Socialstyrelsen följer och utvärderar införandet av standardiserade vårdförlopp. Efter två år kan vi konstatera att väntetiderna för flera cancerförlopp blivit kortare och att de patienter som fått kortare utredningstid är nöjda. Arbetet har därmed goda förutsättningar att bidra till en mer integrerad och sammanhållen cancervård [1].

Det finns farhågor att kortare väntetider för utvalda patientgrupper kan påverka vården för andra. I nära samarbete med Prioriteringscentrum följer Socialstyrelsen om standardiserade vårdförlopp leder till undanträngning av annan vård. Arbetet intensifieras under 2017.

Tidigare riktade satsningar inom vården har haft undanträngningseffekter. Det är därför viktigt att det görs en definition av vad som avses med undanträngning vid standardiserade vårdförlopp och att det tydliggörs hur den förhåller sig till den etiska plattformen för prioriteringar. Den definition vi arbetar med ligger nära den som föreslogs i propositionen som låg till grund för vårdgarantin, nämligen; »Med undanträngning avses situationer när lägre prioriterade patienter, medvetet eller omedvetet, ges vård före patienter som har högre prioritet.«

Att det för många visar sig vara oklart vad som menas med undanträngning bidrar till missförstånd och kan förhindra adekvata åtgärder. Vi har också sett att de som har daglig kontakt med patienter ser större risk för undanträngningseffekter, medan exempelvis hälso- och sjukvårdsdirektörer främst ser fördelar med det nya arbetssättet och endast liten risk. Det faktum att risken för undanträngning uppmärksammades tidigt skapar dock goda förutsättningar att begränsa negativa konsekvenser. Flera verksamheter identifierar och vidtar nu åtgärder för förhindra undanträngning.

Koordinatorer är en nyckelfunktion i standardiserade vårdförlopp som ska bidra till kortare utredningstid och ha kontakt med patienten om olika steg i utredningen. De får en unik överblick över interna processer och kan i tid observera och rapportera risker för undanträngning. Därmed är det viktigt att de deltar i dialog om risker för undanträngning, hur detta relaterar till prioriteringar och förhåller sig till den etiska plattformen. Det är viktigt att koordinatorerna har möjlighet att ta hänsyn till alla patienter, så att patienter i standardiserade vårdförlopp inte får förtur framför andra med högre prioritet.

Vi måste nu följa hur väntetiderna utvecklas för de cancerpatienter som inte remitteras till standardiserade vårdförlopp och för andra högprioriterade patienter som är beroende av samma diagnostiska åtgärder. Genom att ta hänsyn till undanträngningseffekter i relation till den etiska plattformen kan riskerna för oönskade effekter förebyggas och minimeras.

Insjuknandet i cancersjukdomar ökar, och förbättrade behandlingsmöjligheter bidrar till ökade förväntningarna på verksamheterna. Standardiserade vårdförlopp innebär en möjlighet att genom kontinuerlig dialog öka medvetenheten om den etiska plattformen såväl inom patientnära verksamheter som hos sjukvårdshuvudmän och sjukhusledningar, och på så sätt bidra till en ökad jämlikhet i vården.