I sin debattartikel i Läkartidningen uppger Inge Axelsson att låg socioekonomisk tillhörighet definierat utifrån födelseland, och under vissa förutsättningar, kan associeras med både försenad och accelererad skelettmognad. Rättsmedicinalverkets metod för medicinsk åldersbedömning med magnetkameraundersökning av knä utgår från västerländska referenspopulationer. Av litteraturen om medicinsk åldersbedömning framgår att låg socioekonomisk tillhörighet tenderar att bidra till att vuxna bedöms som barn på grund av försenad skelettmognad [1].Teoretiskt sett innebär det att en försenad skelettmognad skulle kunna medföra att en person som är strax över 18 år bedöms som ett barn.

I inlägget nämns en artikel från 2017 [2] där åldern för pubertet studerats hos flickor med olika etnicitet och socioekonomisk tillhörighet födda i Storbritannien. Som effektmått användes påbörjad pubertet vid elva års ålder bedömt av barnets moder. Bland dem med utomeuropeiskt ursprung noterades en högre andel med påbörjad pubertet vid elva års ålder, men av artikeln framgår inte de faktiska skillnaderna i ålder för pubertetsstart av vikt för att kunna uppskatta storleken på det fel som teoretiskt skulle kunna introduceras. Att i debattinlägg försöka föra vetenskap i bevis är svårt. För exempelvis sammanställningar av ålder för pubertet och slutsatser om inverkan av socioekonomi lämpar sig referentgranskade översiktsartiklar och metaanalyser bättre.

Rättsmedicinalverkets utlåtande grundar sig på undersökningar av visdomständerna i underkäken och lårbenets nedre tillväxtzon. Svaret avges i form av en sannolikhetsbedömning som tar höjd för de osäkerhetsfaktorer med metoderna som finns. En fullmogen tillväxtzon i lårbenets nedre del och en fullt utvecklad visdomstand innebär exempelvis att bedömningen »talar för« att personen är 18 år eller äldre, vilket ligger lägre på sannolikhetsskalan än bedömningarna »visar att« och »talar starkt för«, som är de två starkaste stegen i den skala som Rättsmedicinalverket använder sig av i rättsmedicinska sammanhang. Utlåtandet om ålder fastslår med andra ord inte att den undersökte är över eller under 18 år. Hypoteser avseende faktorer som skulle kunna försvaga säkerheten i metoden måste därför värderas för att avgöra om den potentiella osäkerheten de introducerar är tillräckligt stor för att påverka ett byte av skalsteg.

Rättsmedicinalverket vill även passa på att lyfta fram den praxis som finns inom rättsmedicin, men även inom andra specialiteter som arbetar i gränssnittet mellan naturvetenskap och juridik, att utforma svar med hjälp av sannolikhetsbedömningar. Sådana bedömningar uppskattar och förmedlar den grad av säkerhet som metodens svar ger för att kunna tolkas i juridiska sammanhang.  

Rättsmedicinalverket välkomnar en vetenskapligt grundad diskussion om medicinsk åldersbedömning och deltar gärna med sin expertkunskap.