Efter en serie debattartiklar har diskussionen om självvalt livsslut åter tagit fart [1, 2]. I Oregon har självvalt livsslut varit tillåtet sedan 1997. Mot bakgrund av fakta och erfarenheter från Oregon anser vi att frågan om patienters rättigheter i livets slutskede – inklusive rätten till självvalt livsslut – bör utredas.

Death with Dignity Act (DWDA) trädde i kraft i Oregon 1997. Lagen innebär att en obotligt sjuk patient i livets slutskede på egen frivillig begäran kan få avsluta sitt liv med hjälp av en dödlig dos läkemedel som förskrivs av läkare för detta syfte. För att få tillgång till självvalt livsslut – ofta kallat läkarassisterat självmord – måste patienter som uppfyller kriterierna följa en bestämd procedur (se faktaruta). En samvetsklausul befriar läkare som inte vill medverka. Alla förskrivningar måste dokumenteras och rapporteras till Oregons hälso- och sjukvårdsdepartement [3].

Åren 1998–2014 fick 1 327 personer recept enligt DWDA. Av dessa avled 859 efter att ha intagit det förskrivna preparatet medan 468 personer (35 procent) valde att inte använda det [4]. År 2015 fick 218 personer recept i enlighet med DWDA. Av dessa avled 132 efter att ha intagit det förskrivna preparatet, vilket motsvarar 3,9 promille av alla avlidna i delstaten. Cancersjukdomar är den dominerande diagnosgruppen (77 procent), följt av ALS (8 procent). Drygt 90 procent av dem som utnyttjat DWDA var inskrivna i hospicevård innan, men de allra flesta av dem avled i hemmet [5].

Majoriteten av dem som fått recept enligt DWDA var vita (97 procent) och högutbildade. De vanligaste åldersgrupperna var 55–64 år (21 procent), 65–74 år (29 procent) och 75–84 år (26 procent) [5]. Data visar ingen överrepresentation av personer över 85 år, kvinnor, personer med låg socioekonomisk status, funktionshinder eller personer av annat etniskt ursprung [6].

Sedan DWDA lagfästs i Oregon har ytterligare fyra delstater i USA infört möjligheten till legalt självvalt livsslut antingen genom lag eller domslut, nämligen Washington, Montana, Vermont och Kalifornien [7-10]. Tillsammans har de fem delstaterna omkring 51 miljoner invånare och utgör cirka 16 procent av USA:s befolkning. Kanada (38 miljoner invånare) har i år, 2016, infört en liknande lag som den i Oregon [11].

Nyligen har flera svenska översikter över den internationella utvecklingen inom området publicerats. Översikterna belyser på ett inträngande sätt de juridiska, medicinska och etiska problem som är knutna till denna utveckling [12,13].

Patienter i Sverige efterfrågar ibland självvalt livsslut, men det är okänt i vilken utsträckning [14]. De senaste åren har en rad svenskar rest till Schweiz för att få tillgång till assisterat självmord [15]. I studier av den svenska befolkningens attityder till läkarassisterat självmord i enlighet med Oregonmodellen var en majoritet av de tillfrågade positivt inställda (73 procent) medan omkring 12 procent var emot [16]. Bland svenska läkare var 34 procent för och 39 procent emot [17].

Resultaten indikerar att det i befolkningen finns en bred acceptans för självvalt livsslut. I läkargruppen är motståndet större – dock sannolikt inte så stort att det skulle hindra en öppen diskussion om patienters rättigheter i livets slut, inklusive självvalt livsslut.

Vi välkomnar fortsatt debatt och uppmanar till en utredning av frågan.

Oregonmodellen i korthet

För att kunna få tillgång till självvalt livsslut enligt DWDA måste patienten ha fyllt 18 år, vara bofast i Oregon, ha kommunikations- och beslutsförmåga samt lida av en terminal sjukdom med en prognos om mindre än sex månader.

Proceduren för att få recept på »death with dignity«-läkemedlet är i korthet:

  1. Två muntliga framställningar till behandlande läkare med minst femton dagars mellanrum.
  2. Skriftlig begäran till behandlande läkare som undertecknats i närvaro av två vittnen, av vilka åtminstone ett inte är relaterat till patienten.
  3. Behandlande samt konsulterad läkare ska bekräfta patientens diagnos och prognos.
  4. Behandlande läkare och ytterligare en läkare måste avgöra om patienten är beslutskapabel och har förstått sin situation.
  5. Om läkare anser att patienten lider av en psykisk eller psykologisk störning ska patienten remitteras till specialist.
  6. Behandlande läkare ska informera patienten om möjliga alternativ som smärtlindring och/eller vård på hospice.
  7. Läkaren ska be, men kan inte kräva, att patienten informerar sina närmaste anhöriga.
  8. En patient kan när som helst återkalla sin begäran om recept.