Nyligen rapporterade Times Higher Education att juridiska rådgivare varnat utgivarna av den vetenskapliga tidskriften Prometheus [1] för publicering av ett temanummer om kontroversen kring skakvåld (shaken baby syndrome) [2]. Rådgivarna ansåg att det fanns risk för åtal för förtal och skadeståndsanspråk.

Tidskriftens övergripande syfte var att belysa vetenskapliga konflikter, men förlaget (Taylor & Francis) ansåg att redaktionen denna gång gått för långt. Temanumret drogs in, och nu är Prometheus framtid hotad. Förlaget vill avyttra titeln [1]. Men medan redaktören för Prometheus anser att Taylor & Francis beslut om att släppa titeln kan kopplas till tvisten om den planerade publiceringen av temanumret om skakvåld är utgivarens hållning att beslutet har strikt kommersiell grund. Man uppger att tidningen haft svårt att komma ut i tid och förlorat merparten av sina prenumeranter [1]).

Det planerade temanumret om skakvåld tog utgångspunkt i vad den brittiska neuropatologen Waney Squier varit med om [2]. Hon var åklagarnas expertvittne i flera fall och hade medverkat till att misstänkta föräldrar fällts för skakvåld. Ingen ifrågasatte hennes agerande då. Men Waney Squier ändrade uppfattning efter att ha satt sig in i studier om andra möjliga orsaksmekanismer till de förändringar man observerar hos spädbarn där man misstänker skakvåld [3-4]. Hon började uppträda som försvarets vittne, vilket ledde till att åtalade föräldrar blev frikända. 2016 dömdes hon för att ha vilselett rätten och fick inte längre ställa upp som expertvittne [5]. 

Prometheus redaktör bad Waney Squier beskriva vad hon varit med om. Vidare blev tio personer ombedda att kommentera hennes artikel – däribland undertecknad. Jag har inte sett de övriga bidragen, men mitt innehöll en jämförelse av Waney Squiers öde med Ignaz Semmelweis. Han blev år 1849 av med sin tjänst vid Allgemeinens Krankenhaus i Wien [6] efter att ha visat att man genom att tvätta händerna i klorkalkslösning kunde minska mortaliteten i barnsängsfeber. Ignaz Semmelweis pekade på att läkarna skadat sina patienter mer än de gagnat dem på grund av dålig handhygien. Eftersom det är både moraliskt och socialt svårt för en läkare att bli anklagad för att göra mer skada än nytta ledde Semmelweis fynd till kraftiga reaktioner.

Om det nu skulle visa sig att det inte är fråga om skakvåld, utan att de observerade förändringarna i barnets hjärna kan vara resultatet av en naturlig fysiologisk process, kan de berörda läkarna ha handlat i strid med vad som bedöms vara i barnets bästa intresse. Barnet kan ha omhändertagits i onödan, en familj ha splittrats och en oskyldig förälder kan ha fått ett långt fängelsestraff. Med andra ord kan expertvittnen och medlemmar av ett barnskyddsteam ha gjort mer skada än nytta trots ambitionen att värna barnets bästa intressen [2].  

Förlagets rådgivande jurister ansåg att innehållet i samtliga elva bidrag till temanumret innebar risk för åtal och skadeståndsanspråk [Stuart Macdonald, redaktör, pers medd; 2018]. För mig är det svårt att se hur publiceringen skulle ha kunnat leda dit, men i dagens förlagsvärld finns ofta starka ekonomiska intressen. Det görs stora vinster på publicering av vetenskapliga artiklar, särskilt i och med den ökade förekomsten av »open access«-artiklar. Och om publicering av vetenskapliga tidskrifter blivit »big business«, kan man då tänka sig att redaktörer vid vetenskapliga tidskrifter väljer att idka självcensur för att inte äventyra förlagets vinst?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Niels Lynøe deltog i expertpanelen bakom SBU-utredningen (2014–2016) om diagnostisk träffsäkerhet för fastställandet av skakvåld.