I juni 2015 publicerade Socialstyrelsen rapporten »Screening för livmoderhalscancer« [1]. I den rekommenderas landstingen i Sverige att övergå från primär cellprovtagning (Pap-smear) till primär HPV-testning för att förebygga livmoderhalscancer. Den nya screeningen ska införas från och med januari 2017.

Beslutet är synnerligen uppmuntrande, framför allt för Sveriges kvinnor och de intresseorganisationer som under ett flertal år verkat för denna förädling av screeningen.

Socialstyrelsens publikation innehåller inte enbart en rekommendation utan även ett gediget bedömningsunderlag. I detta ges information om de fördelar som HPV-screening innebär. Det är naturligtvis svårt att mer exakt förutspå de gynnsamma effekter på cancerfrekvensen som den nya screeningen kommer att innebära, men åtminstone en kalkyl förefaller ur mer vetenskaplig synvinkel att vara grovt underskattad. Den HPV-baserade screeningen bedöms minska antalet fall av livmoderhalscancer med 60 per år.

Vid en retrospektiv studie [egna opubl data] av alla fall av livmoderhalscancer (skivepitelcancer) i Uppsala och Gävleborgs län under åren 2000 till 2012 delades samtliga kvinnor in i två grupper: de som omfattas av screening (25–60 år) och de som drabbats av cancer efter att den cytologiska screeningen upphört (> 60 år). Den cytologiska historiken har granskats hos varje kvinna i åldersguppen 25–60 år (193), alltså de som omfattas av screeningen (Tabell I).

Som framgår av tabellen hade 23 procent av dessa kvinnor inte deltagit i screeningen. Hos 20 procent av kvinnorna var cellprovet »falskt« normalt, medan 57 procent utvecklade cancer trots att cellprovet visat förstadium till cancer. Totalt drabbade således 77 procent av cancerfallen de kvinnor som deltog i screeningen.

Det är välkänt att screening med cellprovtagning har en låg sensitivitet, det vill säga att en kvinna kan ha förstadier till cancer men normalt cellprov, alternativt att cellprovet underskattar hur allvarlig förändringen är [2].

Således borde screening med primär HPV-testning, som har en nästan 100-procentig sensitivitet [3], kunna eliminera i stort sett 77 procent av alla cancerfall hos kvinnor i åldrarna 25–60 år och 50 procent av fallen bland kvinnor som utvecklar livmoderhalscancer efter 60 års ålder (då omkring 50 procent av dessa kvinnor avslutat screeningen med ett normalt cellprov).

Enligt Svenska cancerregistret [4] var antalet fall av livmoderhalscancer 468 år 2013, varav 316 hos kvinnor 25–60 år och 152 bland kvinnor >60 år (68 respektive 32 procent).

Socialstyrelsens bedömning att den nya screeningen kommer att minska antalet kvinnor som drabbas av livmoderhalscancer med 60 per år är synnerligen pessimistisk. En mer optimistisk bedömning är att effekten av primär HPV-screening i verkligheten är ungefär fem gånger så stor (cirka 300 fall per år). Den kalkylen har vetenskapligt stöd [3] och även stöd av den redovisade retrospektiva undersökningen som beskriver hur gällande cytologiska screening (Pap-smear) fungerar i Sverige.