågor som rör människors hälsa, dels genom att bidra med vår kompetens i svar på remisser, dels genom att själva driva frågor vi identifierar som angelägna inom hälso- och sjukvårdens område, men också andra samhällsfrågor av betydelse för hälsan. Detta ser vi som självklara uppgifter för en professionell organisation. 

SLS saknar dock den formella reglering som ett Royal College har, men är beredda att ikläda oss motsvarande roll vad gäller såväl frågor som rör den professionella regleringen som professionens delaktighet i hälso- och sjukvårdens övergripande frågor. Självfallet ska det ske i dialog med andra aktörer, såsom politiken, fackliga organisationer, myndigheter och huvudmän.

Lars Kihlström och Jonas Nordquist tar också upp frågan om närmare samverkan mellan SLS och Sveriges läkarförbund för att öka professionens inflytande i vissa frågor. Vi vill understryka att en sådan samverkan redan finns. Vi diskuterar gemensamt frågor som rör till exempel utbildning och processen kring remisser (inte minst för ökad tydlighet mot sektionerna/specialitetsföreningarna), liksom andra frågor där det är naturligt att samverka.

Vi anser dock att det finns ett stort värde i att ha två organisationer med kompletterande roller. En renodlat professionell obunden organisation som SLS kan driva frågor där vi som profession kan göra skillnad i ett bredare perspektiv, medan en facklig organisation kan påverka utifrån andra perspektiv. Vi menar att det är en styrka med två organisationer som var för sig, och tillsammans när så är motiverat, kan driva för läkarkåren viktiga frågor.