Följande är ingen ovanlig situation på BB: Vid BB-ronden ordineras modersmjölksersättning – så kallad tillmatning – av det nyfödda barnet. Uttalanden som »barnet är magert« och »barnet saknar underhudsfett« används. Barnet kan också beskrivas som »skakigt på grund av lågt blodsocker« eller kanske säger man att barnet »gått ned för mycket i vikt«. Det är lätt att föreställa sig att ordvalen kan skrämma de ofta sköra nyblivna föräldrarna så att de tappar tilliten till amningen och tror att den egna bröstmjölken inte räcker eller är av sämre kvalitet. Speciellt känsligt är det när mamman redan ammat före barnronden. 

Forskning från bland annat Norge [1-3] visar att barn som tillmatas på BB senare ammas i mindre utsträckning än barn som inte fått tillmatning på BB. Barnhälsovården uttrycker ofta att det är svårt för föräldrarna att sluta tillmata när de väl börjat, och att de redan bestämt sig för att fortsätta med det när de kommer till BVC. Statistik från Stockholms förlossningskliniker visar att 35–40 procent av alla nyfödda barn får modersmjölksersättning på BB.

Kan tilläggen på BB rent av vara en bidragande orsak till att amningen fortsätter sjunka i Sverige? Enligt siffror från Socialstyrelsen [4] följer endast 14 procent av mammorna WHO:s rekommendation [5] att amma exklusivt i 6 månader, trots att de flesta föräldrar i en patientenkät gjord vid Amningscentrum, Karolinska universitetssjukhuset, 2013, under graviditeten uppgav att de hade intentionen att endast amma, varav majoriteten avsåg att amma i 6 månader.

Det finns flera anledningar till att det kan vara svårt att sluta tillmata. Nyfödda barn beter sig ofta olika beroende på om de får bröstmjölk eller modersmjölksersättning. Barn som tillmatas blir ofta »mättare« och sover längre stunder i början, medan barn som får bröstmjölk vaknar och ammar tätare för att trigga igång mjölkproduktionen. Det kan lätt tolkas som att bröstmjölken inte är tillräcklig. När barnen inte orkar suga uteblir stimuleringen av mammans bröst och den egna mjölkproduktionen kommer på efterkälken, ett samband som kan vara svårt att se för oroliga föräldrar. Oron över att barnets blodsocker ska sjunka eller att barnet ska minska för mycket i vikt gör det lättare att fokusera på tillmatningen i stället för att få igång mjölkproduktionen, särskilt efter hemkomsten.

Tydligare kommunikation mellan barnläkare, barnmorskor och föräldrar på BB-ronden kan förebygga oro. Det behövs ett gemensamt förhållningsätt, och gemensamma ordval, inom professionen i syfte att föräldrarna ska känna sig trygga med varför tillmatning ges och förstå att det är vanligt, men att den egna råmjölken är värdefull för barnet. Barnläkarens ord väger tyngst.

Information bör ges om vikten att själv stimulera igång mjölkproduktionen om barnet inte suger ofta. Det är också viktigt att förklara för föräldrarna att tillmatning oftast bara behövs ett par dagar (och ibland bara vid något enstaka tillfälle) hos BB-barnen och att den oftast kan trappas ut direkt, efter att barnmorskan utvärderat barnets sugbeteende och mammans upplevelse av amningen. 

För att inte störa etablerandet av amningen bör man enligt Unicef och WHO:s tio steg [6, 7] undvika att ge tillägget i nappflaska. Om tillmatningen behöver fortsätta i hemmet bör man upprätta ett individuellt uttrappningsschema som kan följas upp vid återbesök på BB-mottagningar och BVC.

Målet med BB-ronden är inte bara att se till det nyfödda barnets behov, utan också att stärka de nyblivna föräldrarna. Med små medel kan vi inom professionen stärka mammor som vill amma, något som skulle gagna både barn och föräldrar.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.