Redan på termin 1 på läkarprogrammet fick vi ta del av Läkarförbundets etiska regler. Med fetmarkerad text står klart och tydligt att man som medlem i Sveriges läkarförbund ska följa de etiska reglerna och inte medverka i sådan vård där det inte går att följa dem.
Assar Horn tar i debattartikeln »Läkarens privatmoraliska begränsningar« upp frågan om hur läkare ska, respektive får, vara som privatpersoner.
Utgångspunkten var den läkare som i februari blev nyhetsmaterial efter att i webbforum ha skrivit om patienter på ett rasistiskt sätt.
Det är en intressant frågeställning och ett etiskt dilemma som artikeln tar upp – var går gränsen för vad som är tillåtet att representera som privatperson kontra som läkare?
Assar Horn talar i sin artikel om hur konsensus vid diskussioner om detta ämne allt som oftast blir att läkare ska vara ett slags övermänniska, helst icke-rökare och inte heller överviktig. Han frågar sig varför medicinsk personal synas med kraftfullare lupp än annan personal i samma lokaler, exempelvis städare och matpersonal.
Här är mitt svar: övrig personal har inte det ansvar för andra människor som en läkare har.
Det gäller inte bara läkare, utan alla yrken som involverar kontakt med människor, framför allt de i en utsatt position. Dessa yrkeskategorier måste oundvikligen ha högre krav på sig för att göra det bästa de kan för människorna som behöver deras tjänster. Människor ger dem sitt förtroende och litar på att de ska behandlas med värdighet och respekt.
Problem uppstår när en läkare (för att fokusera på denna yrkesroll) klart och tydligt uttrycker att hen inte delar värderingen om alla människors lika värde. Detta ska inte jämföras med en läkare som exempelvis är rökare eller överviktig, då detta i sig inte medför att man ser annorlunda på sina patienter. Att däremot uttrycka, som i detta fall, rasistiska åsikter är att visa att man gör skillnad på människor utifrån bland annat etnicitet och hudfärg.
Assar Horn frågar sig varför den tolerans som läkare förväntas möta sina patienter med inte kan appliceras på läkarna själva, så länge de sköter sina jobb korrekt. Mitt svar är att en läkare med rasistiska värderingar inte kan bemöta alla patienter med samma mänskliga tolerans och inte heller sköta sitt jobb korrekt, då denna typ av värderingar inte är något man kan hänga av sig samtidigt med kappan.
Läkarförbundets sjunde etiska regel säger: »Läkaren ska aldrig frångå principen om människors lika värde.« En läkare som uttrycker rasistiska värderingar bryter mot den regeln.
Läkare behöver inte ha övermänskliga krav på sig för att vara bra vårdgivare. Fördomar om människor är med all sannolikhet något vi alla har; frågan är om man väljer att motarbeta dem eller aktivt ge uttryck för dem. Läkare som aktivt uttrycker rasistiska värderingar (på exempelvis webbforum) bryter mot de grundprinciper läkare förväntas följa.
I ett yrke som till allt större del präglas av ett tänk om ekonomisk lönsamhet är åsikter som gör skillnad på människor utifrån etnicitet, hudfärg, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet och så vidare inte önskvärda i strävan efter en så jämlik vård som möjligt.
Där går min gräns för vilka som bör få utöva yrket.
Tendensen att intellektualisera och skapa en tolerans kring rasismen tar alltför friare tyglar i dagens samhälle...tyvärr.
Många läkare är inte medlemmar i läkarförbundet, tror det är bättre att hänvisa till den hippokratiska eden isf.
Jörgen, personligen anser jag inte att människor kan delas in i raser, så som tidigare gjorts inom forskning. Detta då jag anser att denna indelning inte lämpar sig rent vetenskapligt, då mångfalden och de individuella olikheterna inom dessa rasindelningar ofta är alltför stora för att ge tydliga fakta.
Sjukvård bygger däremot till stor del på kunskap om olika grupper, indelade utifrån medicinskt relevanta aspekter såsom genetiskt kön, blodgrupp, allergier etc. Dock utgör den unika individen såklart en egen kategori som varje möte mellan läkare och patient grundar sig på. Att inte göra skillnad på människor skulle omöjliggöra en jämlik vård, då jämlikhet inte handlar om att alla ska få samma och lika mycket, utan att alla ska få det de behöver för att, i den mån det går, nå jämlikhet. De som kräver mer ska få mer, de som kräver mindre ska få mindre helt enkelt.
Jag själv gör alltså inte skillnad på människor utifrån ras, men att göra det medför inte per automatik en uppfattning att dessa har olika värde. Risken med alla typer av indelning, framförallt de som inte grundar sig på tydlig fakta (såsom rasindelning), är dock att det lätt föds fördomar eftersom man riskerar att inte se individer utan en grupp. Rasism däremot innebär i sin definition inte enbart en syn på indelning efter raser, utan också uppfattningen att raserna har olika värde, framför att en ras står över de andra. På så sätt går inte ekvationen ihop.
Som jag skrev i artikeln är fördomar nog oundvikliga, men när dessa inte motarbetas utan istället ges uttryck för, och framförallt när det sker upprepade gånger som i nämnda läkarens fall, visar detta på att läkaren är inkapabel att motarbeta sin fördomar och istället ser dem som sanningar. Att tillåta en sådan individ att fortsätta praktisera är inte bara att riskera den enskilda patientens rätt till jämlik vård, det är också att riskera förtroendet för hela sjukvården. Patienters rättigheter till en trygg och jämlik vård måste komma före läkarens rätt till rasistiska åsikter.
Du har rätt i att alla läkare inte står under Läkarförbundets regler, men principen gäller likväl. Rasism är ett hot mot sjukvårdens trovärdighet och patienters rätt till jämlik vård och hör därför inte hemma i yrket.
Hoppas mitt svar gett svar på din fråga.
