Sedan flera år tillbaka har regeringen uppmanats att tillsätta en utredning om dödshjälp. Så har inte skett. Men nu har Statens medicinsk-etiska råd (Smer) publicerat rapporten »Dödshjälp – en kunskapssammanställning«. Rapporten tar inte ställning till dödshjälp men levererar ett ambitiöst faktaunderlag. I sin presentation av rapporten [DN Debatt. 20 nov 2017] avslutar författarna med: »Det är dags att sätta etiken i förgrunden i dödshjälpsdebatten!«

Smer:s rapport är varken invändningsfri eller fullständig som faktaunderlag. Frågan är i stället om den är tillräcklig. Eller bör vi fortsätta uppmana regeringen att tillsätta en statlig utredning? Jag tror det vore en omväg. Jag tror författarna har rätt: låt oss gå vidare med de etiska frågorna nu.

Hur svårhanterliga är egentligen de etiska frågorna om dödshjälp? Inte särskilt, vill jag påstå. Etik handlar om värderingar. Etiska argument kan visserligen stödjas eller försvagas av fakta – men ett etiskt ställningstagande kan i slutänden varken bevisas eller motbevisas. Häri liknar etiken politiken och religionen. Människor sympatiserar med olika politiska partier och bekänner sig till olika livsåskådningar. I en demokrati kommer medborgarna aldrig att ha samma politiska eller religiösa uppfattningar – eller omfatta exakt samma etiska värderingar.  Vi måste samexistera ändå.

I de länder som tillåter dödshjälp – och de blir allt fler – har besluten tillkommit i demokratisk ordning. Om nu dödshjälp vore så förfärligt som motståndarna påstår borde väl befolkningen ha röstat bort dödshjälpen. Men tvärtom vinner rätten till en värdig död hela tiden fler anhängare.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna betonas rätten att bestämma över det egna livet. Detta speglas i den svenska sjukvårdslagen: patienten har rätt att tacka nej till undersökningar och behandlingar som vården föreslår. Gravida har rätt att begära och få abort – men staten kan inte tvinga någon att göra abort. Abort är etiskt sett en mer komplicerad fråga än dödshjälp. 

Den dödssjuka patient som frivilligt och med goda skäl ber om hjälp att dö hotar inget annat liv. I ett demokratiskt samhälle bör människor därför ha den medborgarrätten, samtidigt som den som är emot dödshjälp ska garanteras rätten att slippa. Därmed ges varken förespråkarna eller dödshjälpmotståndarna företräde. Vi kommer aldrig att uppnå konsensus. Svårare än så är faktiskt inte den etiska frågan om dödshjälp.