Mässlingsutbrottet i Göteborg kring årsskiftet 2017–2018 har orsakat berättigad uppmärksamhet eftersom sjukdomen är potentiellt allvarlig och dessutom mycket smittsam. En följdfråga är hur immuniteten hos befolkningen gestaltar sig i stort, något som diskuterats med varierande insikt. En förtydligande kommentar kunde därför vara på sin plats.

Vaccination av barn mot mässling infördes 1971 [1], och sedan 1982 ges barnen två doser av det kombinerade MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund [1]. Man skulle med den första dosen vid 18 månaders ålder snabbt minska sjukdomsfrekvensen. Med den andra dosen i skolåldern ville man nå fortfarande ovaccinerade barn och sådana som inte fått effekt efter första vaccinationen. De med låga antikroppskoncentrationer kunde också få en boostereffekt. Vaccinationstäckningen är över 95 procent.

Vaccinet består av försvagade virusstammar som simulerar mässling [2] fast på ett ofarligare sätt. Avsikten har varit att eliminera spridningen av mässling i landet. Det har också lyckats. I länder med sämre vaccinationstäckning cirkulerar dock virus fortfarande, enligt data från ECDC (European centre for disease prevention and control) och Världshälsoorganisationen, WHO.

Seroepidemiologiska studier på material insamlat 2007 från ett tvärsnitt av befolkningen [3] visar att personer ≥ 35 år (födda 1972 och tidigare) som inte vaccinerats och haft sjukdomen har iögonfallande högre antikroppsnivåer än yngre vaccinerade grupper. Genomgången sjukdom ger livslång immunitet. I länder som ännu inte infört vaccination mot mässling torde livslång immunitet grundas på motsvarande sätt.

Efter vaccination är immuniteten inte 100-procentig (93–95 procent får skydd efter en dos och 97–99 procent av två doser) [4]. Osäkerheten är större för dem som är födda mellan 1960 och 1980.

Det kan finnas personer som varken haft sjukdomen eller fått vaccinet eller som bara fått en dos. I Göteborg har man tagit konsekvenserna av detta och erbjudit 40 000 personer med oklar immunitet gratis kompletterande mässlingsvaccination [5].

I dagspressen kunde man se hur ett borgarråd från Stockholm [6] får en vaccinspruta (för säkerhets skull?). Det utgör ingen risk att ta vaccinet på nytt, men är kanske lite onödigt i en icke epidemisk situation. Är man immun tar det ju inte, vilket är själva idén. Lite konfunderad blir man dock när en smittskyddsläkare i samma artikel rekommenderar vaccination av utrikesfödda från länder utan vaccinationsprogram. Just i sådana länder sprids ju smittan tidigt och ger livslång immunitet.

Det är högst oklart hur länge immunitetsskyddet varar efter en vaccination [7]. Frågan är särskilt aktuell när virus slutar att cirkulera, vilket leder till en mindre naturlig påspädning av immuniteten.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.