Dags att arbeta för höjning av nyexaminerade läkares löner

Den mycket stora skillnaden mellan läkare och sjuksköterskor är att läkare har en mycket positiv löneutveckling vilket inte sjuksköterskor har. Begynnelselönen för läkare blir därför inte lika kritisk för läkare. Jag håller dessutom inte med att en nyutexaminerad läkare jobbar med större medicinskt ansvar, i alla fall inte eget sådant, än en erfaren sjuksköterska. Många specialiserade sköterskor arbetar med hög grad av medicinskt ansvar medan nyutexaminerade läkare gör det i mycket liten omfattning. Det är helt riktigt för det tar många år att lära sig arbeta med eget medicinskt ansvar som läkare. Och vid det laget har de flesta bortåt dubbelt så hög lön som erfarna sköterskor. Vi som läkare vinner ingenting på att polarisera gentemot sköterskor utan vi bör alla jobba för gemensamt bra arbetsvilkor där lönen bara är en del av detta. Men till skillnad från sjuksköterskor blir lönen för läkare med tiden väldigt bra!

Det är roligt att se fler läkarstudenter som helt frivilligt tycker och tänker öppet, en eloge för detta, även om jag själv är av en annan åsikt. Författaren ställer några frågor i texten som jag ämnar ge mina svar på, och jag vill också ställa några egna:

På frågan om huruvida det är "rimligt att man som nyexaminerad läkare ska arbeta till en lägre lön än sjuksköterskor?" är mitt svar: Ja, det är fullständigt rimligt att icke-legitimerade, ej färdigutbildade läkare arbetar till lägre lön än de erfarna sjuksköterskor som (troligen efter många år i branschen) lyckats nå en lön på 30.000. Övriga frågor har redan Anders Svenningsson besvarat mycket klokt.

Enligt statistik från SACO tjänar en läkare i snitt in sin utbildning redan vid 32 års ålder, vilket är väldigt tidigt. Inga andra vårdyrken tjänar in sin utbildning så snabbt, de flesta tjänar rentav aldrig in den. Vår långa utbildning blir alltså väldigt väl kompenserad redan tidigt i karriären. Vid 64 års ålder har sjuksköterskor tjänat in sin utbildning. Vem har störst behov av höjda ingångslöner (och löneutveckling), om man nu skall jämföra?

http://www.saco.se/vara-fragor/lon-och-livslon/livsloner-for-olika-utbildningar

Något återkommande inom dylika debatter är att de som förespråkar högre löner motiverar detta med att arbetsmiljön är dålig. Så även här, där författaren bl. a. tar upp ensamarbete för underläkare och AT och jag håller fullständigt med honom om att det är ett arbetsmiljöproblem. Det jag inte kan förstå är hur högre löner löser problemet?

För att förtydliga:

Problem: Dålig arbetsmiljö för läkarna är påfrestande, äventyrar patientsäkerhet m.m.
Lösningsförslag 1: arbeta för höjda löner.
Lösningsförslag 2: arbeta för en bättre arbetsmiljö.

Förvånansvärt många debattörer verkar anse att förslag 1 är den rimligaste lösningen, och det oroar mig ibland att även Heidi Stensmyren verkar vara en av dessa. Själv tycker jag förslag 2 verkar klokare. Och nej, det ena utesluter ej helt det andra, men kanske till viss del eftersom man måste välja var man lägger sitt fokus. Mitt önskemål till förbundet blir hur som helst att arbeta mer med arbetsmiljöproblemen och lägga lönefrågorna åt sidan tills det förra är löst, eller tills det uppkommer ett verkligt behov av att jobba för högre löner.

Att som Linus Källgård och Anders Svenningsson argumentera för att lönen inte ska höjas till förmån för arbetsmiljön är bara dumt. Det finns inte ett spår av den typen av ekvationstänkande hos arbetsgivaren. Landstingen. Bättre arbetsmiljö är i sammanhanget en floskel. Vad menas? Nya blommor i fikarummet? Bättre kaffeapparat? Eller bättre IT system? Högre lön är lätt att mäta och även lätt att implementera. Arbetsgivaren har ett legalt ansvar att sköta arbetsmiljön och patientsäkerheten. Det finns ingen anledning att vi ska försöka ta på oss det ansvaret med reallönesänkningar som medel. Maken till dumheter har väl bara skådats när psykologförbundet på 70 talet gick ut och ville sänka sina löner i solidaritet med just sjuksköterskor. Gissar att arbetsgivaren - då som nu - klappade förtjust i händerna och sänkte lönerna utan att göra ett dyft för att förbättra för sjuksköterskorna.

Kan i övrigt konstatera att jag delvis håller med insändarskribenten. AT läk bör få ett lönelyft. Men jag tror inte att man kan påstå att alla ssk automatiskt ska ha lägre lön än alla läkare och att detta ska gälla alltid. Å andra sidan tycker jag att A Svenningsson har fel i fråga om fördelningen mellan det medicinska ansvaret hos specialist ssk respektive nya läkare. Nya läkare hamnar ju ofta i första ledet där man ska tolka div symtom som dyker upp på akuten. De flesta harmlösa men några potentiellt livsfarliga. Jag tycker det är rimligt att konstatera att AT läkargruppen har ett medicinskt ansvar som ibland är väldigt stort. Att sopa detta ansvar under mattan med att hänvisa till övriga yrkesgruppers ansvar är felaktigt.

