Mitt debattinlägg »Som läkare är man inte alltid läkare« [1] handlar inte om yttrandefriheten som sådan utan om under vilken flagg man väljer att utnyttja den. Yttrandefriheten gäller förstås både mig och föreningen SWEDHR (Swedish Professors and Doctors for Human Rights).

Min poäng är att vi läkare inte kan uttala oss som läkare hur som helst och i vilka frågor som helst. SWEDHR är en bra illustration av denna principfråga. Den läsare som vill bilda sig en egen uppfattning kan surfa i föreningens olika webbkanaler, som swedhr.org, theindicter.com, professorsblogg.com och jinge.se. Min tolkning av tonläge och retorik i artiklar och läsarkommentarer är att företrädare för och sympatisörer till SWEDHR simmar i en politisk periferi som få läkare skulle skriva under på »som läkare«.

Som SWEDHR påpekar i sin replik [2] finns andra läkarföreningar som arbetar politiskt. Som jag uppfattat Läkare mot kärnvapen och Läkare för miljön är emellertid dessa föreningar tydligt fokuserade på de medicinska konsekvenserna av kärnvapenbomber respektive miljöförstöring.

Jag anser att vi läkare har ett ansvar att bidra i den offentliga debatten om sjukvård, medicin och folkhälsa. Vi ska dela med oss av vår kunskap, följa våra etiska principer [3] och bemöta åsikter som riskerar att bli fakta. Men vi ska inte bidra till de populistiska strömningarna i vår tvärsäkra samtid.