På debattplats i Läkartidningen (se länkar i slutet av artikeln, red anm) argumenteras kring huruvida det är rätt att ge behandling med botulinumtoxin till patienter med kronisk migrän. Den medicinska diskussionen tänker jag självfallet inte ge mig in i. Men som ordförande för den rikstäckande patientorganisationen Huvudvärksförbundet vill jag peka på det som är viktigt för mina medlemmar:

  • Oavsett vilket landsting som studeras får endast 1,05–5,5 procent av patienter med kronisk migrän tillgång till botoxbehandling enligt den metod som svenska myndigheter tagit beslut om.
  • I några landsting är andelen så nära noll att det i stort sett är hopplöst att få botoxbehandling för migrän vare sig av landstinget eller av privata aktörer med egen finansiering.
  • Patienter som inte hittar behandling i sitt eget landsting reser långa sträckor var tredje månad, och vissa betalar 10 000–20 000 kronor per år till privata aktörer som inte finansieras av ett landsting.

För oss patienter är dock förhållandena kring botoxbehandling bara ett tydligt exempel på att migränvården som helhet inte prioriteras i paritet med den folksjukdom det är.

Vi har genomfört en enkätundersökning bland de offentliga sjukhusens neurologmottagningar och privata neurolog- och/eller migränmottagningar. Syftet var att beskriva hur man tar hand om patienter med svår migrän och migränkomplikationer. Resultatet är dessvärre mycket nedslående.

Det är till exempel inte ovanligt att klinikerna återremitterar en person med svår huvudvärk till primärvården utan åtgärd. Närmare en av fem (18,75 procent) av mottagningarna återremitterar mellan 50 och 75 procent, medan drygt en av tio (12,5 procent) återremitterar 5–10 procent av patienterna.

En majoritet (84 procent) av de offentliga mottagningarna svarar att patienter med svår migrän och migränkomplikationer ingår i neurologmottagningens verksamhetsuppdrag. Trots det vet en majoritet (75 procent) av dessa inte hur mycket av neurologernas tid som tillägnas patientgruppen.

De privata mottagningarna utför i huvudsak läkemedelsbehandling av patienter med svår migrän och migränkomplikationer. Den mest begränsande faktorn för deras förmåga att utreda och behandla patienter är nuvarande vårdavtal med landstingen. 62,5 procent av mottagningarna anger nuvarande avtal, inklusive ersättningsnivåer och antal patienter som begränsande faktor, medan 31 procent anger brist på personal och drygt en av tio (12,5 procent) antalet remisser som begränsande faktor.

Utifrån våra undersökningar och den dialog jag för med förbundets medlemmar och andra som lider av migrän kan jag med stor säkerhet hävda att vården är såväl underdimensionerad som ojämlikt fördelad mellan landstingen.

Huvudvärksförbundet välkomnar intresset för vården av svår huvudvärk och hoppas att det ska öka snarare än minska. Det finns stora samhällsekonomiska besparingar att göra inom vården, socialförsäkringen och landets produktionsbortfall genom en bättre utförd vård av denna patientgrupp.

Läs tidigare inlägg:

Stora regionala orättvisor gällande behandling av huvudvärk

Vi granskar gärna nya rön om professionen ber oss om det Replik

Svagt underbyggd artikel hjälper inte migränpatienter Replik