Prioriteringscentrum kritiseras i Läkartidningen [1] för att under lång tid ha försökt underminera den etiska plattformen för prioriteringar. Vi vänder oss starkt mot den anklagelsen. Sedan starten 2001 har vi arbetat med att stödja aktörer inom hälso- och sjukvården vid prioriteringar och efter bästa förmåga försökt tolka plattformen i relation till konkreta situationer [2]. Att föreslå ändringar i plattformen i »Vårdens alltför svåra val« låg inom ramen för ett regeringsuppdrag [3]. För att råda bot på tolkningssvårigheterna har vi förespråkat en statlig utredning. Författarnas text ger upphov till frågor kring hur de själva ser på de tolkningar som görs.

Den tolkning av kostnadseffektivitetsprincipens roll som vi förespråkar – att jämförelser får göras mellan åtgärder för olika sjukdomar – tillämpas av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) och i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. När det gäller indirekta kostnader har Prioriteringscentrum medverkat i TLV:s skärpning av sin policy: sådana kostnader ska vägas in med stor försiktighet och kostnadseffektivitetsberäkningar ska göras både med och utan dessa kostnader inkluderade för att tydliggöra beslutsgrunden.

I lagen om läkemedelsförmåner liksom i kommittédirektiv för regeringens utredning kring läkemedelsprissättning betonas vikten av ett samhällsekonomiskt perspektiv vid bedömning av kostnadseffektivitet[4]: »Regeringen anser att det är viktigt att läkemedel som ger nytta även i andra samhällssektorer än hälso- och sjukvården kommer till användning i tillräcklig omfattning.« Menar författarna att myndigheternas praxis och regeringens inställning strider mot riksdagsbeslutet?

Vad gäller hänsyn till kronologisk ålder vid prioriteringar tar Prioriteringscentrum inte ställning i frågan utan presenterar olika tolkningar till diskussion eftersom praxis vid bland annat TLV och Socialstyrelsen är att kvantifiera livslängdseffekter och andra effekter över tid på ett sätt som indirekt kan gynna yngre patientgrupper. Menar författarna att ett strikt åldersneutralt förhållningssätt bör användas (ett av Prioriteringscentrums förslag) och att det strider mot riksdagens riktlinjer att väga in livslängdseffekter på det sätt som görs av myndigheter idag?

Författarna vänder sig mot att vi möjliggör hänsyn till externa effekter; vilket till exempel innebär att man ska få väga in vinster i närståendes hälsa vid vård av personer med demens. Utesluter plattformen att sådana hänsyn tas?

Prioriteringscentrum vill betona sitt stöd för den etiska plattformen som grund för prioriteringar. Den uttrycker viktiga grundvärden, men kräver tolkning när den används i praktiken om vi vill fortsätta sträva mot prioriteringar på lika grunder, något vår 15-åriga erfarenhet visar. Vår inställning är att öppet redovisa tolkningar vid revideringen av den nationella modellen [5]. I linje med detta redovisas även alla remissyttranden på vår hemsida trots författarnas antydan om motsatsen.