I en krönika i Läkartidningen [1] manglar Jakob Ratz Endler de floskelgeneratorer som värdegrunder alltför ofta blir. Klokt, välbehövligt och underhållande. Det är en ironi i sig att värdegrunderna så ofta blir en efterapning av reklamspråkets klyschor. Jag kommer att tänka på Lena Ackebos seriestrippar, där hon låter folk i vardagssituationer anamma samtidens marknadslingo: »Hur är den nya bilen Irma?« »Vet du Viviann, det är äkta körglädje varje dag!«

Eller överfört till vår värld, till vår vård: »Sture, vilken patientnära vård de har här.« »Ja, Greta, de sätter verkligen patienten i centrum.« De låter som PR-avdelningen på Homo Economicus AB.

Jag kan ändå inte låta bli att fråga mig om det är värdegrunderna i sig som det är fel på, eller om det är hur vi använder dem. Jag menar att om en värdegrund har ryggrad blir den något som medarbetarna kan luta sig mot när tidsandans konjunktur viker.

På Ersta sjukhus jobbar vi utifrån värdegrunden »se människan«. Originellt? Knappast. Men eftersom vi faktiskt arbetar enligt den värdegrunden och inte låter den vara en floskel, ger det resultat. Ersta diakoni har funnits sedan 1851, Ersta sjukhus sedan 1864. Vi expanderar dessutom och bygger Ersta Nya sjukhus, som ska stå klart 2021. Vi står oss över tid.

»Det hade ni kunnat göra även utan värdegrunden«, invänder säkert någon. Det kan mycket väl vara så, men jag hävdar att den bidrar. Som verksamhetschef på röntgenavdelningen är jag övertygad om att den har bidragit till resultaten. Nyligen gjorde vi en patientenkätundersökning som bland annat rör hur våra patienter upplever sig bemötta.

På frågan »Hur nöjd är du med undersökningen på Ersta röntgen i dess helhet?«, uppgav nästan 98 procent av de svarande att de var mycket nöjda eller nöjda (steg fem och fyra på femgradig skala.) På frågan hur de upplevde personalens bemötande gav 94,1 procent högsta betyg. Ytterligare 4,4 procentenheter gav oss en fyra. En bidragande orsak är troligtvis att vi ganska ofta påminner oss om värdegrunden.

Jag tror med andra ord att man måste hitta sätt att utvärdera sig själv gentemot sin värdegrund. Vi ska inte komma undan med »corporate bullshit«; sjukvården får aldrig förfalla till cynism.

Jag tänkte en gång att även »se människan« med tiden har kommit att bli en klyscha. Sedan slog det mig att en del formuleringar blir klyschor just för att de innehåller en kärna av klokskap som har stått sig över tid.