Det blir allt tydligare att patienter får vänta för länge på att få träffa läkare när de är i behov av vård. Vi är helt enkelt för få.

I september 2019 fastslog socialminister Lena Hallengren och ministern för högre utbildning Matilda Ernkrans vid en presskonferens att personalbristen är ett hinder för vårdens utveckling. Bekymrat konstaterade de att bristen på personal leder till köer, stängda vårdplatser, bristande arbetsmiljö och patientsäkerhetsrisker.

Vi håller med, och det verkar även Sveriges Kommuner och regioner (SKR) göra. SKR såg under 2019 kompetensförsörjningen som vårdens största utmaning. Tillgången på personal, däribland läkare, räcker inte för att möta framtidens behov. Att utöka platserna på läkarutbildningen räcker inte som lösning. Välfärdens kompetensförsörjning är också en fråga för arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Sverige behöver fler specialistläkare för att kunna säkerställa en jämlik vård i hela landet. Regeringar med olika politisk inriktning har i tio års tid ökat platserna på läkarutbildningen med 85 procent, men satsningar på AT- och ST-platser, som är nödvändiga för att läkare ska kunna bli specialister, har uteblivit. För att få läkarlegitimation och bli behörig att påbörja sin specialiseringstjänstgöring (ST) krävs genomgången allmäntjänstgöring (AT). På tio år har väntetiden till AT fördubblats, och den fortsätter att öka.

Regionerna har lagstadgat ansvar att tillhandahålla tillräckligt många AT-platser. Sveriges yngre läkares förening (Sylf) visar i en rapport [1] att läkare i genomsnitt väntar nästan elva månader på att få påbörja AT. I dag finns ett uppdämt behov av cirka 370 AT-platser [2]. 2019 tillkom tre platser, knappt en procent av behovet.

Nära var tionde läkare väntar mer än två år på att få påbörja AT. Det är oroväckande, inte minst med tanke på att nästan var fjärde läkare som väntat ett år eller mer på AT uppger att de överväger att lämna yrket. Att unga läkare väljer bort vården är det sista Sverige behöver i en tid av ökande väntetider, långa vårdköer, vårdplatsbrist och bristande läkar–patientkontinuitet.

I relation till befolkningsmängd erbjuder Region Stockholm lägst antal AT-platser i landet, följt av Region Uppsala, Västra Götalandsregionen och Region Skåne. 2017 beslutade Region Stockholm att fram till år 2020 utöka antalet AT-platser till 300 per år – ett tomt politiskt löfte, då regionen nyligen aviserat att man inte planerar att utöka antalet platser under 2020.

Att staten utbildar läkare samtidigt som regionerna inte förvaltar denna resurs är inte att ta ansvar. Regionerna har monopol på nyutbildade läkares arbetsmarknad. När de inte klarar av sitt uppdrag måste staten träda in. Staten har utökat antalet platser på läkarutbildningen, som nu vida överskrider antalet AT-platser.

Regionerna möter en framtid med minskat skatteunderlag, en åldrande befolkning och ett skriande behov av personal i sjukvården. I detta läge behöver staten ta ansvar för kompetensförsörjningen genom riktade arbetsmarknadspolitiska insatser. Att finansiera den obligatoriska allmäntjänstgöringen för att läkare ska kunna bli legitimerade är ett rimligt sätt att ta ansvar.

Vi föreslår att regeringen gör en arbetsmarknadspolitisk satsning för att slussa kön av väntande färdigutbildade läkare genom AT. Eftersom AT är tidsbegränsad till 18 månader bör staten kunna ta den puckelkostnaden. Engångskostnaden för de AT-platser som behövs (och som regionerna får i uppdrag att inrätta) för att beta av kön innebär att staten genomför en arbetsmarknadspolitisk insats som bidrar till regionernas kompetensförsörjning. Det är att ta ansvar.