Som snart färdig allmänspecialist följer jag sjukvårdsdebatten noga och särskilt allt som signalerar en primärvårdsreform, ett måste om jag ska fortsätta inom primärvården. Jag tänker främst på entreprenörens drivkraft. Att utveckla och känna stolthet över vad den egna mottagningen kan erbjuda patienterna samt friheten att själv hålla i taktpinnen är en stark drivkraft för den enskilde läkaren. Det förklarar varför Danmark och Norge, där egenföretagandet är mer regel än undantag, har en mycket starkare primärvård.

Tyvärr har många svenska politiker genom decennier misstrott denna drivkraft och ersatt den med egna visioner. Syftet med politikernas strävan är gott och det finns mycket bra att bygga vidare på, men det har skett på bekostnad av läkarnas motivation. I takt med ökande landstingsbyråkrati har vi passerat en kritisk punkt där allt fler allmänläkare tappat ansvarskänslan för utvecklingen av vården. 

Jag har som danskfödd allmänläkare med erfarenhet från norsk primärvård klara åsikter om vad som krävs för att svensk primärvård ska överleva och för att jag ska jobba kvar i Sverige som färdigutbildad allmänspecialist om ett år:

• Jag vill bli fastläkare och egenföretagare, ha en lista på max 1 500 patienter, och kunna skapa förtroendefulla relationer med dem som önskar min medicinska kompetens.

• Jag vill ingå i ett kompanjonskap med andra allmänläkare och driva en vårdcentral med ekonomiskt och ledningsmässigt ansvar, utan en verksamhetschef som måste navigera mellan landstingspolitiker och administratörer och som alltid kommer i kläm. Jag vill erbjuda god kontinuitet och tillgänglighet, men ha friheten att själv lägga upp mitt schema så att det passar mig och patienterna. 

• Min ersättning ska vara nationellt reglerad med en balans mellan kapitation och prestationsersättning. Staten ska vara uppdragsgivare, gärna kommunalt koordinerad. Det är viktigt med en stabil ersättningsmodell och en bred politisk förankring, så att det går att lägga en långsiktig kalkyl och känna trygghet med att starta eget.

• Jag vill att allmänläkaren intar en central och koordinerande funktion i primärvården för att patienten behöver det och önskar ett nära samarbete med sjuksköterskor och samverkan med övriga yrkeskategorier där man prestigelöst drar nytta av varandras kompetens för att det gagnar patienten.

• Jag vill kunna erbjuda min medicinska kompetens på distans, men som kontinuitetsverktyg till de patienter som är listade på mig. Jag önskar ingå i en primärvårdsberedskap, gärna även med hembesök, eftersom jag kan ta hand om och initialt bedöma de flesta sjukdomsfall.

• Jag önskar ett tydligt nationellt ramverk och primärvårdsuppdrag, och ett starkt IVO, för att säkra patienter mot slentrianmässigt företagande. Jag förstår att det följer skyldigheter med att som egenföretagare teckna avtal med staten och få betalt med skattepengar. Men patientlistan blir mitt levebröd, och denna symbios ökar garantin för hög tillgänglighet, kontinuitet och kvalitet. Därutöver ökar chansen att inkompetens sållas bort om patienterna aktivt listar sig på individ i stället för på enhet. Till följd därav ökar även förtroendet för allmänläkaren och det personliga ansvaret blir tydligare och starkare.

Jag önskar mycket mer, men det viktigaste är en riktig fastläkarmodell. En reform av sjukvården och utbyggnad av primärvården är komplext, men för att axla ansvaret som allmänläkare och bli erkänd som en individ med förmåga att själv fatta rationella beslut är en sådan omdaning nödvändig.

Inte minst hoppas jag att utredningen »God och nära vård« visar förståelse för de mekanismer som är nödvändiga för att rekrytera nya allmänläkare. Jag tror inte att man inom det befintliga systemet kan organisera sig ut ur problemen.