I argumenten mot högre löner framhålls att läkare redan tjänar bra. Skillnaden mellan en specialist ( i allmän medicin) i Sverige jmf med Norge ligger i dag på ca 100.000 kr / månad. Då ingår kortare arbetsvecka och längre semester (för den som väljer att jobba i Norge). Som exempel här hemma i Sverige kan jag konstatera att många av mina yngre släktingar som valt hantverksyrken ligger på löner som motsvarar 500.000-600.000 kr / år.

Med detta vill jag knyta an till rubriken. Det verkar som om majoriteten av de som svarat på insändaren anser att vi har det bra nog. Jag vill påpeka att det har vi - just nu. Men bra avtal inom yrket är vare sig en naturlag eller mänsklig rättighet. Det är något man jobbar för. Jag ser föga anledning att argumentera mot dem som vill driva det jobbet.

Jag tycker (och har alltid tyck) att de är fel att jämföra löner mellan olika yrkeskategorier för det går aldrig att göra en likvärdig jämförelse mellan kunskapsbas, ansvar, hur fysiskt kontra psykiskt betungande arbetena är mm. När det kommer till sjuksköterskorna så håller jag med Charlotta Dickman att det är löneutvecklingen som är det stora problemet, det samma gäller även för biomedicinska analytiker. Det kommer ca en gång per decennium en ordentlig uppskrivning av lönerna för de olika yrkesgrupperna inom vården som gör att alla nyutexade nästan få lita mkt och ibland mer än de som jobbat i många år. Hur det kommer sig att Sverige över huvudtaget får behålla dessa otroligt duktiga medarbetarna inom vården är ett under, dock tror jag inte att framtida vårdpersonal kommer vara riktigt lika trogna landstingen och de är då de verkliga problemen uppstår.

När det kommer till underläkarlöner så tror jag ändå att de kan behövas en titt även på dessa, de finns ju en anledning till att flera av mina kursare valde att jobba som motsvarande undersköterskor i Norge istället för som underläkare i Sverige (en något orättvis jämförelse,jag vet). Men för att ta mig själv som eget exempel, jag har jobbat som vik ul både före och efter examen och båda dessa vick har genererat löner långt under de medellönerna som nämns i artikeln och vist de kanske bara är jag som är dålig på att förhandla(som om jag ens fick förhandla...) eller haft otur i mitt val av arbetsplats (och valt en med generellt mkt låga underläkarlöner), men ärligt talat så svider de lite i yrkesstoltheten när vetskapen att jag kunde fått högre lön som oerfaren BMA än som vik ul före examen. Missförstå mig rätt jag tycker absolut att erfarna sköterskor, specialistsköterskor och BMA förtjänar en bra lön, de är lika viktiga för vården som läkarna är och häri ligger också det vanskliga att jämföra olika yrken, för mig känns det viktigare att satsa på solidariteten mellan grupperna (stötta varandra i vara dras kamp för bättre lön och vilkår).

Jag kan också hålla med föregående "talare" om att arbetsmiljön i nuläget är en viktigare fråga än löner, Men lönen får inte glömmasbort bara för det. Som vik ul innan AT har man ofta dålig säkerhet i sin anställning, de är ofta tidsbegränsade, men ses inte alltid som en medarbetare/naturlig del av gruppen, man kan åka på tuffare scheman/arbetspass(man tas ofta in där det behövs extra många och ofta räcker det ändå inte), de är inte alltid man får handledning mm. Då kan jag ändå tycka att de också är viktigt med en bra lön, om inte annat för att man ska kunna bygga ett litet sparkapital om man skulle stå utan jobb (som ung oerfaren underläkare utan leg tror jag är enda gången man verkligen står inför den risken).
Så snälla jämför inte olika yrken som argument för lön, i min värld kan de inte leda till annat än gnabb och missunnsamhet.

Jag har svårt att se varför en lönedebatt med jämförelse av löner när man arbetar kring samma patienter och där det medicinska ansvaret är den stora skiljedelaren per automatik möts med sådant motstånd. Samt varför denna debatt skulle stå i kontrast till saker som solidaritet och löneökningar för båda yrkesgrupper.

Jag vill verkligen poängtera att avsikten med detta debattinlägg varken är att polarisera eller ifrågasätta vikten av erfarna sjuksköterskor, det är publicerat i läkartidningen riktat till läkarförbundet. Jag träffar ytterst erfarna sjuksköterskor både i min utbildning och extraarbete som inte förtjänar annat än ordentlig lön och bra löneutveckling. En tveklöst viktig fråga för Vårdförbundet att fortsätta arbeta med, inte minst för morgondagens läkare. Jag är också övertygad om att det finns saker för Läkarförbundet att lära av Vårdförbundet, t.ex. när det gäller att arbeta synligt kring lönefrågor.

Angående arbetsmiljö är det fel och farlig väg att gå att tacka arbetsgivaren för taget arbetsmiljöansvar genom att avstå befogade lönehöjningar. Det finns ingen logik i det resonemanget.

Det arbetar absolut erfarna sjuksköterskor med stort medicinskt ansvar, t.ex. anestesisjuksköterskor som övervakar och fattar beslut när anestesiologen inte är närvarande. Så som verkligheten ser ut är det dock inte sällan en tvärtom oerfaren, ej legitimerad underläkare som måste avgöra eller korrekt redogöra för om det är en aortadissektion som ska handläggas eller huruvida någon kan återvända till hemmet med tankar om att inte längre vilja leva. Det är ansvar som måste kompenseras bättre än det idag görs.