Hur kan vården tillvara digitaliseringens potential? Hur kan smarta tillämpningar av ny teknik integreras med »läkekonst« i patientmötet, och bidra till god vård? Vilken är läkarnas roll när Vision e-Hälsa 2025 [1] ska bli verkstad? Frågor som dessa lyftes på Läkaresällskapets inspirationsdag om e-Hälsa 2018 [2].

Inför, under och vid uppföljning av vårdkontakter kan digitala verktyg göra nya arbetssätt möjliga som också gör att patienten blir mer delaktig i sin vård. Anna Nergårdh, ansvarig för utredningen »Samordnad utveckling för god och nära vård« välkomnar digitalisering som stödjer nya arbetssätt [3]. Distanskontakter via videolänk och andra tekniska lösningar kan integreras i vården. Regiondrivna vårdcentralerna Bra Liv i Region Jönköping och Tiohundras vårdcentraler i Norrtälje använder till exempel digitala verktyg för videobesök, triagering, chatt och patientformulär i vårdutbudet.

Utformningen av uppdrag och ersättningsmodeller blir avgörande för hur digitaliseringen kan förändra vården. Vid varje förändring som påverkar arbetsmiljön är det viktigt att personalen upplever nyttan av de nya arbetssätten. Därför måste man redan från början planera utvärderingen av nya lösningar, helst genom finansierade forskningsprojekt.

Befintlig informationsstruktur och terminologi måste utnyttjas för att kunna dra full nytta av digital dokumentation. Det behövs kravspecifikationer från kliniska scenarion och aktiv medverkan från vårdpersonalen för att tillämpningar ska bli ändamålsenliga. Ett exempel är kodverket Snomed CT (Systematized nomenclature of medicine clinical terms) [4], som underlättat arbetet med prostatacancer för kliniker och patologer.

Det saknas i princip undervisning i e-hälsa och medicinsk informatik vid Sveriges läkarprogram. Linköping har startat en sådan strimma, men de flesta lärosäten hänvisar till förändringar av kursplaner i samband med införandet av det 6-åriga läkarprogrammet. Läkare behöver dock en bättre grund- och efterutbildning än dagens basala introduktion för att kunna tillvarata de digitala verktygens potential.

Läkarkåren bör ha en central roll i utveckling, införande och utvärdering av digitala lösningar och förändrade arbetssätt. Läkaresällskapet [5] och Läkarförbundet [6] måste fortsätta att bevaka och påverka dessa frågor [7, 8]. Det krävs dock mer än deltagande i möten och arbetsgrupper. Det måste till resurser för att läkare ska kunna följa utvecklingen och aktivt delta i diskussioner om e-hälsa och framtidens vård.

För att säkerställa att informationsspecifikationer och tekniska lösningar som tas fram verkligen är användbara i det dagliga arbetet krävs medverkan av kliniskt aktiva läkare och företrädare för andra professioner. Öronmärkta statliga medel som ersätter arbetsgivare när medarbetarnas arbetstid används i nationella utvecklingsarbeten skulle kunna göra stor skillnad.