En debatt om sena aborter – där dagens praxis är att sista dagen för att bevilja abort är 21+6 veckor – har förts i Läkartidningen [1]. Under 1970- och 1980-talen utvecklades i Malmö metoden att tidsbestämma graviditeter med ultraljud, så kallad fetometri, som nu torde vara allmänt genomförd i Sverige.

Metoden att tidsbestämma en graviditet genom att mäta fostrets storlek har stora fördelar men är behäftad med fel som måste beaktas då en skarp gräns på 21+6 fastslås.

Metodfelen består dels av mätfel, dels av individuella storleksskillnader mellan foster av samma ålder. Pojkar av samma mätstorlek som flickor är i genomsnitt 1 dag yngre, och barn till rökande mammor i allmänhet 1 dag äldre. Sätter man en absolut gräns för abort bör hänsyn tas till fostrets kön så att gränsen för pojkar är 22+0 veckor och flickor 21+6 veckor.

Studier visar [2] att ultraljudsmetoden i 99 procent av fallen fastställer förlossningsdagen med ett fel på +/–10 dagar, om undersökningen utförts av utbildad personal i syfte att tidsbestämma graviditen.

Ju tidigare undersökningen utförs, desto mindre är de individuella skillnaderna mellan foster av samma ålder, medan mätfelet är större. Ett foster som skattats ha en ålder på 21+6 veckor kan alltså vara 23+2 eller till och med 23+6 veckor.

När barn spontanfötts för tidigt gäller andra förhållanden. I en studie [egna opubl data] som omfattar flera tusen undersökningar tidigt i vecka 12/13 för KUB-mätning och tidsbestämning, samt för anatomigranskning i vecka 17, hade cirka 3 promille av barnen en tidig tillväxthämning (ett fall i tillväxten motsvarande en vecka).

Tidig tillväxthämning utan strukturella missbildningar eller kromsomavvikelser ledde i många fall till spontan abort eller prematur födsel. Man måste således skilja på spontana eller hotande missfall (där cirka hälften av barnen kan lida av tillväxthämning) och legala aborter. Vid spontan abort kan barnet vara 1–2 veckor äldre jämfört med samma skattade ålder vid legala aborter.

Mogenhetsgraden är helt avgörande då man diskuterar överlevnadschansen hos fostret/barnet. Vid spontant för tidig förlossning måste man räkna med att fostret har en längre graviditetslängd jämfört med normala graviditeter och legala aborter av sociala skäl.

Detta återspeglas vid jämförelse mellan tillväxtkurvor baserade på mätningar av den normala intrauterina graviditeten (som ligger till grund för tidsbestämningen) och kurvor baserade på födelsevikt i olika graviditetsveckor. Födelsevikten hos för tidigt födda ligger avsevärt under den skattade intrauterina vikten.

Vill man garantera att mer än 99 procent av aborterna sker före 21+6 veckor bör gränsen sättas vid 20+4 veckor om tidsbestämningen baseras på ultraljudsmätningar. Om man å andra sidan behåller gränsen 21+6 veckor kommer 99,9 procent av aborterna att ske före 23+6 veckor.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.