Endast tre fjärdedelar av patienter med exempelvis neurologisk eller svår psykisk sjukdom, hjärtsjukdom och diabetes följer läkarens ordinationer mätt med personalskattad följsamhet.

En ny svensk avhandling [1] refererar till en kvantitativ retrospektiv studie som visat att den personalskattade följsamheten till peroral läkemedelsbehandling hos schizofrenipatienter var ungefär densamma, det vill säga tre fjärdedelar [2]. Endast cirka hälften av patienterna hade dock tagit sina mediciner enligt läkarens ordinationer, mätt med plasmakoncentration vid aviserade blodprov.

En randomiserad kontrollerad studie visar att återfall med inläggning på sjukhus trots bristande följsamhet är sällsynt [3], vilket i detta fall kan bero på valet av metodik med fasta läkarkontakter, förtroendefulla relationer och väl fungerande system för krishantering.

Den relativa betydelsen av risk, resultat och biverkningar på upplevd livskvalitet överensstämmer inte alltid mellan läkaren och patienten. För att kunna ge ett meningsfullt bidrag till patientens beslut om behandlingsval krävs att läkaren har förståelse för patientens värderingar och prioriteringar. Men en alltmer högteknologisk medicin har underminerat de värden som tidigare förknippades med läkar–patientrelationen. Läkare får mindre och mindre tid till att lära känna sina patienter.

När patienter med schizofreni inte tar sina läkemedel återfaller de flesta i psykos inom ett år. Vid behandling med antipsykosläkemedel i kombination med psykosociala åtgärder inklusive fasta kontakter med läkaren – sekundärprevention – får endast cirka en av fem återfall [3]. Det betyder att cirka två patienter per år måste behandlas (number needed to treat, NNT) för att förhindra att en patient får återfall med sjukhusinläggning.

Som exempel inom somatiken valdes behandling av hypertension för att förebygga stroke – primärprevention. För att förebygga stroke vid svår hypertension (diastoliskt blodtryck över 115 mm hg) under fem år är NNT 29. Med färre avvikelser från läkarens ordinationer skulle NNT kunna bli lägre.

Utbildning av patienter är vanligt i vårdprogram. Patienter kan dessutom lära sig själva genom internet, inte minst genom att följa patientchattar. Välinformerade patienter kan, inom ramen för ett samarbete, tipsa sin doktor om hur patienter tycker att god vård ska gå till och förklara hur biverkningar av behandling påverkar deras liv. Till patienter med kognitiv störning, en vanlig samsjuklighet även inom somatiken, kan familj och övriga resurspersoner ge teknisk assistans.

Våra erfarenheter talar för att fler patienter skulle ta sin medicin enligt ordination med stöd av nya beredningsformer (som depåmediciner), sms-påminnelser och särskilda samordnare för vård och stödåtgärder.

Det finns ett samband mellan bättre behandlingsresultat och bättre läkar–patientrelationer både vid psykiska och somatiska kroniska sjukdomar. Därför tror vi på en renässans för fasta och långvariga läkarkontakter.

Ulf Malm arbetar ideellt för stiftelsen Schizofrenibistånd.