Många missuppfattar sjukförsäkringen. Man fixerar sig ofta vid ömmande fall av sjukdom, till exempel vid den så kallade stupstocken. Den kritiska frågan är i stället vilka konsekvenser sjukdomen har för arbetet. Arbete är ofta bra för hälsan, mera sällan skadligt. Dessutom berättigar sjukdom i sig inte till ersättning. Sjukförsäkringen är inte en sjukdomsförsäkring utan i väsentliga delar en omställningsförsäkring. Sjukdomsfixeringen öppnar upp för medikalisering av arbetslivs- och familjeproblem. 

Vårt system att hantera sjukfrånvaro är mycket beroende av att förhållningssättet hos olika aktörer är ändamålsenligt. Den positiva utvecklingen med en ökad patientmakt riskerar att leda till att den behandlande läkaren får svårt att motsätta sig patientens önskan om sjukskrivning, trots en medvetenhet om det riktiga i att göra det. Vidare har arbetsgivaren en underordnad roll i systemet. Försäkringskassan har dessutom inte så bra förutsättningar för att ge stöd för återgång i arbete.

Det finns trots allt goda möjligheter att komma till rätta med dessa strukturella problem som leder till onödig sjukfrånvaro. Många sjukfall kan förkortas med tidiga åtgärder som förenar vård med arbete. Om den behandlande läkaren får en viss begränsad insikt i patientens arbetsförhållanden kan denne påverkas att fortsätta arbeta, trots problem och besvär. 

Den politiska debatten bör fokusera på detta, inte på i och för sig vällovliga preventiva insatser eller på alltför sen så kallad rehabilitering. Det första läkarintyget (som inte sänds till Försäkringskassan) kan bli ett underlag för arbetsanpassning, inte för arbetsfrihet. 

Internationell forskning visar att kopplingen mellan arbetsfokuserad hälso- och sjukvård och ansvarstagande arbetsgivare har stark evidens för återgång i arbete. Lovande försök pågår i några landsting i södra Sverige (projektet WorkUp) där denna koppling görs. 

Det finns skäl att skala upp försöken till nationell nivå och att låta staten finansiera verksamheten genom nya villkor i sjukskrivningsmiljarden. Detta ligger även i ­linje med förslag av den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Det är angeläget att utredningens förslag får ordentlig uppmärksamhet.

Försäkringskassans sätt att hantera sina försäkrade som kunder är inte helt seriöst. Det riskerar att påverka den försäkrades förhållningssätt på ett negativt sätt. Denna kundfixering bör slopas. Sjukförsäkringen är allmän och obligatorisk, inte någon tjänst som kan köpas. Kassan bör i stället ha ett ökat kvalitetsfokus, till exempel genom en förstärkning av olika försäkringsmedicinska funktioner. 

Det är svårt att på central nivå samordna vårdpolitiska insatser med insatser för minskad sjukfrånvaro. Därför behövs en nationell samordnare av frågor som rör sjukfrånvaro i ett tidigt skede.