Att få till stånd en gemensamt finansierad sjukvård som alla är någorlunda nöjda med har aldrig varit enkelt. I dagens Sverige vill jag påstå att det inte är möjligt.

Befolkningen spänner från högavlönade relativt friska människor, som önskar snabb och kompetent bedömning av ofta lindriga besvär, till en allt större grupp äldre multisjuka med ett mycket stort vårdbehov som ingen kan ifrågasätta. Dessa äldre har ofta betalat hög skatt under många år, men lever nu med begränsade medel. Därtill har vi en stor grupp nyanlända i alla olika åldrar med varierande behov som inte haft möjlighet att bidra med skatt i någon större utsträckning och vars ekonomi sällan är stark.

När Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på DN Debatt [1] varnar för konsekvenserna av att allt fler skaffar privata sjukvårdsförsäkringar, finner jag det därför problematiskt av två skäl. Dels menar jag att Läkarförbundet ska arbeta för oss medlemmar och inte ta politisk ställning för eller emot offentligt eller privat finansierad vård, men sedan är det inte heller säkert att gemensam finansiering är receptet för en framtida god sjukvård som bär sig ekonomiskt.

Heidi Stensmyren och Karl-Petter Thorwaldsson förordar en ny styrning, utan att specificera närmare än så, mer pengar och att alla bör vara listade hos en husläkare. För alla som har följt sjukvårdsdebatten ett tag finns här inga nyheter. Även problemen är desamma sedan decennier: vårdköer och bristande tillgänglighet, på många platser en dålig arbetsmiljö, stress, ineffektivitet och på senare år även en mycket kärv ekonomi där Sveriges Kommuner och regioner dras med stora underskott och ingen ljusning är i sikte, tvärtom.

Samtidigt finns en allt större grupp patienter med goda resurser som inte förstår varför just vård ska vara ett område där man förväntas stå med mössan i hand utan snabbt önskar träffa en erfaren specialist även vid lättare besvär. Något som en offentligt finansierad vård aldrig kommer ha möjlighet att erbjuda.

När både problembeskrivningen och lösningarna står oförändrade under lång tid så är det dags att fundera på om det finns andra vägar till en fungerande vård som ger nöjda medborgare och en ekonomi i balans. Ett alternativ kan vara just ett försäkringsbaserat system. Obamacare i USA eller sjukvårdssystemen i Nederländerna och Schweiz är då väl värda att titta närmare på.

En obligatorisk försäkring för alla som ger god och säker vård, och sedan kan de som önskar och har råd, privatpersoner eller arbetsgivare, teckna extra försäkringar som ger ökad service utöver vad som är strikt medicinskt motiverat. Om man ska vara krass så tror jag att utvecklingen kommer att gå åt detta håll vare sig politiken önskar det eller inte. Bättre då att utreda frågan ordentligt och skapa en lagstiftning som ger ett så rättvist och transparent system som möjligt.

Mer resurser och satsning på primärvården har varit svaret på vårdens alla problem sedan 1980-talet. När nu problemen kvarstår, låt oss fundera på andra lösningar.