Med anledning av Fredrik Tamsens debattartikel i Läkartidningen [1] vill Rättsmedicinalverket (RMV) anföra följande:

I uppdraget att utföra medicinska åldersbedömningar som RMV fick i maj 2016 är utgångspunkten att barn ska behandlas som barn och vuxna som vuxna, vilket innebär avvägningar i valet av metod. Uppdraget skulle genomföras efter samråd med Socialstyrelsen som i april presenterat en genomlysning av forskning på området [2]. Socialstyrelsen skriver att det finns ett begränsat till måttligt starkt vetenskapligt underlag för att undersöka tillväxtzoner med magnetkamera av lårbenets nedre del (MR knä). Metodvalet gjordes efter samråd med Socialstyrelsens experter.

Det finns inget enkelt svar på frågan om hur säker metoden är och att uttrycka det i en procentsats är omöjligt. En säkerhetsaspekt är till exempel att bedömningen moget stadium av visdomstand respektive knäled förutsätter att två tandläkare respektive röntgenläkare oberoende av varandra gör den bedömningen. RMV använder sig av en sannolikhetsskala som i ord beskriver säkerheten.

Metodens säkerhet är starkt kopplad till den grupp som den tillämpas på. De resonemang som lyfts fram i debattartikeln utgår från den grupp där risken för fel är som störst, nämligen den med kronologisk ålder nära 18 år. RMV:s utlåtanden utgår från sannolikheten på populationsnivå, såsom i den vetenskapliga litteraturen och Socialstyrelsens metaanalys.

Om undersökningarna talar för att den undersökta är 18 år eller äldre är det på populationsnivå betydligt mer sannolikt att personen är över än under 18 år. Den enda procentangivelse som förekommer i myndighetens utlåtanden är i den förklarande texten som anger att cirka tio procent av barn med en kronologisk ålder nära 18 år med en fullmogen tillväxtzon i både knäet och visdomstanden kan komma att felbedömas utifrån dagens kunskapsläge. Andelen 18- och 19-åringar som utifrån MR-knä bedöms som barn är betydligt större, 58 respektive 38 procent [1].

När en av undersökningsmetoderna visar mogna förhållanden och den andra omogna är det fortfarande utifrån populationsnivå betydligt mer sannolikt att personen är över än under 18 år. Att mer exakt ange träffsäkerheten är inte möjligt, och andelen 17-åringar med mogen knäled varierar mellan olika studier.

Resultaten av RMV:s bedömningar antyder mycket riktigt att knäleden inte mognar senare än visdomständerna, vilket Socialstyrelsens rapport gör gällande. Den genomsnittliga åldern för knäledens mognad används dock inte i RMV:s metod, då denna siffra är kopplad till åldersfördelningen i forskningsstudierna. Hur de två undersökningsmetoderna samvarierar är ännu inte studerat, varför det är tveksamt att slå ihop riskerna i de två metoderna.

Rättsmedicinalverket vill även framhålla vikten av fler studier, metaanalyser och systematiska översikter, för att ge stöd åt hypoteser och mothypoteser.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.