Nya fantastiska forskningsmöjligheter bjuder på ett språk som låter övertygande även då det speglar önsketänkande. Finns någon rannsakan när det gäller just det språk som används i forskningen kring stamceller och den molekylärbiologiska revolutionen i allmänhet?  

Det är klart att anslag samt publikationer i erkända tidskrifter till stor del hänger på löftesrikt språk. Alla aktörer sitter då i samma båt. Att satsa på kritisk forskning in vivo mot angett medicinskt mål är ofta inte lika lönsamt som att ånga på med nya tekniker och nya molekyler. Historielöshet blir lönsam.

Det var osmart av skandalkirurgen Paolo Macchiarini att göra det ultimativa testet av sin hypotes. Hans katastrofala kliniska försök speglar väl hur forskarspråket övertygat honom själv och hans omgivning. Många kan ha bidragit genom att okritiska forskningslöften basunerats ut medan bakslag och begränsningar inte fått uppmärksamhet. Övertygelsen låg också och lurade bakom gravt ovetenskapliga redovisningar av försöken.

Ofta går hypoteser inte att översätta in vivo. Ibland får man helt motsatt resultat eller gör andra, nya observationer. Originella in vivo-upptäckter saknar ofta ett välutvecklat språk och får därför liten eller ingen uppmärksamhet. Detta trots att upptäckten kan ligga mycket närmare patientrelevans än många vackra cellmekanismer.

Av relevans för Paolo Macchiarinis försök är att grundläggande faktorer kring reparation av luftvägarna in vivo, inklusive mikrocirkulationens bidrag, inte kan återskapas i de cellsystem som tyvärr står för begreppsbildningen inom området. Stora forskningssatsningar görs på fenomen som gäller i provröret men saknas helt i patienters sjuka vävnad.

En kritisk genomgång visade nyligen att mer än 60 procent av nya molekylära mål för läkemedel i ledande så kallade high impact-tidskrifter inte ens var reproducerbara [1]. Tala om »hajp impact«. Författare kan också ignorera eller vantolka motsägande observationer till egen fördel. Det går galant så länge budskapet följer det immunobiologiska maktspråket inom medicinsk forskning.

Medicinsk forskningsutveckling är fantastisk nu, med frekventa upptäckter kring patogenes och terapitillfällen på molekylär nivå. Men det är en missuppfattning att sjukdomsrelevant fysiologisk och terapeutisk forskning in vivo spelar en sekundär roll. Den forskningen ska förstås ge kritisk validering. Men den ska även ge nyskapande medicinska upptäckter just så som historien lär oss. Den ska också lära oss ett rimligt språkbruk.