Vi lever och arbetar i en global miljö. Det innebär att vi måste bredda våra vyer när det gäller diagnostik och behandling. Ett försök har nyligen gjorts genom publikation av gällande EU-regler för diagnostik och behandling av Helicobacter pylori i Läkartidningen [1] och vid Gastrodagarna i Göteborg 2017 [2].

En infektion med H pylori ska diagnosticeras och behandlas trots att behandlingsresultaten vid dyspepsi inte alltid ger förväntat resultat. Frekvensen framgångsrik behandling räknas till 1 av 14. Det kan inte anses vara optimalt för en infektionssjukdom.

Eradikeringsfrekvensen för H pylori har det sista decenniet minskat globalt, vilket innebär att det finns en risk för ytterligare försämrade behandlingsresultat. Man har försökt motverka det problemet genom att rekommendera behandlingskurer på 10–14 dagar i stället för den traditionella trippelbehandlingen på 7 dagar [3]. 

Som regel behandlas infektioner av infektionsläkare och inte av gastroenterologer. Detta innebär olika synsätt på diagnostik och behandling. Medan gastroenterologen är van att behandla sjukdomen enligt rekommenderat schema med trippelbehandling, och till och med kvadrupelbehandling med åtföljande eradikeringskontroller, lär infektionsmedicinen oss att individualisera varje behandling genom att först ta en odling och därefter behandla utifrån resistensbesked.

En sådan precisionsmedicin skulle med stor sannolikhet förbättra behandlingssituationen vid Helicobacterinfektioner. Detta innebär att gastroenterologen redan vid den första diagnostiska gastroskopin enkelt kan ta ett odlingsprov och efter resistensbestämning ge en individualiserad och riktad behandling. Fördelarna med detta är många.

För det första är sannolikheten för att lyckas med en eradikering störst vid det första behandlingstillfället mot Helicobacter eftersom bakterien då inte tidigare exponerats för antibiotika [3].

För det andra kan terapin styras till en kausal behandling. Eftersom resistens mot amoxicillin inte är känd är det huvudsakliga problemet resistens mot klaritromycin. Denna beräknas till 30 procent i Japan och Italien, 50 procent i Kina och 40 procent i Turkiet [4]. I Sverige är frekvensen av klaritromycinresistens inte känd beroende på att vi sällan odlar.

Ett tredje argument är att vi genom att undvika blind behandling med klaritromycin kan minska risken för ytterligare resistensutveckling.

En sådan attitydförändring till behandling av Helicobacter kommer att ta tid. Diskussioner förs nu på olika håll i Europa, framför allt i Tyskland och Frankrike. Ett argument emot denna hållning är naturligtvis att det kommer att krävas ett stort antal gastroskopier för biopsier och odling, och att principen test-and-treat lämnas. Det kan betyda fler gastroskopier och ökade kostnader för sjukvården, men inte helt säkert. Kvalitetssäkrad diagnostik, säkrare behandling och bättre kliniska resultat kan också förbilliga vården.

Vi ser nu en betydande nedgång i förekomsten av Helicobacter i den svenska populationen från omkring 26 till 11 procent i befolkningen (95 procents konfidensintervall 18–34 respektive 9–15) [5, 6], vilket talar för ett minskat provtagningsbehov i framtiden. Dessutom kommer nya diagnostiska metoder att växa fram, såsom detektion av klaritromycinresistens hos Helicobacter genom fecesprov [7], vilket är ett viktigt steg i rätt riktning.

Med en ökande resistensutveckling och sjunkande eradikeringsfrekvens för H pylori under det sista decenniet måste vi tillåta oss att tänka nytt. En tidigt riktad diagnostik och behandling av Helicobacter är sannolikt den bästa vägen till optimerat behandlingsresultat.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.