Läkartidningens recension av boken ”Smärta i klinisk praxis” (redaktör Annica Rhodin, Studentlitteratur 2015) föranleder denna kommentar från oss, två av bokens medförfattare.

Det är inte utan förvåning vi läser dr. Tomas Ekströms recension.

Recensenten har naturligtvis full frihet att uttrycka sina åsikter, och det har vi full respekt för, men då recensionen är full av direkta felaktigheter och andra märkliga påståenden, ser vi oss tvungna att bemöta dessa. Det är ju alltid känsligt att delta i en diskussion där man själv är en part i målet (medförfattare), men i detta fall är det nödvändigt att replikera.

Recensenten är missnöjd med att vi beskriver redan kända fysiologiska och diagnostiska metoder. Det faktum att neurofysiologiska fenomen och diagnostiska instrument upptäckts tidigare kan knappast göra att de inte ska tas upp som del i förklaringsmodeller och utredningar, i en grundläggande bok om smärta och dess utredning och behandling, riktad i första hand till studenter och nyblivna läkare. Ett påstående att baksträngsstimulering skulle varit rutin redan på 80-talet är inte sant, då det ännu idag knappast kan anses vara en rutinbehandling och att vi fortfarande söker efter metodens verkningsmekanismer och potentiella indikationer.  Det är också ett orimligt påstående att ” multimodal smärtrehabilitering övergavs i mitten av 1980-talet”.

Det mest anmärkningsvärda är att en stor del av recensionen innehåller ett svårbegripligt resonemang gällande recensentens egen utbildning, som därefter övergår i en ren propaganda för Tomas Ekströms ”egen” behandlingsmetod, en typ av trigger-punkt blockader, med mycket annorlunda förklaringsmodeller i bakgrunden. Denna behandling saknar helt evidens vid långvarig smärta, då relevant vetenskaplig utvärdering inte finns. Att ange att ”triggerpunktsblockadteknik har utvecklats så att den kanske har löst gåtan hur kronisk smärta uppkommer och behandlas” må vara recensentens dröm, men ligger utanför dokumenterad vetenskap. Så vitt vi vet har dr Ekström inte presenterat sina idéer i vetenskapliga publikationer över huvud taget. Dessutom gör recensenten reklam för en utbildning som han själv är huvudman för. Detta synes oss väldigt tveksamt att göra så i en anmälan av en lärobok.

Vi tror att vår bok, författad av erfarna smärtläkare och forskare vid Smärtcentrum, Akademiska sjukhuset i Uppsala, förtjänar en granskning av en annan bedömare.