I dag är den gängse rutinen vid assisterad befruktning (intrauterin insemination) såväl nationellt som internationellt att kvinnan ligger på rygg under kateterinseminationen. Hon får sedan vanligen resa sig direkt efter ingreppet. I vissa fall låter man kvinnan ligga kvar på rygg i tio minuter, men detta har inte visat sig ha signifikant betydelse för utgången [1, 2].

Minst 80 procent av alla kvinnor har en anteflekterad (framåtslagen) uterus. För att behålla den injicerade sperman i optimal position i cavum uteri bör man utnyttja tyngdlagen genom att kvinnan direkt efter inseminationen vänds i bukläge och sedan ligger kvar så i tio minuter.  Att utföra hela ingreppet i bukläge är mindre praktiskt, men bör diskuteras.

Som radiolog har jag utfört ett stort antal kontraströntgenundersökningar av livmoder och äggledare (hysterosalpingografi). Vid hysterosalpingografi ska patienten erfarenhetsmässigt vridas till bukläge om tuberna inte fylls vid normal konstrastmedelsinjektion. I förvånansvärt många fall uppnås då tubarfyllnad vid den fortsatta undersökningen.

Min hustru genomgick intrauterin insemination för ett par år sedan. Det gjordes fem misslyckade inseminationsförsök. Efter varje ingrepp kände hustrun att »något rann ut«. Med stöd av erfarenheterna av bukläge vid hysterosalpingografi instruerade jag, till gynekologens förvåning, då min hustru att vända sig i bukläge direkt efter kateterinjektionen och ligga kvar i tio minuter. Nio månader senare föddes vår förste son. Jag har sedan dess rekommenderat min »metod« till andra par med mycket gott resultat. 

Naturligtvis är resultatet av intrauterin insemination beroende av många olika faktorer, men jag är övertygad om att den enkla rutinåtgärden att direkt efter att ingreppet genomförts uppmana patienten att lägga sig i bukläge och ligga kvar där i tio minuter skulle förbättra utgången avsevärt. Mitt förslag bör prövas i en prospektiv studie.