Författarna till ett debattinlägg i Läkartidningen [1] argumenterar för att screena för kolonisering av grupp B-streptokocker (GBS) vid förlossning med PCR-baserad strategi. Det är angeläget att diskutera hur neonatala GBS-infektioner bäst kan förebyggas. Antibiotikaprofylax under förlossning kan minska men inte helt eliminera risken för att barnet får en tidig GBS-sepsis.

Det finns två strategier: antingen screenar man alla gravida före eller under förlossning och ger antibiotika till GBS-koloniserade kvinnor (USA, Tyskland, Spanien) eller så ges antibiotika till kvinnor med riskfaktor för att barnet ska få GBS-infektion (Sverige, Storbritannien, Norge). Nackdelen med riskbaserad profylax är att man inte kan förebygga fall där riskfaktorer saknas, men prognosen vid infektion utan riskfaktor är i allmänhet bättre [2]. Andelen gravida i Sverige med riskfaktor (förtidsbörd, vattenavgång mer än 18 timmar, feber under förlossningen, GBS i urinen under graviditeten eller tidigare barn som haft invasiv GBS-infektion) ligger runt 20 procent [3]. 

2016 födde knappt 120 000 kvinnor barn i Sverige, enligt Socialstyrelsen. Med en screeningbaserad strategi skulle de screenas under förlossningen för att identifiera de cirka 30 procent (cirka 36 000 kvinnor) som är koloniserade med GBS [3] och som skulle ges antibiotika under förlossningen.

Incidensen av tidig GBS-sepsis i Sverige är 0,3 fall/1 000 levande födda (n≈36 fall/år) [4]. Internationellt är detta en mycket låg siffra, men ännu lägre incidens har rapporterats från USA (screeningbaserad intrapartal profylaxstrategi) [5] och Nya Zeeland (riskfaktorbaserad profylaxstrategi) [6]. Det går dock sannolikt att sänka den svenska neonatala GBS-sepsisincidensen ytterligare genom att striktare följa den riskbaserade strategi som Socialstyrelsen rekommenderade 2008 [4].

Argumenten emot allmän GBS-screening av gravida är oftast att både odling (provsvar inom ett par dagar) och PCR-baserad undersökning (provsvar inom en timme) i vecka 35–37 har dålig sensitivitet för att avgöra koloniseringsstatus vid förlossningen ett antal veckor senare. Dessutom är frekvensen av gravida GBS-bärare i Sverige relativt hög (30 procent). Då det PCR-baserade testet ger snabbt svar öppnas möjligheten att bestämma mammans GBS-status under själva förlossningen – ett stort framsteg. PCR-testet är dock påtagligt dyrare än kostnaden för en eller några doser antibiotika vid förekomst av riskfaktorer.

På grund av hög frekvens av bärarskap hos fertila kvinnor i Sverige skulle allmän PCR-baserad screening innebära behandling av åtminstone alla kvinnor med positivt test (≈30 procent), men sannolikt fler, då man också måste behandla alla där svar inte föreligger vid förlossning eller där provtagningen misslyckats. Det innebär att mer än 30 procent av alla födande kvinnor och deras foster skulle behandlas med antibiotika under förlossningen.

Författarna till debattinlägget hävdar att antibiotikaanvändningen inte skulle öka med en screeningbaserad strategi. Det bedömer vi som osannolikt. Att överblicka de långsiktiga konsekvenserna av att ge 30–35 procent av alla gravida antibiotika under förlossningen är svårt. Epidemiologiska studier visar på möjliga riskökningar för inflammatoriska sjukdomar, övervikt och andra sjukdomar under barnaåren, och det är svårt att förutse konsekevenserna av så hög antibiotikaexponering [7-9]. Genom riktad PCR-diagnostik till kvinnor med riskfaktorer under förlossningen kan man undvika att ge antibiotika till gravida som inte är GBS-koloniserade [10].

Utifrån den utvärdering som gjorts av de svenska riktlinjerna [4] finns anledning att göra en översyn av kunskapsläget, utvärdera ny teknik samt göra en hälsoekonomisk analys. Socialstyrelsen har nu tillsatt en grupp med representanter från de berörda professionerna.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.