Blodlipidsänkande behandling med statiner är en etablerad princip vid aterosklerotisk hjärt–kärlsjukdom. I samband med behandlingen rapporteras minskning av kardiovaskulära händelser. Härmed avses stroke, hjärtinfarkt, angina pectoris som föranlett sjukhusinläggning och så vidare.

I Lancet 2016 [1] ges en översikt över statinbehandling. Litteraturen inom området är enorm. Artikeln är kompakt och inte lättläst. Problemen med att tolka och söka värdera resultaten är många. Översikten utmynnar i en rekommendation av statinbehandling.

Läkare som ordinerar statiner bör läsa artikeln och själva försöka bilda sig en uppfattning, inte minst vad gäller biverkningar. För den som upplevt att muskelsmärta inte är en ovanlig biverkning, och hört patienternas beskrivning, är det svårt att försöka motivera till fortsatt behandling. Daglig livskvalitet ställs mot något ökad risk för framtida kardiovaskulära händelser. Till saken hör att det finns en mycket kraftig underrapportering av läkemedelsbiverkningar, även allvarliga sådana [2].

Kolesterolhypotesen är märklig såtillvida att den diskuterats i mer än ett sekel utan att resultera i konsensus. Debatten pågår och flammar upp då och då, till exempel i en serie artiklar i Läkartidningen 2010.

I Läkartidningen 2017 [3] refererar Peter M Nilsson och Olov Wiklund en undersökning omfattande 27 000 patienter med hög kardiovaskulär risk (Fourier-studien). Behandling med en ny typ av lipidsänkande läkemedel, PCSK9-hämmare, sänkte LDL-kolesterol markant. Kardiovaskulära händelser minskade, medan dödligheten – såväl den totala som den kardiovaskulära – inte påverkades.

Den första stora studien av effekten på överlevnaden i samband med statinbehandling publicerades i BMJ Open 2015 [4]. Resultaten, baserade på totalmortaliteten, visar en närmast försumbar ökning av överlevnaden: i medeltal 4 dagar vid sekundär prevention respektive 3 vid primär. Författarna är själva överraskade av resultatet och försiktiga att dra slutsatser. Det högsta värdet i en delstudie var 27 dagars ökad överlevnad. Författarna nämner utifrån undersökningar av »preferences« att så många som 70 procent av »lay persons« inte skulle acceptera en behandling där så lågt behandlingsresultat förespeglades.

Vid cancer är mortalitet ett ovedersägligt mått på behandlingsresultat. Motsvarande gäller för aterosklerotisk hjärt–kärlsjukdom – den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Lipidsänkande behandling minskade kardiovaskulära händelser medan dödligheten inte minskade påtagligt i ovan refererade studier. Här finns en svårtolkad motsägelse.

Under perioden 1987–2015 har dödstalen till följd av hjärt–kärlsjukdom mer än halverats i Sverige [5]. Genom att beräkna åldersstandardiserade dödstal per 100 000 invånare tas hänsyn till både befolkningsstorlek och ålderssammansättning. Många faktorer avseende såväl ökade behandlingsmöjligheter som förebyggande åtgärder tillskrivs betydelse. Statinbehandling har en stor omfattning – för närvarande behandlas cirka 870 000 personer i Sverige – men dess betydelse i mortalitetsstatistiken kan ifrågasättas.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.