I en debattartikel i Läkartidningen skriver författaren [1] att klobetasol inte bör användas som förstahandsbehandling vid fimos. Författaren ger även sin bild av hur balaniter uppkommer och bör behandlas. Slutligen beskrivs hur förhuden bör behandlas med tänjningar för bästa effekt. Vi anser att artikeln baseras på bristande vetenskapliga grunder och måste ifrågasättas.

Klobetasol och andra grupp III- och IV-steroider har i prospektiva randomiserade dubbelblindade studier visat sig ha en tydlig effekt gentemot placebo [2-4]. Även i jämförelse med tänjningar har starka steroider visat sig ha en fördelaktig effekt [5]. Östrogensalva och diklofenaksalva har endast undersökts i mindre studier, och det finns i dagsläget inte tillräckligt underlag för att kunna rekommendera dessa salvor utanför studier. 

Vår slutsats är därför att klobetasol har en väldokumenterad effekt med få biverkningar och därför kvarstår som den rekommenderade förstahandsbehandlingen för pojkar med symtomgivande fimos.

I artikeln föreslås att man vid fimosis endast ska använda tänjningar av förhuden som behandling. Som argument hänvisas till en studie angående ballongdilatation [6]. Den studien har stora brister och bias, då författarna utfört en studie med en egen patenterad produkt, och har inte kunnat verifieras av andra oberoende grupper. Därmed bör metoden inte prövas utanför ramen av kontrollerade studier. 

Tänjning och dilatation av förhud som behandlingsmetod kan inte rekommenderas på grund av brist på vetenskaplig grund och risk för ärrbildning i förhuden.

Balaniter kan ha olika orsaker, såsom infektioner, inflammatoriska autoimmuna hudsjukdomar eller premaligna tillstånd [7]. Hos barn är orsaken oftast infektiös och kan behandlas med hygienråd och i enklare fall sittbad. Vid svåra balaniter kan antibiotika och sköljningar med vatten behövas [8]. Att balaniter hos barn skulle kunna ha sin orsak i en ammoniakdermatit och kunna behandlas med borsyra eller alsollösning har inte beskrivits i litteraturen, och måste därför anses spekulativt.

Vi vill understryka att vi endast rekommenderar behandling av pojkar med återkommande besvär [9]. Vi har också använt behandlingen för diagnostik av fysiologisk förhudsförträngning kontra ärrbildning för att kunna särskilja pojkar som behöver operation och inte. Vid icke-besvärande trång förhud rekommenderas exspektans till tonåren med inväntan av förhudens naturliga utvecklingsförlopp och spontana retraktion.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.