Kostsam marknadsföring finansierad av skattebetalarna. Foto: Herman Holm

Doktor24 skriver i Läkartidningen [1]: »Precis som många andra är vi kritiska till aggressiv marknadsföring och till modeller som inte aktivt avlastar primärvården.« Det stämmer inte (se bilden).

Inget nätläkarbolag har hejdat sig i avvaktan på kontrollerade studier som visar att primärvården avlastas. I oförstånd har ändå regioner/landsting finansierat verksamheten på övrig sjukvårds bekostnad.

Om Doktor24 verkligen varit kritiskt till aggressiv marknadsföring kunde man ha kommit överens med andra om att sluta utnyttja rädslan för sjukdom och trissa upp vårdbehov för självläkande tillstånd och småsaker. Även om det kan skilja lite mellan bolagen har nätläkarna flagrant brutit mot Läkarförbundets etiska regler. Sörmland, som är hemvist för nätläkarbolag, tänker nu reglera marknadsföringen med hänvisning till dessa regler [2].

Doktor24 påstår att kritiken mot nätläkarbolag utgörs av myter, fyra anförs, men så är inte fallet:

1. Tvärt emot vad Doktor24 tror talar mycket för att nätläkarverksamhet med digitala verktyg ger sämre möjlighet till uppföljning och kontinuitet och att splittringen av det långsiktiga sammanhållande ansvaret en fast, egen läkare har ger sämre effektivitet.

2. Det är ingen myt att det saknas evidens för att nätläkarverksamhet från externa bolag avlastar primärvården. Utredaren Göran Stiernstedt signalerade hösten 2018 att han inte funnit någon substans i att nätläkarna avlastar primärvården eller akutmottagningar, samt att landstingen finner att det till stor del är tillkommande vårdkonsumtion och utgifter.

Något som inte diskuterats tillräckligt är dubbelbesök. Nyligen träffade jag ett barn där en nätläkare skrivit ut antibiotika för rosfeber. Mamman ifrågasatte bedömningen och fick en tid på vårdcentralen. Barnet hade inte rosfeber utan herpes på fingret. De små begynnande blåsorna syntes inte på bild men kändes palpatoriskt. Ingen vidare diagnoskvalitet, och regionen fick betala två besök i stället för ett!

»Digitala pass« behövs för att fylla ut arbetsdagen enligt Doktor24. Verkligen? Om tid ska avsättas bör digital kontakt ske med de egna patienterna, i första hand som uppföljning av kroniska tillstånd, företrädesvis i glesbygd eller i samverkan med hemsjukvård.

3. Det är ingen myt att »digital vård är för förkylda patienter som vill ha antibiotika«. Se på reklamen i offentliga miljöer och appar. I höstas tapetserades tunnelbanan med budskapet: »Hej förskolesmittor, dagissjukdomar, höståkommor och förkylningstider. Träffa läkare inom 30 minuter – utan att lämna hemmet.«

Felaktig antibiotikaförskrivning av nätläkare uppmärksammades tidigt i Sverige. I sitt aprilnummer publicerar Pediatrics en stor studie som visar att kommersiella nätläkarbolag står för högst antibiotikaförskrivning vid luftvägsinfektioner, i jämförelse med akutmottagningar. Lägst förskrivning skedde på primärvårdsmottagningar. Följsamheten till riktlinjer var sämst bland nätläkare [3].

Det är väl dokumenterat att resurserna i nätläkarverksamhet fördelats ojämnt geografiskt och socialt. Således ingen jämlik vård. Doktor24 tror på digital triagering. Vilka riskerna är med det återstår att visa.

4. Det är inte heller någon myt att »digital vård sker separerat från den fysiska vården«. Digital vård är ett sidospår i en allmänmedicinsk strävan att bygga upp en långsiktig, personlig relation med listade/egna patienter. Digitaliseringsbolagen håller utifrån kommersiell logik på att slå sönder det centrala i den allmänmedicinska gärningen. Men det slutar inte där. Även nätbolag för hypertoni och en mängd andra tillstånd är på gång.