Varje år används 4,5 ton av den aktiva substansen diklofenak av patienter och konsumenter i Sverige. Reningsverken kan bara bryta ned en liten del av detta. Vi släpper alltså ut flera ton diklofenak i våra sjöar och vattendrag varje år. Detta är en miljöpåverkan som medför ökad risk för skador på djurlivet.

Årligen får fler än 300 000 patienter i Sverige minst ett recept med diklofenak utskrivet. Utöver detta säljs cirka 3,5 miljoner förpackningar och geler innehållande diklofenak receptfritt. Beräknat på mängden aktiv substans blir det cirka 1,9 ton på recept och cirka 2,6 ton receptfritt per år.

Diklofenak metaboliseras till konjugerat diklofenak och andra metaboliter, alla med svagare farmakologisk aktivitet. Avloppsreningsverken har flera reningssteg, men många läkemedelsrester kan inte brytas ned eller avskiljas med den teknik som används i dag [1]. Ur miljösynpunkt är de konjugerade diklofenakföreningarna problematiska eftersom de tros bli dekonjugerade av mikroorganismer i reningsverken, vilket betyder att en relativ stor andel av ursprungsformen av diklofenak hamnar i våra ytvatten [2].

Det finns även data som tyder på att diklofenak i ytvatten kan brytas ned av solljus till mer toxiskt potenta metaboliter.

Hur stor andel av försåld diklofenak som faktiskt används av patienter vet vi inte. En viss del lämnas tillbaka till apoteken och destrueras på ett säkert sätt, men hur mycket läkemedel som slängs i soporna eller spolas ned direkt i avloppen är inte känt.

Läkemedelsverket har i uppdrag att verka för minskad påverkan av läkemedel på vattenmiljön. Miljökvalitetsnormer för vatten är ett rättsligt verktyg och ställer krav på vattnets kvalitet [3]. För att vattnet ska bedömas vara av god kvalitet ska koncentrationen diklofenak inte överstiga 0,1 µg/l i inlandsytvatten och 0,01 µg/l i kustnära havsytvatten [3, 4].

I Fyrisån i Uppsala uppmättes år 2014 koncentrationen av diklofenak till 0,38 µg/l, det vill säga fyra gånger högre än normen [5]. Den ansamling av diklofenak som sker i våra vattendrag medför en ökad risk för lever- och njurskador hos bland annat fiskar [6-8].

Stockholms läns landstings sammanställning av läkemedel ur hälso- och miljösynpunkt och de rekommendationer som finns har utvärderats. Sedan införandet 2000 är följsamheten till givna rekommendationer hög. Bland annat ses en tydlig effekt av rekommendationen att minska förskrivningen av diklofenak [9, 10].

Receptförskrivningen av diklofenak är betydligt lägre i Stockholms läns landsting jämfört med flera andra landsting (Figur 1). Även den totala mängden försåld diklofenak är förhållandevis låg. Således verkar inte en lägre förskrivning på recept leda till en ökad receptfri konsumtion.

Läkemedelsverket beaktar miljöhänsyn vid beslut om godkännande av veterinära läkemedel. För att miljöhänsyn ska kunna vägas in även vid godkännande av humanläkemedel krävs förändringar av regelverket.

Interaktiv grafik: Totalkonsumtion i kilo diklofenak per landsting uppdelat på recept och receptfritt samt i kilo per 10 000 invånare

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.