År 2009 gav två läkare ut en debattbok [1] där de föreslog att beteckningen »Münchausens syndrom by proxy« (MSBP) [2] (Fakta 1) skulle ersättas med diagnosen »medical child abuse« (medicinsk barnmisshandel). Deras definition av förslaget var, översatt från engelska: »Medicinsk barnmisshandel äger rum när ett barn får onödig och skadlig eller potentiellt skadlig medicinsk vård på vårdnadshavarens initiativ.«

Medicinsk barnmisshandel är inte en etablerad diagnos utan bör ses som en hypotes. Den fallserie som utgör grunden i boken är inte publicerad i någon vetenskaplig tidskrift. Författarna alluderar att medicinsk barnmisshandel är ett kontinuum från överdriven oro till livshotande handlingar. Eftersom onödiga undersökningar och vårdinsatser är något som kommer ut av samspelet mellan patient, föräldrar och läkare är det rimligare att kalla det för komplicerad vårdrelation.

På webbplatsen »Rikshandboken Barnhälsovård« likställs numera medicinsk barnmisshandel med MSBP. »Barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser (Münchhausen-syndrom by proxy) … består av ett spektrum från en förälders överdrivna oro för barnets hälsa till framkallande av livshotande symtom« [2].

Begreppet medicinsk barnmisshandel har nu slagit igenom så att det används i svenska domstolar som argument för att omhänderta barn [3, 4], trots att det saknar vetenskaplig grund och riskerar vårdskada genom grundlösa påståenden om misshandel. I stället måste vi läkare göra följande bedömningar när vi möter missnöjda och krävande föräldrar:

  1. Föräldrarna, som står närmast barnet, kan ha rätt och märka något som vi missat: en annan sjukdom eller att behandlingen inte fungerar.
  2. Det kan handla om en sjukdom som ännu inte är beskriven.
  3. Det kan röra sig om en associerad rädsla, till exempel att en förälder förlorat ett syskon i en sjukdom.
  4. Det kan finnas kommunikationssvårigheter i patient/förälder–läkarrelationen.
  5. En dålig vårdorganisation kan förvirra och skrämma föräldrarna.

För att kunna möta föräldrar som är missnöjda med vården måste vi träna oss i konsultationsmetodik och även reflektera över vårdens organisation avseende exempelvis kontinuitet [5]. Det är rimligt att läkare får kontinuerlig utbildning och handledning i konsultationsmetodik. I de sällsynta fall då föräldrar skadar sina barn eller förfalskar provsvar måste det hanteras som misshandel eller bedrägeri.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Fakta 1.

»Münchausens syndrom« är en diagnos i ICD-10 och definieras som medveten självskada eller simulering av fysiska eller psykiska symtom.

»Münchausens syndrom by proxy« (MSBP) introducerades 1977 av Meadow [6], som beskriver ett fall där föräldern kontaminerade barnets urin prov och ett annat fall där barnet dog på grund av för mycket salt i maten. MSBP har nu fått diagnosstatus med nytt namn – »Factitious disorder imposed on another« (FDIA) – i DSM-5.

»Patomimi, annan person« (PAP), är den svenska versionen (300.19). Personen förfalskar kroppsliga eller psykologiska sjukdomstecken eller symtom, eller framkallar avsiktlig skada eller sjukdom hos en annan person.