Den nya donationsutredningen presenterade sitt betänkande i juni 2019 [1]. Syftet är att anpassa regelverket för att maximera organtillgången. Avgörande är samtyckesfrågan och möjligheten att identifiera nya donatorgrupper. I utredningen föreslås upphävd vetorätt för närstående och regler som ger utvidgade möjligheter till organdonation från donatorer som tidigare inte utnyttjats.

I utredningen är »brytpunkten« ett centralt begrepp: den tidpunkt då intensivvård inte längre bedöms gagna patienten och beslut kan fattas om att avsluta livsuppehållande behandling [2]. Om donation bedöms möjlig ska vården fortsätta inför ett tänkt donationsingrepp. Men brytpunkten är ofta svår att identifiera (till skillnad från en total hjärninfarkt). Den är individuell för patienten och olika bedömningar kan göras. Patientens egna önskemål måste klarläggas, inte bara när det gäller donationsfrågan.

Organdonation föreslås bli möjlig hos patienter som kanske utvecklar total hjärninfarkt om intensivvård upprätthålls efter brytpunktsbeslut (max 3 dygn). Om detta inte sker kan organdonation i stället bli aktuell efter cirkulationsstillestånd, då den livsuppehållande behandlingen avslutats. Utredningen föreslår att väntan på cirkulationsstillestånd begränsas till 3 timmar. Begreppet »organbevarande behandling« införs.

Transplantationsverksamhetens företrädare har lyckats påverka praxis på området – lagstiftaren kommer efter: »Förslagen ger i allt väsentligt rättsligt stöd för den praxis som i dag redan tillämpas inom området och som har utvecklats för att hälso- och sjukvården ska kunna fullfölja sitt donationsuppdrag« [1].

Inför ett pilotprojekt 2018–2019 gällande organdonation efter cirkulationsstillestånd beslutades att dödsfall kan konstateras 5 minuter efter cirkulationsstillestånd (no touch-period). En total hjärninfarkt utvecklas först efter 20 minuter, men man vill värna organkvaliteten. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande av människans död [3] har tidsangivelsen tagits bort och utredningen väljer att inte bedöma hur lång no touch-perioden bör vara. Detta är en central fråga i donationsprocessen. Föreskriften bör därför kompletteras.

Närstående har en lagstadgad rättighet att säga nej till donation om inget är känt om den dödes uppfattning (vetorätt). Utredningen föreslår att den tas bort. Inom transplantationsverksamheten finns uppfattningen att närstående ofta hindrar donation. Många invånare har nu en annan bakgrund vad gäller kultur, religion, värderingar och synsätt kring samhällets och familjens roll. Detta kan göra det svårt för närstående att acceptera att deras ståndpunkt inte respekteras. Överdriver man betydelsen av vetorätten? Spanien har till exempel en världsledande donationsverksamhet, trots att närstående har en stark ställning.

Ett muntligt ställningstagande från en donator kan vara svårt att skilja från de närståendes uppfattning, vilket observerats i utredningen. Ett donationskort kanske inte återfinns när det väl krävs. Därför är det viktigt att individer som säger nej till donation registrerar detta i Donationsregistret.

Så länge vi får ta ställning i donationsfrågan krävs transparens. Viktiga förändringar gällande donationsprocessen respektive sökning i Donationsregistret måste beskrivas tydligt. Donation är en gåva. För givarens samtycke krävs att villkoren är kända.

Rekommendationer:

  • Brytpunkten är vagt definierad. Enhetliga normer för beslut om ändrad vårdinriktning i syfte att nå organdonation behövs.
  • Ett tillägg bör göras i nuvarande föreskrift gällande konstaterande av dödsfall efter cirkulationsstillestånd inför organdonation.
  • Vetorätten för de närstående bör finnas kvar. Den muntliga viljeyttringen ska värnas.
  • Donationsregistret, där sökning nu är tillåten innan döden inträffat, är viktigt att använda, framför allt när man tagit ställning mot donation.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.